Äntligen äntligen äntligen fick vi en bra natt! Lilleman somnade 20.00 och sover ännu (6.15) han har däremot gnällt och bökat i sömnen sen typ 4 men vaknar inte. Däremot storasyster vaknade 5 men har somnat om några gånger. Men jag fick ostörd sömn 22-4 och det är mycket för oss.
Alltså jag blir galen på mig själv. Jag hatade att vara gravid och blir ilsken som ett bi. Jag har inte sovit på tre år och är helt slutkörd och ändå är jag avundsjuk så jag kan spricka på alla som är gravida. En nära vän fick barn för tre veckor sen och jag har gett henne en hög bebisgrejer. Jag har sålt en del och skänk en del andra bebisgrejer men plötsligt har jag världens separationsångest igen. Och inte blir det lättare av att en av mannens närmaste kompis ska ha barn vilken sekund som helst. Plus att min kusin hade bf förra veckan.
Jag vill inte ha fler barn men ändå så sörjer jag att jag inte ska ha fler. Postgravidhjärna, postamingshjärna plus akut sömnbrist skyller jag på.
Jag blir galen på kylan vi har här uppe just nu. De senaste tre veckorna har det varit som varmast -20 typ. Nån dag var vi faktiskt uppe på -8, men så dagen därpå var det -24 igen.
Idag toppnoterar vår termometer på - 32.4, och jag och Tage måste strax ge oss ut med vagnen och följa storasyster till skolan :-/
Vi väntar en liten flicka! Fick en ST-läkare + specialist så vart en lååång tid för ultraljud (inte oss emot!) och allt såg jättebra ut! Är beräknad samma dag som jag trodde, 21 juni (18+5 idag) så det kändes kul att det stämde så exakt :)
Tänkt, Bosse ska få en lillasyster :')
Vi har äntligen haft tre bra nätter i rad, fyra egentligen för w men den första natten hostade storasyster hela natten så vi föräldrar var vakna mer eller mindre hela natten. Det som vi gjort är att kriga och hålla honom vaken till 19.30 fast han börjar gnälla redan vid 17. Sen lägger vi honom i spjälsängen inne hos storasyster och då sover han tills hon ropar till oss att hon vaknat vid 6-6.20. Så äntligen funkar det att ha båda barnen i samma rum, han blir inte störd av pappans snarkningar och vi sover bättre allihopa.
Igår eftermiddag var jag på lönesamtal på jobbet. Idag känner jag mig som en 3-åring som fått en godispåse framför ansiktet, men som inte får smaka.
Jag vill verkligen börja jobba och det känns så frustrerande att känna så när jag fortfarande har två månader kvar av föräldraledigheten. Alla människor är inte skapta för att vara föräldralediga jättelänge. Jag vet att jag sannerligen inte är det!
Jag har ont i magen varje dag för att jag ska börja jobba om 7 månader. Vill inte alls! Det enda jag ser fram emot med det är att få lite mer pengar över än man har nu.. men annars vill jag verkligen inte börja jobba!
Nu har jag mycket att se fram emot men även många beslut att ta.
Klipptid om 2 veckor. Vet fortfarande inte om jag ska fega och bara toppa eller om jag ska våga klippa bort mycket. Googlar bilder hela tiden och grubblar.
Renovering på gång. "Lekrummet" på nedervåningen ska totalrenoveras och bli vårt sovrum. Vårat sovrum ska totalrenoveras och bli sonens nya rum. Sonens nuvarande rum ska också totalrenoveras så dottern får flytta dit och Selina får ta över hennes rum. Tanken är alltså att vi ska flytta ner och alla tre barnen ska ha varsitt rum uppe.
Men det är ENORMT mycket jobb. Nya golv i alla tre rummen (ingen av oss har lagt golv förut), tapeter ska bytas, tak ska bytas, det ska målas, en dörröppning ska slås igen och så ska en ny dörr upp, lister till tak och golv ska bytas osv. Vi har ju så långt till allt att vi kommer åka iväg en lördag framöver och inhandla ALLT som vi behöver till detta. Men hur väljer man golv och tak och tapeter till tre rum bara sådär? Beslutsångest!
Så det är mycket som snurrar i huvudet nu. Många beslut. Det känns grymt spännande men samtidigt så jobbigt att börja renovera igen. Lite gruvsamt just för att jag renoverade bort i princip hela bebistiden när äldre dottern var liten. Lite rädd att det ska bli för mycket liksom. Men spännande som sagt :)
Jo, såklart febern har en funktion! Därför ska man inte ge om det "bara" är lite feber. Jag tempar rätt sällan, om han känns jätte jätte varm kan jag tempa bara för att se att den inte går för högt - när han haft kring 40 grader har jag gett bara för att få ner febern, annars utgått från allmäntillstånd och somsagt gett om han är grinig, hängig osv. Många barn är ju inte påverkade när de har feber, fast man själv vet att man hade vart döende ;)
Nu har Tage börjat ta sina första stapplande steg, 5-6 st åt gången. Det är inga långa steg och det går inte fort, men ändå :)
Vi har nu en period då w vaknar 1 varje natt och är så sjukt ledsen. Det enda som hjälper är att ligga och hålla om honom ordentligt, så det slutar med att han somnar i våran säng i mina armar. Men ändå känns nätterna bättre nu än förut och det finns hopp om bättre sömn.
Med två barn så har vi nu full rulle från 6-20 varje dag. Jag är helt slut när barnen somnar på kvällen. Men efter kvällar som den här känns det så värt allt slit. Barnen lekte "tagen" i säkert en timme utan grin. Lille w på bara sina 10 månader vet redan nu exakt vad han ska göra för att få syrran att jaga honom. De skrattade, brottades,jagade varandra och låg och flämtade av allt bus..Sen badade de och båda slocknade innan 20. Att det bara är 21 månader emellan gör att de blir mer och mer som tvillingar.