Lavish skrev 2015-02-26 12:34:06 följande:
Här kommer ett långt och gnälligt inlägg, trots att jag ser att det är andra som har värre problem, beklagar det.
Igår mådde jag riktigt kass. Ordentligt ont i kroppen, riktigt uselt humör och kort tålamod. Sonen, som alltid har varit ganska mammig har blivit helt extrem nu mot slutet av graviditeten och klänger hela tiden, samt försöker testa mig. Antagligen har jag skyllt på graviditeten för grejer jag inte klarar en gång för mycket för nu har han snappat upp det och prövar hela tiden mitt tålamod genom att t.ex slänga ut saker på golvet och sen när man ber honom ta upp det härmar mitt gnäll och säger "Neeej jag klarar inte att böja mig fram, jag orkar inte mamma, du måste göra det". Slutade med att jag stängde in mig i det släckta sovrummet för att tycka jävligt synd om mig själv och dumpade allt på sambon innan jag skulle bli riktigt arg på lillkillen.
Ännu mer ont i morse, fick till slut med tjat och bråk ner sonen till förskolan, bara för att när jag väl fått av honom overall och allt se fröknarna städa upp efter att en unge spytt. Jag hade en tid på specialistmödravården och dessutom vetefan om jag klarat att få hem honom igen så jag lämnade honom ändå, men nu är det ju 4 dagar till BF så det kommer säkert bli livat att hela familjen kan kaskadspy i kors under förlossningen.
Höll ändå på att missa min tid för att jag kan tamejfan inte gå. En strecka som tar mig 10 min normalt tog nästan en timme och fan vad ont det gjorde. Blev ännu mer deprimerad av att sitta med BM och boka in tider för vad vi skulle göra om det blir igångsättning vilket tydligen blir 17 mars och känns helt fruktansvärt att ens tänka.
Sen för att muntra upp mig lite extra går jag och oroar mig för att några jävla hantverkare ska komma till föreningen och fixa med ventilationen hela dagen 3 mars (är ju beräknad till 2 mars). Säkert kommer jag ligga hemma med värkar lagom tills dom kommer och kräver att få vara här hemma och stöka.
Wow, imponeras av folk som inte är lika hysteriska som mig över magsjuka, haha. Hade det varit jag hade jag tagit med mig ungen under armen och sprungit därifrån, vilket inte säger så lite eftersom jag som du går med snigelfart just nu;) hoppas verkligen ni klarar er från skiten! Jag var så extremt övertygad om att vi skulle få det förra veckan när ett barn kräkts precis bredvid sonen under måndagen, kunde inte sova något alls under dom kommande 48timmarna liksom.
På tal om smärtsamma promenader tog jag med mig barnen på en långpromenad idag.. hela 1km gick vi (ja jag vet, ring aftonbladet typ). Hade garderat mig med skjuts hem och det var nog tur det, så ont som jag hade då.. för första gången kunde jag riktigt höra hur fogarna knakade till vid varje steg. Skönt med friskluft och rörelse var det iaf! Och sååå skönt att lämna soffan en stund:)
