BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?
snö 81 skrev 2016-03-14 21:13:58 följande:
Jag började baka lite smått typ två veckor innan födelsedagen, men det hann ta slut :-/ Så där stod jag kvällen innan kalaset och bakade som en galning :)
Inlägg från: LillLouise84
|
-
Haha så kan det gå. Jag slängde ihop 60 bullar idag så vi har något förberett. Jag vet bara inte vad jag ska baka. Det är tomt på idéer.
-
Oj Tage måste vara rätt stor. Jag tycker att min kille är stor men förra veckan på ettårskollen vägde han 9665 gram och 76.2 cm.snö 81 skrev 2016-03-17 06:20:16 följande:
Vi har 1-priskontroll nästa vecka och det ska bli jättespännande att se vad som hänt i tillväxt. Vid 10 månader vägde Tage 10920 g och var 74 cm lång. Tror att han kommer väga runt 12 kg - 2 kg mer än storasyster vid samma ålder :)
Kläder till dessa små är svårt att använda flera säsonger oftast eftersom dom växer mer än de stora barnen. Dessutom är det lättare för ett större barn att ha lite på tillväxt än vad det är för en liten med jättekorta ben :)
Vi har köpt skalkläder från Kax (Kapp Ahl) i strl 86. Jag hoppas att dom ska kunna funka även till hösten, men det får vi ju se...
Eftersom W inte går än och inte ska till dagis förrän till hösten så kör vi med stickad fleeceoverallen och kompletterar med galonställ vid behov. Han sitter mest i vagnen ute ändå. Däremot måste jag köpa en sommarjacka. Han har lättviktsjacka och skinnjacka nu bara. -
Jag kollade på dottern som är tre jämfört med lillebrors vikter. Lillebror vägde 1320 gram mer än syrran vid födsel. Men på ett årskontrollen vägde han bara 5 gram mer. Han har verkligen planat ut i vikten. Däremot har han alltid varit längre än henne.septemberbarn08 skrev 2016-03-17 14:24:25 följande:
Sonen, som egentligen var rätt liten, vägde 9,5 när han var 1. Selina som var störst av syskonen vid födseln är nu den som är minst vid 1 år. Ändå får vi höra att hon är så stor och att hon måste vara lite väl "rund" för sin ålder.
-
Vi har kört skinntossor från Lindberg. De tål att gå och krypa i, väldigt stryktåliga.Astilbe skrev 2016-03-17 21:59:18 följande:
Era små som inte går än men som vill krypa på lekplatsen, vad har de på fötterna? Tycker det är vrålsvårt att klä rätt nu...
-
För exakt ett år sen satt jag i tvrummet på BB och väntade på nästa undersökning. Då hade jag haft värkar i 18 timmar. Sen väntade en lång och plågsam natt innan min underbara lilla pojke kom ut. I morgon blir min lilla lilla bebis ett helt år! Vart har tiden tagit vägen?!
-
snö 81 skrev 2016-03-25 07:30:00 följande:
Grattis LillLouise84 och septemberbarn08 till era 1-åringar idag!!
Min lilla 1-åring traskar omkring med en innebandyklubba i näven och viftar hej vilt efter diverse bollar :) Vart tog den lilla hjälplösa krabaten vägen?!
Lillemans födelsedag började på sämsta möjliga sätt. Men slutade bra. Födelsedagen började 1.20 med en snabb resa till akuten för andningssvårigheter. Han hade fått krupp som inte gick över. Så adrenalin och kortison så vi kom hem 3.30 och sen sov vi några timmar för att sen kliva upp och göra tårta till ettårskalaset. Det var bara närmaste släkten som tur var, så vi blev bara 15 personer. Nu är både jag och lilleman rätt slut. Han har somnat och jag hoppas att han sover hela natten.septemberbarn08 skrev 2016-03-25 07:09:14 följande:Min lilla fis fyller också 1 idag! Vi var framme vid 4 på BB och 07.26 kom hon ut! Så för exakt ett år sedan den här tiden hade jag mina värsta värkar. Känns helt galet att hon redan fyller år. Min lilla bebis liksom! Nog för att tiden gått fort sen man fick barn men det här året har verkligen rusat förbi! Jag vill bara stanna tiden och få vara hemma med henne i all evighet. ÄLSKAR varenda minut med henne:)
-
Jag har lite längre mellan barnen än ni kommer att få 21 månader. Vi hade också en kolikunge som första som bara sov 20 minuter åt gången. Men nr 2 som typ dygnet runt i 4 månader. Sen började det hända grejer. Nu är det som värst under den tiden vi haft två barn. Lilleman fyllde ett förra veckan och storasyster blir strax 3. Det retas, drar varandra i håret, stjäl nappar av varandra och båda far fram som orkaner. Klockan 19 sitter det två knäckta föräldrar i soffan och ber om att få sova. 20 lägger sig barnen och i bästa fall sover de till 06. Sen är det full rulle fram till 20, aldrig någonsin en lugn stund. Det jobbigaste är att det är så full fart hela tiden. Räddningen för att orka och hinna med något överhuvudtaget är att storasyster är på dagis 15 timmar i veckan. Så de två timmar lilleman sover middag när hon är på dagis, då kör jag plocka grejer, tvätta, diska, förbereda mat, dammsuga och försöka vila.Kpax skrev 2016-03-29 21:35:21 följande:
Haha, ja hur tar man det lugnt?? Ser inte så värst mycket fram emot att vara höggravid och jaga barn i sommarvärmen, hehe.
Klart det kommer gå bra! Jag räknar med några tuffa månader (Första hade kolik och sov bara 30min åt gången), men sen blir det nog bra!
Samtidigt så ångrar jag inte en sekund att vi skaffade två så tätt. De har så roligt tillsammans och de saknar varandra bara de är ifrån varandra några timmar. -
Du får se det som ödet om du nu skulle bli gravid. Då är det säkert meningen att ni ska ha en till. Orken finner du även om du inte tror det. Kramseptemberbarn08 skrev 2016-04-08 18:30:14 följande:
Det är ju så dumt egentligen.. Varför ha oskyddat sex när man VET att det kan leda till graviditet? Men vi har nästan alltid kört avbrutet (utom när vi VELAT bli med barn) under hela vårat tioåriga förhållande. Det har ju funkat liksom. Men nu blev det ju inte avbrutet.. vi pratade om det för en stund sedan och det känns så jobbigt. Jag sörjer ju att det är något jag aldrig mer kommer få uppleva, plus på stickan, ultraljud, växande mage, sparkar, förlossning, nyfödd bebis.. ska jag ALDRIG mer få vara med om det? Men samtidigt ORKAR jag ju verkligen inte vara gravid igen. Vi har inte tid och ork och plats för fler. Men hur tar man bort ett barn när man vet vad det kommer för underbart av det, när man vet att det kommer bli ännu en fantastisk människa? Hur tar man bort ett barn som man egentligen längtar efter och sörjer att man annars inte skulle få?
Totalt onödigt att grubbla över när jag med största sannolikhet inte BEHÖVER grubbla över det. Blir knäpp på mina egna tankar och känslor :(
-
Jag förstår att du grubblar. Jag skulle inte heller orka med en graviditet till. Alla sömnlösa nätter har satt sina spår, vi är helt slut både jag och pappan. Jag känner mig också otillräcklig och springer från morgon till kväll. Men jag hoppas och tror att det kommer att lätta lite ju större barnen blir. Treåringen är väldigt självständig nu och är i princip blöjfri på dagtid, kan klä på sig mycket själv och leker duktig själv. Däremot lillebror gnäller och hänger i byxbenen hela dagarna. Han vägrar att försöka gå utan stöd, fast han sprungit med lära-gå-vagnen i månader. Han är för feg och samtidigt frustrerad att han inte kan.septemberbarn08 skrev 2016-04-09 19:58:04 följande:
Jo vi säger ju det bägge två, att det krävs ju trots allt en del för att ett barn ska bli till (även om många inte tror det). Blir man gravid så är det menat. Den åsikten har jag om mycket i livet, att det som sker sker av en anledning.
Visst, man orkar ju för att man MÅSTE orka, så är det ju. Och köpa större bil är en struntsak. Och vi har så pass stora rum i huset att det inte är något problem att två barn delar rum (även om jag själv vuxit upp med att få dela rum och i nuläget är så lycklig för att våra tre barn ska slippa det). Allt löser sig. Men till vilket pris? Min kropp tog väldigt mycket stryk av senaste graviditeten och jag känner redan nu att jag inte räcker till för mina äldre barn:/
Djupa funderingar och som sagt så är det totalt onödigt att grubbla när jag mest troligt inte ÄR gravid igen..
-
Skönt att det inte var en graviditet då.septemberbarn08 skrev 2016-04-12 18:00:38 följande:
Har tagit ett test nu på eftermiddagen och det var negativt! Så skönt!
Samtidigt är det jobbigt för det innebär att allt jag känt ett tag nu är tecken på att jag stressar för mycket (yrsel, trötthet, illamående bla). Det ÄR ju full rulle från morgon till kväll men jag upplever det sällan som NEGATIV stress, det är mer att jag försöker hinna med sånt som jag tycker är kul (renovera är ju en sån grej). Jag har ju en historia med magsår som kommit av stress så jag vet att jag borde ta dessa symtom på allvar och varva ner men hur gör man det när man VILL hålla igång?
Jag har det ungefär som dig. Full rulle 6-21 typ och jag försöker hinna med att göra något roligt också utöver att ta hand om barnen. Jag försöker träna 2-3 gånger i veckan och sy lite barnkläder. Men det är så svårt att hinna med. Nu har jag stressat så jag har magkatarr och svårt att sova. Plus stressen jag känner över att barnen konstant är sjuka och då blir jag ännu mer låst.