BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Vakennatt med dottern!

I torsdags började hon gnälla över illamående vid 17-tiden men eftersom vi bara varit hemma den senaste veckan kände jag mig rätt lugn. Gnällde en timme och sa sen inget mer. Somnade dock tidigt och sov halvoroligt till midnatt då hon fick komma till oss och sova. Igår var hon HELT som vanligt.

Kom in till oss nu runt 2.50 och gnällde över att hon mår illa igen så nu ligger vi på soffan istället! Hatar den här paniken jag får när ungarna gnäller över magont/illamående.

Har sån ångest över de kommande två veckorna (eller fram till bebis föds) om jag ska lämna barnen på dagis/förskoleklass eller hålla dem hemma. På dagis vet jag att det åtminstone går magsjuka på avdelningen bredvid, hur det ser ut på dotterns avdelning vet jag inte. Inte heller förskoleklass har jag koll på. Visst kan jag ringa varje morgon och kolla läget men jag vet ju även om att det kan ändras tio minuter efter att jag lämnat barnen där. Vet inte om jag orkar med den här paniken och sömnlösheten för att jag bara väntar in magsjukan.. eller ännu värre om vi får hem skiten, orkar inte det nu! Men känner mig sjukt fånig och DUM om jag håller dem hemma.

Nattliga funderingar! Jag som var så trött igårkväll och såg fram emot att få ordentligt med sömn:(

Jaha det var den nattens sömn som jag såg fram emot igår:( vaken från 2.50 och dottern somnade om och sov oroligt fram till 4.50 då hon gick för att prova bajsa men det kommer inget. Orolig igen fram till 5.50 då hon ville kräkas. Det enda som kom var typ en matsked knallgult slem. Nöjd en timme tills hon behövde spy igen.. samma sak, kanske 2 matskedar gult slem. Sen dess har hon sovit och sover än. Gnällt lite över magen inatt och det slår mig att senast hon var på toa var i torsdags och då var hon stenhård i magen. Hoppas att det ska vara orsaken och inte magsjuka men vet inte om det borde framkalla kräkningar. Mysko dock att hon mådde illa redan i torsdags och har inte varit ute bland folk på hela veckan.

Hur som helst blir vi ju isolerade hela helgen och jag med min fobi kommer väl sitta på nålar och vänta på att sonen får det eller jag själv!:(

Jo jag vet ju det men tycker inte hon är riktigt "förstoppad". Hon är ju absolut hård i magen jämt och det lilla som kom i torsdags var bara stenhårda kulor. Dock brukar hon få bajsa varje dag så hon är inte förstoppad på det viset.

Nu har hon inte kräkts på fyra timmar och sover än. Återstår ju att se hur det artar sig! Hoppas bara att om jag ska få skiten så får jag det så snart som möjligt och helst lika lindrigt som hon.

Dottern blev förkyld när hon var 4dygn gammal, rejält också!

Jahapp nu har det gått 11timmar sedan andra och sista kräkningen och ungen har varit helt som vanligt hela dagen. Ätit, druckit, lekt, käkat godis osv. Inte gnällt över magont. Var på toa vid 14 och satt braaa länge och det enda som kom var en stenhård kula typ stor som ett blåbär. En kiwi har hon ätit efter det men än har hon inte fått bajsa mer.

Magkänslan säger mig att det inte är magsjuka så jag känner mig rätt lugn, men så kommer fobin och ångesten smygandes över att det KAN vara det. Måtte jag och sonen isf få det snabbt och lika lindrigt som hon så vi inte får vänta flera dygn på det. Känner en viss stress med 14dagar kvar och jag vill INTE ha magsjuka och föda barn!

En sak är då säker, vaknar vi upp på måndag utan att någon fler insjuknat så håller jag barnen hemma från skola och dagis tills bebis kommer. Riskerar inget mer!

Hon har inte klagat alls över ont i magen förrän inatt. Igår var hon helt som vanligt förutom att hon år lite halvdåligt och det enda hon gnällde över i torsdags var illamåendet. Hon är som sagt helt som vanligt idag och har mer aptit. Efter kiwin har hon nu bajsat lite till, fortfarande väldigt lite dock och väldigt hårt.

Känns ju som att magsjuka inte borde hålla på 1,5dygn innan det bryter ut och sen med bara två minikräkningar med bara slem och sen hård avföring? Jag är ju dock stenhård på 48timmarsregeln så vi håller oss ju isolerade oavsett, självklart!:)

Men jag försöker slappna av iaf.. man vet ju aldrig om det är sista helgen det bara är vi fyra så vi får försöka ha mysigt ikväll:)

Jag är också rätt social och glad av mig men nu vill jag öht inte träffa folk och bara fräser när nån pratar med mig! Ljuvliga hormoner!

Usch jag blev trött bara av att läsa det där! 6km, hur orkar du!?! Jag är grymt stolt över mig själv om jag tar mig den kilometern jag har hem till mina föräldrar och då måste jag ha skjuts hem och tar mig ingenstans på två-tre dagar efteråt!

Idag har jag en sån där grinar-dag. Det är sällan jag gråter men just idag behövde jag det nog.

Sambon och barnen for till svärföräldrarna på middag (svärmor tyckte det var okey eftersom det med största sannolikhet inte var magsjuka dottern hade igårnatt). Själv valde jag att stanna hemma bara för att få gråta ifred.

Det slog mig för någon dag sedan att det snart inte är bara vi fyra längre. Visst låter det knäppt? Den här graviditeten var så otroligt efterlängtad och visst har jag hela tiden insett att det kommer en bebis snart.. men det bara tvärslog mig att vi aldrig mer kommer vara bara vi fyra. Våran familj är ju vi fyra, mamma pappa två barn. Och nu ska det komma en till person som ska få plats i familjen och det känns så sorgligt. Det har ju varit så himla bekvämt nu ett tag med barn som kan äta närsomhelst och vadsomhelst, inte använder blöja, inte behöver sova mitt i dan, inte behöver en massa packning bara för en dagstripp. Nu ändras allt!

Jag är ju så glad och tacksam för det här, varifrån kommer dom här känslorna?

Ser att det är fler som varit vaken inatt.. Jag har också varit vaken, grubblat en hel massa.

Gruvar mig för att behöva ringa dagis och skola om en timme och tala om att barnen blir lediga. Dagis är väl ett mindre orosmoment då det bara är 4dagar hon blir hemma den här veckan och nästa och dagis är ju inte direkt lika viktigt. Men vad ska dom säga på skolan? Ska dom ge mig dåligt samvete för att han missar så mycket om han är hemma två veckor? (Ärligt talat gör dom ju inte så mycket under dom där 4 timmarna han är där men ändå). Jag VILL verkligen inte lämna honom där och ta några risker nu. Den här helgen har varit HEMSK och ju närmare BF jag kommer desto mer stressad blir jag.

Trots min fobi brukar jag lämna barnen på dagis/skola, tom när jag vetat om att magsjuka härjat, med inställningen "får vi det så får vi det" så jag tycker egentligen inte att jag låter min fobi ta över. Men såhär nära BF vill jag som sagt inte riskera något.