Ligger i sängen med lätt illamående efter att ha lusläst allt lejonhierta skrev i den andra tråden om sin förlossning. Jag blir inte lätt kvalmig i vanliga fall men den förlossningen satte verkligen perspektiv på mina egna krämpor... Jag skall inte klaga mera....
Nu kommer bristningarna, det spänner och sticker i huden. Fan också.
Jag har fått röda prickar/knottror på magen idag, typ 10 stycken precis ovanför naveln. Undrar vad det är...
Ska man alltid ringa om vattnet går, eller bara om det är missfärgat? Känns som att de flesta som ringer när vattnet går ändå blir tillsagda att vänta på regelbundna värkar?
Tänkte höra med er, har ni gått upp mer i vikt nu i slutet av graviditeten? jag har varit på +10 typ hela graviditeten och nu verkar det som att jsg går upp 1 kg i veckan typ, gått upp nästan 15 kg nu från start och har 3-4 v kvar till bf. Äter normalt men har svullnat upp så är väl en massa vatten, borde man höra med bm? Ska inte träffa henne förrän nästa v. Blodtrycket har alltid varit bra iaf så borde inte va hf, då går man ju upp i vikt fort läste jag
Läste några inlägg igår om männen igår som det är synd om pga snuva ryggont eller bara annat pjosk :)
Min man uppför sig väldigt bra måste jag ändå säga, men en sak verkar han inte fatta och det är att jag börjar känna mig stressad över att det känns som att vi är så oförberedd på bebis. Vi har 190% fokus på renovering just nu. Köket är i det närmaste klart, men hantverkarna är inte klar med tvättstuga och badrum än vilket innebär att vi bland annat inte har fixat något skötbord än och huset är totalt upp och ner. Alla bebisens saker är helt lämnat åt sidan. Spjälsängen fungerar som förvaring till allsköns prylar, vagnen ligger undanstuvad bakom massa renoveringsprylar och inget som helst i vårt hem tyder på att det förväntas komma bebis inom närmaste veckorna.
Jag vet att man överlever ändå, men som det är nu känns det som att jag kanske möjligen ska föda bebis mot sensommaren, men definitivt inte nu!! Och jag vill inte känna såhär, så totalt oförberedd och i total förnekelse över att det närmar sig.
Ett riktigt gnällinlägg idag ;)
Har det varit jobbigt för dig att ha det mesta av viktuppgången tidigt?
Jaha första dagen själv hemma (förutom att jag jobbar fortfarande). Mannen är på jobbresa i Holland och kommer hem mellan torsdag och fredag. Jag har fått förbud att föda under den tiden (som om jag kan styra det) men om det skulle bli så kommer min syster som bor någon mil bort köra mig till förlossningen under förutsättning att hon slipper vara med på själva förlossningen (hennes krav, inte mitt). Jag har sagt okej till det och tycker det är skönt att ha en plan för om det skulle hända något. Men eftersom det är 3 veckor kvar till bf så känns det inte som så stor sannolikhet att något skulle hända.
Däremot känns det jobbigt att vara själv hemma så många kvällar. Vissa morgnar (som idag) kan jag känna mig deppig och ha problem med att ta på mig strumporna och då är det skönt att ha någon som ger en kram och säger att allt är toppen och att jag är fin (trots att jag tycker jag ser ut som en valross) och som hjälper mig med strumporna. Nu måste jag klara mig själv och ta på mig de förbannade strumporna oavsett hur jobbigt det är. Och inte finns det någon som kan gå och köpa choklad eller laga mat när jag själv inte orkar. Tycker lite synd om mig själv men jag ska vara glad för att han inte kommer åka på jobbresorna som var planerade kring bf och i april utan nästa blir inte förrän i juni. Hans chef verkar också vara väldigt förstående eftersom det är han som tyckte att mannen inte skulle åka på den i april. Dessutom har han sagt att min man får ta hur mycket semester eller jobba hemma som behövs under första tiden. Så det känns skönt. Men jag vill ju helst att han är hemma nu också. Hormoner...
Tänkte uppdatera er snabbt från mobilen. Roat mig att läsa ikapp under sista amningen. Vår grabb föddes ju i fredags...
Allt startade egentligen förra måndagen med att en rejäl del av slemproppen gick ihop med lite färskt blod. På tisdagen fick jag mer sammandragningar när jag låg still, men de gjorde inte ont.. onsdag började de komma regelbundet men ganska långt emellan... Och de riktigt jobbiga startade natten till torsdag då det inte gick att sova alla. Torsdagen kämpade vi på hemma, maken var otrolig! Varje gång en värk kom studsade jag ner på alla fyra av någon anledning:) han hade exakta order från mig vad som skulle göras, tryck, massage, andning osv. Trodde aldrig att jag kunde ge så exakta order! De höll sig runt 8 min emellan och på förlossningen tyckte de inte vi skulle in så jag kämpade mig igenom en natt till men beordrade maken i säng eftersom han skulle behöva vara alert nästkommande dag.
Stod inte ut mer hemma på fredagen så vi åkte in för att i alla fall få något att sova på. Men till min lättnad var jag öppen 3 vid undersökning och vi bestämde oss för att köra på efter att fått slumra 2 timmar för att samla kraft.
Sedan fick allt fort och jag skriver inte allt här ifall folk vill slippa detaljer... Men de tog hål runt kl 13, satte in dropp 13.30. 14.30 var jag öppen 4cm och började med lustgas. Sedan är allt rörigt men mellan 14.30 och 18 öppnas jag till 10cm och har fått Eda. Duschar och känner att jag måste trycka på direkt jag duschat klart.. Ett enormt tryck ner kommer men jag "får" inte krysta enligt BM eftersom huvudet inte sjunkit ner tillräckligt. Detta är jobbigaste perioden. Att ta dessa värkar men inte få trycka.. Äntligen(runt 19?) får jag klartecken och börjar krysta. 19.51 föddes han och vi stannade på BB två nätter. Kom hem igår, söndags, och det är så skönt att ha kommit hem!
Han sover nästan konstant nu och vi vänjer oss långsamt vid att vara 3! Jag läker bra men har haft en vidrig, vidrig huvudvärk i 3 dagar från all anspänning, den däckar mig!
Hittade en sida där någon skrivit om fullmåne och föda barn. Googlade det bara för att det är fullmåne nu på torsdag. Tydligen (enligt den som skrev) gick vattnet på många gravida just kring fullmåne som författaren trodde kunde bero på samma krafter som påverkar ebb och flod. Många fick också kraftiga värkar som dock var mest spökvärkar, dvs ingen påverkan på livmoderhalsen. Inte för att man behöver tro på det men lite skoj att läsa. Undrar hur många i tråden som kommer känna av fullmånen på torsdag
Fasar för torsdag helt plötsligt 
Får kanske göra mig beredd på en smärtsam torsdag jag med.
V38 och läste första raden i veckokalendern som finns på familjeliv: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn!
Om det nu hade varit så enkelt att bestämma sig att det är dags så är det väl tur att jag har bestämt att det absolut inte är dags den här veckan. Först måste mannen komma hem från Holland och sen har jag ju planerat och bokat in massage i veckan, lunch med en kompis och middag med en annan. Dessutom har jag en artikel på jobbet som måste kompletteras och skickas in (har tydligen två månader på mig men i min värld så blir det max till slutet av den här veckan, korta deadlines när man inte vet hur länge man kommer jobba).
Nästa vecka däremot tycker jag passar utmärkt så länge det inte sker fredagen den 13:de då mannen är i Göteborg (dock kortare tid att ta sig tillbaka jämfört med Holland). Så nästa vecka ska jag bestämma mig för att jag är klar att föda mitt barn, tror ni det funkar?