BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

8 väldigt väldigt onda förvärkar under 20min igårkväll.. fortsatte efter det också men slutade titta på klockan för det gjorde mig bara nervös. Det var nog de värsta hittills, så pass att jag fick börja andas mig igenom dem!

Blivit väckt av dem både vid halv ett inatt och igen tio i två då det kom några stycken.

Börjar bli grymt frustrerad på det här nu, varför ha så ont om det ändå inte gör någon nytta? Det blir värre och värre för varje kväll nu:(

Ska åtminstone till barnmorskan om några timmar så då får jag beklaga mig hos henne!

På tal om oro & ångest ang fler barn, så känner jag samma.

Igår slog det mig att den här veckan är sista gången min son kan vara ledig från dagis ensam med bara mig! Fick lite panik för det är isåfall idag han måste vara hemma. Jag känner mig så fruktansvärt egoistisk som skaffa ett barn till, som om jag & pappan inte nöjde oss med våra stora fina barn. Samtidigt så va det ju pga sonens tjat om syskon som fick oss att änns överväga att behålla den lille skatten i magen. Vi skulle ju aldrig mer skaffa fler barn, 2 barn räcker! Men samtidigt så är jag så lycklig för att fått chansen att uppleva detta igen! Vi längtar efter honom varje dag!

Jävla hormoner!!! Haha

Ny dag utan bebis, men med något jag tror är bristningar. De är ljusa än så länge, och syns dåligt på bilden, men de finns där. Utslagen har blivit fler också.

Sambon har tillbringat 1,5h på badrumsgolvet idag, innan han lyckades släpa sig upp på knä och krypa tillbaka till sängen. Han kan alltså inte ens gå nu, och jag vet inte vad vi ska göra.

Både familjeläkaren och 1177 säger att han ska vila, men han har ju inte rört sig mer än från soffan till toan på en hel vecka. Han hade tid hos kiropraktorn i morse, men kunde ju inte resa sig. Nu har han fått en akuttid till läkare imorgon, men de verkar mest fokuserade på att han ska få ett sjukintyg. Och blir han inte bättre kan han ju inte ens ta sig till toan, ännu mindre ut till en bil.

Fan, jag vet inte vad vi ska göra... :(

Jag förstår hur du tänker. Jag har 2år & 9månader mellan mina stora barn så hon va ju inbiten "dagis unge" som ändå va granska självständig. Men första tiden sover dom små mycket och du kan då passa på att hänga med stora syster.

Min dotter blir 9år i juli och hon är i förpuberteten så det sjunger om det. Hon är väldigt känslosam och "missunderstood" om du frågar henne. Så henne är jag rädd för att hon ska känna sig bortglömd. Henne kan du sitta med i soffan och så ber du henne gå och plocka ihop gympa kläder inför morgon dagen och det blir fullt kaos, skrik och tjafs. Så ibland känner man sig bara elak och dum mot henne eftersom hon reagerar galet när man ber henne göra vissa saker.

Sonen som blir 6år nu i april är speciell på sitt sätt med sina rutiner och förberedelser. Även om vi alla hittat ett sätt att få vardagen att funka superbra så är jag där mest orolig att vi inte ska "hinna" ta den tid vi behöver på morgonen innan dagis & snart över förskoleklass.

Men det är väl bara en mammas kärlek och massa Prego hormoner som över analyserar och krånglar till allt. Men det sägs ju att det är fullt normalt att tvivla på sig själv som mamma inför både första barnet och inför syskon.

Vi är helt enkelt fantastiska människor allihop :) <3

Har sonen hemma idag även om han var pigg igår. Och antagligen får han bli hemma imorgon även om han frisk, för nu hörde jag från en annan mamma att fröken glatt berättat att flera av barnen och hon varit magsjuka och spytt i helgen. Borde dom inte vara hemma då? Trodde 48 timmar gällde. Irriterande. 

Låter säkert hemskt men jag tycker nästan att det är jobbigast att vabba med friskt barn, iaf nu när jag är som jag är. Min son brukar vara lätt och godmodig, förutsatt att han får sitt behov av att springa av sig och få leka i sällskap tillfredsställt. Men det känner jag mig inte kapabel till just nu, och då blir han frustrerad och ganska jobbig. Förhoppningsvis kommer mamma hit och roar honom en stund idag iaf, så får vi se hur vi ska överleva morgondagen om bebisen fortfarande inte är på väg. 

Visst tär det så in i med alla dagisbakterier! Dottern har varit mer sjuk än frisk hela februari och nu efter att ha varit en hel vecka på dagis (!!) så blev hon sjuk igen och denna gången rejält! Tror att hon har fått influensa för hon är verkligen ömklig och vill inte äta något alls. Får truga i henne saft liksom .

Så nu får bara bebisarna inte komma för mitt mammahjärta skulle inte klara av att lämna bort henne till mina föräldrar när hon är så dålig! Då skulle jag banne mig få klara mig själv på bb och maken skulle få åka hem direkt till henne...

Tänkte uppdatera er snabbt från mobilen. Roat mig att läsa ikapp under sista amningen. Vår grabb föddes ju i fredags...

Allt startade egentligen förra måndagen med att en rejäl del av slemproppen gick ihop med lite färskt blod. På tisdagen fick jag mer sammandragningar när jag låg still, men de gjorde inte ont.. onsdag började de komma regelbundet men ganska långt emellan... Och de riktigt jobbiga startade natten till torsdag då det inte gick att sova alla. Torsdagen kämpade vi på hemma, maken var otrolig! Varje gång en värk kom studsade jag ner på alla fyra av någon anledning:) han hade exakta order från mig vad som skulle göras, tryck, massage, andning osv. Trodde aldrig att jag kunde ge så exakta order! De höll sig runt 8 min emellan och på förlossningen tyckte de inte vi skulle in så jag kämpade mig igenom en natt till men beordrade maken i säng eftersom han skulle behöva vara alert nästkommande dag.

Stod inte ut mer hemma på fredagen så vi åkte in för att i alla fall få något att sova på. Men till min lättnad var jag öppen 3 vid undersökning och vi bestämde oss för att köra på efter att fått slumra 2 timmar för att samla kraft.

Sedan fick allt fort och jag skriver inte allt här ifall folk vill slippa detaljer... Men de tog hål runt kl 13, satte in dropp 13.30. 14.30 var jag öppen 4cm och började med lustgas. Sedan är allt rörigt men mellan 14.30 och 18 öppnas jag till 10cm och har fått Eda. Duschar och känner att jag måste trycka på direkt jag duschat klart.. Ett enormt tryck ner kommer men jag "får" inte krysta enligt BM eftersom huvudet inte sjunkit ner tillräckligt. Detta är jobbigaste perioden. Att ta dessa värkar men inte få trycka.. Äntligen(runt 19?) får jag klartecken och börjar krysta. 19.51 föddes han och vi stannade på BB två nätter. Kom hem igår, söndags, och det är så skönt att ha kommit hem!

Han sover nästan konstant nu och vi vänjer oss långsamt vid att vara 3! Jag läker bra men har haft en vidrig, vidrig huvudvärk i 3 dagar från all anspänning, den däckar mig!

Jag har i alla fall alltid svårt att sova vid fullmåne. Nu har jag i och för sig svårt att sova alla dagar, så skillnaden borde bli marginell då...