Chuckiiii skrev 2015-09-04 21:33:51 följande:
I helgen rasade livet.
Sambon berättar att han inte är kär i mig längre.
Sommaren har vart bajs då han varit borta i flera dagar i streck o när han kommit hem så har vi båda varit trötta och sura, han efter hårt jobb och jag efter sömnlösa nätter.
Dessutom har han en svårt sjuk mamma.
Hur kär ska man vara egentligen? Jag är inte as-kär i honom, men jag älskar ju honom och han är pappa till mitt barn.
Så himla förvirrad, vet inte om jag ska kämpa för det här eller börja 'se fram emot' ett liv som singelmorsa??
Vi har ju så klart haft långa diskussioner och ska jobba på det, men, hur kär ska man va? Ska man kämpa för nåt man är osäker på??
Suck!
Va?!
Jag blir så himla förvånad varje gång jag hör om någon som kommer på att den nog inte är kär mitt i den här bebisgrejen, hur har man tid att känna efter?!
Jag vet inte om jag går runt och är speciellt kär just nu. Jag känner mig som en mamma, inte en egen person, min kropp är annorlunda, och mitt fokus ligger helt på mitt barn. Jag förstår att det inte är bra för en relation, men jag tycker att det måste få vara så i början.
Jag älskar min sambo och vill leva med honom, det är alltså inte alls det som är grejen, men "kär" känner jag mig inte just nu.
Jag hoppas att ni tar hjälp för att prata ut och bearbeta allt, det tror jag är jättebra.
Jag vet att jag hört en psykolog/terapeut/kurator säga att de två (tror det var två) första åren i ett barns liv ska man inte ta beslut om separation, det händer så mycket i livet just då att man inte kan tänka klart. Men jag vet också att två år är fruktansvärt lång tid, och att det kanske inte är möjligt att bara "få det att funka" så länge.