Kan vara jag som läser in mer i svaren än vad det står också i den tråden. Kan ju inte helt och hållet lita på mina hormoner just nu och det kan ju göra att jag lägger in mina egna känslor kring att gå upp så mycket. Men jag tror jag ska undvika sådana trådar ändå och försöka fokusera på positiva saker som att det nu är 13 dagar kvar till BF 
Men jag tänkte inte sluta använda bikini bara för att jag blivit mamma (även om jag läst folk som tycker att man borde göra det för att man inte har lika "perfekt kropp" längre) och kanske inte har en slät mage längre.
En liten uppdatering då!
16.40 igår föddes vår lilla flicka. Satan i gatan vad ont det gjorde på väg ut, men jag hade en bra förlossningsupplevelse och vad vi vet fick ingen av oss några men (jag har huvudvärk /nackvärk från helvetet, vilket skulle kunna vara en biverkning på EDAn).
Jag var öppen 2-3cm när vi kom in, fick en spruta morfin och en sömntablett, öppnade mig INGENTING på flera timmar, blev flyttad till en annan avdelning (egentligen ville de skicka hem mig), och efter en timme med extremt kraftiga värkar gick de tillslut med på att ta en ny ctg-remsa, och när de såg att värkarna faktiskt var kraftiga och täta fick jag en ny undersökning. Öppen tio centimeter. Jo jag tackar, inte konstigt att det var jobbigt :)
När jag sedan fick lustgas och EDA var det som en dröm, haha.
Krystskedet tyckte jag var lite jobbigt, jag hade svårt att känna hur jag skulle göra. Det gjorde inte ont förrän precis på slutet, men det tog lång tid och jag blev trött.
Nu har vi vår fina fina tjej här, hurra! Lycka till alla ni andra, jag kommer såklart hänga kvar här, men måste få koll på alla nyfödingsgrejer så det blir väl inte så ofta första dagarna :)
Hoppas allt går bra med att komma in i rollen som förälder. Kram
Känns skönt att läsa om fler som haft viktuppgångar och bristningar och verkar ha överlevt trots allt
Vad roligt att läsa KPAX! Blir så avundsjuk! :)
Varje morgon jag vaknar blir jag så grymt besviken på att inget hänt! En vecka kvar så det är ju inget konstigt med det egentligen. Jag, precis som många av er andra här är bara så gruvligt trött på all mensvärk, foglossning och förvärkar. Att inte kunna gå till brevlådan ens när solen skiner och man har en rastlös 17 månaders hör hemma tär verkligen på psyket!
Eftersom vår son föddes på BF så har ju alla dessutom glatt berättat att man aaaaaalrig går längre med andra än med första... Tack, jinxa det gärna liksom ;)
Hittade massor av säsonger av "born every minute" på youtube så nu plöjer jag förlossningar! Hoppas på att lilltjejen fattar vinken :)
Eftersom långpromenad, färdknäpp, ananas och hallonbladste inte hjälpt (jag kanske inte testar tillräckligt mycket eller noga så det kan vara det som är problemet) så kan jag lika gärna testa något annat. Trappor har jag läst om men vi har ju sovrummet på ovanvåningen och jag har ju gått i trapporna varje dag. Inte har någon förlossning startat för det.
Men fy fan vad irriterad jag blev av att titta på one born every minute. En kvinna som ska föda sitt fjärde barn och har med sig äldsta sonen (18 år) och maken. Dom sitter och skrattar åt henne hela tiden när hon har ont och mannen leker med alla prylar i salen. Vilket jäkla stöd!
När hon tar lustgasen hånar han henne för att hon sagt att hon vill föda helt naturligt. Vad är det för fel på folk??