Haha! Blev så nyfiken vad det var för band du pratade om så var tvungen gå o undersöka vagnen, och visst hade vi sånna band också men det har vi helt missat! Vi har burit i handtagen istället ;) jag kunde då kardborra ihop dom, men det var ganska tajt.
Går att bära men vagne är ju så tung framtill (pga sufletten) så tror jag föredrar o bära i handtagen/fästet där man klickar fast vagner i chassin.
Vi har en emmaljunga edge som vi köpt begangnat. Årsmodell är jag osäker på, men tror det är den är från 2010. Den har myggnät i sufletten men inte solskydd, vilket jag tycket är väldigt synd. Vi är iaf väldigt nöjda med vagnen. Den tar sig fram överallt och då har vi testat skogsvägar med mycket rötter och leriga stigar. (Maken har en förmåga att välja testa nya stigar som inte alltid är de bästa för en barnvagn. Vilgot är mindre nöjd över sin fars påhitt och brukar ge onda ögat när det skumpar för mycket ).
Vagnen är ju väldigt stor så när man ska handla mjölk i närbutiken gäller det att man inte får möte i nån av gångarna ;) Tycker dessutom att den är lite tung att få in i bilen. Annars tycker jag bara att den har fördelar. :)
Fy fan, idag känns det inte bra alls! Som ni vet är ju Selina täppt i näsan (5v och 2dagar nu och ger sig inte). Ringde vc igår och har tid imorgon eftermiddag.
Nu tycker jag nästäppan blivit sämre de senaste dagarna, låter som hon får kämpa ihjäl sig för att kunna andas:( idag är hon dessutom inte alls sig lik. Hon bara sover och sover.. vaknar och gråter men så fort jag lägger henne till bröstet somnar hon. Behöver inte ens lägga henne till bröstet egentligen, flera gånger idag har hon somnat bara jag lyft upp henne, händer ALDRIG annars.
Vill inte ringa 1177 eller vc i onödan då jag faktiskt fick första lediga läkartid som fanns. Klart att det går åka dit akut men vad ska dom göra idag som inte kan vänta till imorgon? Samtidigt har jag den där hemska gnagande oron och känner att det är inte som det ska:(
Klart att du ska ringa! Bättre att ringa en gång för mycket än en gång för lite! Lyssna på magkänslan!
Använder ni nässug?
Usch vad jobbigt med dålig liten. Hur har det gått?
Jag hade aldrig någon babyblues. Men nu är det fan i mig nära. Den senaste månaden har tvååringen haft magsjuka, uvi, misstänkt uvi och utredning för uvi. Jag har opererat bort halsmandlarna, fått en infektion i handen och äter antibiotika och för att toppa det så är hela familjen tokförkyld. Så nu har magen pajat pga antibiotikan, så magkatarr och illamående, plus mensvärk efter att satt in spiral igår. Och jag har inte sovit på tre nätter pga täppt näsa på både mig och lilleman.
Det positiva är att jag äntligen gjorde gyndelen av efterkontrollen vid insättning av spiralen. Bm sa att jag hade då ingen risk för framfall, så jag misstänker att livmodern satt väldigt högt. Det var skönt att höra.
Läkarbesöket avklarat.
På positiva sidan kan jag nämna att hon gått upp 700g på 3v och väger nu 5090g, 10v gammal:) känns bra att hon går upp så fint i vikt men skrämmande att vi är över 5kg nu.. hjälp!!
Angående nästäppan blev det precis som jag trodde, fick ingen hjälp alls:( blev nästan dumförklarad av läkaren som sa "vad är det du är rädd för egentligen? Hon kommer ju inte direkt sluta andas bara sådär".
Ja, va fan? Det är väl PRECIS det jag är rädd för! Sen tyckte han att ja det är klart det är jobbigt för oss föräldrar att vara vaken på natten men så kan det va, inget att göra åt. Visst tycker jag det är jobbigt att inte sova bra men det är väl för tusan inte DET jag ville ha hjälp med. Det är ju HENNE det är synd om, det är ju HON som får kämpa för att andas och som blir slut av att inte sova i ordning.
Suck!
Enligt läkaren igår blir en bebis inte så påverkad av att vara täppt i näsan, det LÅTER tydligen mer än vad det är jobbigt och därmed är det bara vi föräldrar som "lider" av det.
Idag skulle jag vilja ge den läkaren en käftsmäll. Efter kl.2 inatt har jag varit vaken med en ledsen tjej som fäktat med armarna i ren förtvivlan för att hon knappt fått luft! Jag hatar att ligga bredvid och höra hur svårt hon har för att andas! Och att sedan höra en läkare dumförklara mig för att jag är rädd att hon ska sluta andas och dö!? Idiot!
Borde man ringa och be att få en second opinion? Få träffa en annan läkare? Eller blir man stämplad som knäpp och hysterisk då?
Jag upplever att Josefin blir irriterad och frustrerad när hon är täppt, varför skulle hon inte bli det? Det där att de inte bryr sig tycker jag låter gammaldags, ungefär som när man inte trodde att spädbarn kände smärta.
Hur gör du med nässprayen/näsdropparna? Jag läste någonstans att man skulle ta rejält för att spola ur näsan, och jag tyckte Josefin blev bättre när jag tog ungefär en centiliter istället för nån droppe i varje näsborre.