BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Länge sen jag skrev så här kommer en uppdatering av vårt liv.

Vikten och mammamagen händer det inte ett skit. 8 veckor efter fl hade jag 4 kilo kvar och nu 5 månader efter fl sitter de fortfarande kvar. Jag går mycket och tränar en hel del och inte ett skit händer, så deppigt.

W som sov bra första tre månaderna har varit jättejobbig på nätterna i 7-8 veckor nu. Han vaknar var och varannan timme och ska inte somna om. Igår hade vi första bra natten på länge, så i natt tog han igen det med första uppvaket 22 sen nästan varje timme. Zombimorsa med väldigt taskigt humör idag. Maken har lovat att vara hemma i morgon så jag får lite avlastning. Då vi inte har någon alls som kan hjälpa oss. Barnens faster och någon gång farmor eller farfar har kunnat ta en timme med barnen så jag kunnat träna, men nu är det slut med det då barnens faster har cancer och farfar och farmor sköter om henne. Istället blir det så att vi måste hjälpa dom med en massa saker. Det är väldigt tufft just nu.

Jag tycker mest att han e så jävla orättvis som kommer på det här nu, det e ju inte så att man känner sig pigg, snygg och fantastisk direkt..

O som sagt så har han vart borta mkt, så det e ju inte så konstigt??

Vi har varit hos kurator och ska få tid hos familjerådgivningen.. Men just nu känner ja mig mest avtrubbad och orkar inte riktigt bry mig..

Till och med tänkt att 'va skönt, att inte ha nån att störa sig på' eller 'undrar hur man träffar nån ny när man har barn'

Ne, 2 år känns löjligt länge!

Jag hade också ont i fingerlederna säkert ett år efter min dotter. Det "sprättade" typ när jag böjde fingrarna. Men det var bara ännu en av dessa helt normala graviditetsvesvär, vätska i lederna.

Min tandlösa lilla tjej har börjat bitas vid amningen :/

Inga tänder som sagt och tur är väl det.. men hon biter fast allt vad hon kan och vrider på huvudet samtidigt. Gör helt sjukt ont! Måtte hon sluta med det innan gaddarna kommer fram.

Men shit va pretto jag lät, ber om ursäkt :)

Viktmässigt här går det riktigt dåligt. Jag går bara neeer och nu är jag under den vikt jag hade innan graviditeten (gick förvisso bara upp 8kg så att jag behållit litegrann såhär länge är ju otroligt). Nu väger jag ganska exakt 48kg och det är alltså 7kg under min "drömvikt". Amningen gör sitt förstås men jag gick ner väldigt snabbt efter mina andra barn också trots att jag inte ammade då så jag vill inte skylla ALLT på amningen. Känns hopplöst att få behålla lite vikt. Tyckte att så länge jag håller mig över 50kg får jag väl vara nöjd. Nu bävar jag för var det ska sluta:(

Sömnen fungerar fortfarande SÅDÄR. Vissa nätter sover vi okey, andra nätter blir jag väckt 20 gånger för att hon vill snutta och så går jag omkring som en zombie under dagarna. Men trots att vi sover rätt dåligt kan jag inte påstå att jag känner mig särskilt frustrerad (som jag minns att jag kände mig ganska lätt när de andra barnen var små och sov dåligt). Jag njuter så vansinnigt av den här tjejen att inte ens en värdelös natt kan få mig på dåligt humör:) jag vill inte alls tillbaka till jobbet utan njuter av varje dag med henne. Vi är inte ifrån varandra mer än kanske en timme i veckan sammanlagt.. vet inte vem som mår sämst när vi är ifrån varandra, hon eller jag? ;)

Idag reste (!!) sig bosse mot diskmaskinen, inte bara en gång utan flera. Även när vi var o hälsade på hos farmor o farfar visade han sin nya lärdom, även där flera gånger. Hjälp! Stora killen, som inte har nog med vett för när han står släpper han bara allt och ramlar då bakåt/åt sidan. Så nu är det verkligen konstant koll på han.