BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Ännu en natt utan nånting, blir så deprimerad av att ens vakna börjar bli orolig att kroppen inte vet vad den ska göra, har ju bara förvärkar, och känner hela dagarna hur den pressar ner sitt huvud, oskönt som f*n! Men det händer inget mer, tänk om kroppen inte fattat. För länge sen drömde jag en natt att barnet har en knapp på insidan som den trycker på när den är redo för avfärd. Mitt barn verkar inte hitta den knappen

Mina numera väldigt onda förvärkar höll på mest hela dagen igår men det verkar som att kroppen hakar upp sig och inte vet hur den ska ta sig framåt.

Inatt har jag sovit som en stock och inte vaknat en enda gång, helt jävla otroligt! Hade jag inte varit tvungen att kliva upp för att ringa dagis och skola hade jag nog kunnat sova ännu längre:) givetvis vaknade jag med känslan av besvikelse att det inte hänt något inatt heller och att ännu en dag börjar utan bebis men istället för att bli ledsen bestämde jag mig för att trycka undan dom känslorna och vara glad istället. Bebisen KOMMER att komma ut nån gång och det är bara att vänta, det blir inte bättre av att jag deppar ihop..

Idag är det förvånansvärt lugnt i magen. Har hittills bara känt två helt vanliga smärtfria sammandragningar. Bra eller dåligt kan man ju undra?

Då var vår lilla Siri här :)

Vilken skillnad det var att föda sitt andra barn! Men sonen kämpade jag på i ca 16 timmar totalt, varav 12 gjordes på förlossningen.

Denna gång gick vattnet vid tretiden när vi var hemma hos mamma och fikade. Kunde inte bli mer perfekt då vi bara kunde lämna sonen där och åka in för en kontroll.

Eftersom jag inte hade några värkar fick vi åka hem, i lugn och ro fick vi packat ihop det sista, städat undan hemma och kollat på en film. Värkarna kom bara sporadiskt.

22.30 började de komma vart tredje minut och göra ganska ont så jag ringde förlossningen ganska omgående.

23.00 parkerade vi på östra, jag kräktes ned blomkrukorna på utsidan och fick skämmas lite ;)

23.15 var det dags för ctg och lustgas. Var öppen 3 cm bara...

Efter ett galet intensivt värkarbete och ett antal svordomar... Kallade till exempel narkosläkaren för en jävla kommunalarbetare som tog sån tid på sig när jag ville ha Eda... Min man fick skämmas lite :)) så var det

01.00 var det dags att krysta, vilken skillnad på att krysta utan Eda! Kroppen vara tog över och det gick lite väl fort, Siri blev lite dålig av det snabba händelseförloppet så jag fick skynda på ännu mer. 01.23 på söndagsmorgonen är hon född!

Gick sönder lite i mellangården, men det måste ju vara det perfekta stället att spricka på, känns inget nu och inga problem med att varken göra nr ett eller två.

Nu ligger vi och väntar på att bli utskrivna och jag skall läsa ikapp i tråden :)

Hoppas det är någon mer av oss med alla falska alarm som fått, och ni som väntar.... Håll ut! :)

Kl 23:35 kom våran lilla Vilja till världen :) 3020 g och 47 lång :)

För min bästa kompis började det också efter en pw. Jag hade gärna testat, förutom att jag har sån foglossning att jag inte ens kan gå... Så jag ser på film och väntar på bättre tider. Även om det bara är +2 för mig och jag vet att 70% av alla förstföderskor hår över tiden så blir man ju otålig, även om det egentligen inte är något märkligt med att det inte har börjat. Dumma tankar kommer, som "min kropp har aldrig lyckats producera regelbunden mens. Om den inte fattar det, hur ska den fatta att dra igång i förlossning i tid?".

Jag har hoppat, det hände inget. Har dock inte provat studsmatta men hörde att det kunde vara jäkligt farligt... Jag har också rullat höfterna på pilatesboll, fick bara sjuk träningsvärk. Min unge är helt crazy i magen, pressar åt alla håll, jag tror inte den vet vart den ska ut... Trots att jag fött en gång tidigare två dagar före bf är jag rädd att kroppen inte vet hur den ska göra nu. Att den bara ger mig kraftiga sd för att den inte fattar att den ska ta det ett steg längre...

Precis så har jag också känt, i fler dagar men inte just idag. Tydligen är det bebisens huvud som trycker så det hugger. Ibland kan jag få rejält ont av det. Men idag har väl min dragit sig uppåt igen.. Den har trots allt gått från ruckbar till rörlig det förvånar mig inte om den helt vänt sig därinne idag och ligger med armarna i kors

Idag testar jag ett litet glas rött, nån sa att det är bra för blodet och kan sätta så sätt sätta fart.. Jag menar mimipig testade champange och det verkade inte vara helt verkningslöst.. Dock sa min bm att alkohol har en lugnande verkan så det är väl 50/50..

Förvånar mig inte om kroppen inte fattar och så får man tillslut sättas igång alt få nåt värkstimulerande, för förvärkarna kommer aldrig över tröskeln liksom.. Så psykiskt påfrestande detta är så borde kroppen fatta vinken och göra sitt jobb!

Nu insåg jag precis nåt som gjorde mig helt svett! I början av grav när jag bla gjorde fostervattenprov sa de att moderkakan låg i framvägg. Inget jag tänkt mer på, förens nu! Jag ska nämligen föda i ett annat landsting, så de har inga andra uppgifter än de jag lämnat från det andra landstinget och detta har jag inte ens tänkt på. Jag har vart på bm besök här men inte gjort några ul. Jag vet inte vad det kan innebära, men blev orolig nu.. Tänk om den blockerar, tänk om det är därför huvudet inte sjunker ner ordentligt, och om det är därför det gör så ont när huvudet väl trycker ner... Åååh.. Eller så är jag bara nojjig...