BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Såhär används Bosses gåvagn xD

Jaha, ne nog har jag hellre kalla vintrar är de som regnar bort :)

Och du, vi ska nog inte klaga ;) såg att de hade -46,8 i vittangi :D

Vad har era barn på fötterna när ni går ut? Vi har nyligen fått kalla temperaturer här i mellersta Sverige och nu funderar jag om man ska skaffa skor? Vi har använt raggsockor och tossor från POP som ska vara varma men han har varit kall ändå.

Jag har ett par kavat yxhult som jag hört mycket gott om, dock inte använt dom ännu. Hittills har han klarat sig på tjocksockar o billiga tossor men beställde för någon dag en ordentliga tossor från lindberg (älgskinn med ullfoder) då det kändes oskönt att ta på han skorna i åkpåsen. Det man kan tänka på är att hellre ullsockar direkt mot foten och undvika sockar med antihalk (plast) då de kan kyla.

Gah är det inte det ena så är det det andra. Inte nog med alla utslag vi ska tampas med hos Selina, och maten som mer går bakåt än framåt.. så får hon inte bajsa heller. Nu har det snart gått fyra dygn sen sist (hon som tidigare kunde bajsa 11 gånger/dag). Det har varit såhär nu i några veckor. Bajsar sällan och extremt lite. Dock inte hårt så man kan tro att hon är väldigt förstoppad utan det är rätt normalt eller åt det lösare hållet.

Känns så tydligt att det är något hon inte tål och det lutar väl mot mjölkprotein :( vet inte vad jag ska ta mig till om jag ska måsta äta mjölkproteinfritt. Jag som har nog svårt med aptiten nu och bara går ner i vikt:( allt känns bara tungt och jag har INGEN energi!

Hej på er var så länge sedan jag skrev så får börja med Grattis all som är gravida igen! Själv är jag lite kluven... Mannen är sugen men jag har mått lite sisådär de senaste månaderna så ska försöka förhala försöken till att starta i sommar. Men är samtidigt så himla rädd att det inte ska gå att bli gravid igen och varje månad som går känns som att vi går miste om en chans... Så jobbiga tankar hela tiden tyvärr.

Ebe så härligt med resa men tufft av dig att våga åka både med bebis och bebismage! Kommer gå galant!

Kpax haha v2, är det inte då befruktningen sker? Tiden får väl utvisa om det är supertidiga symtom !

Hos oss rullar vardagen på. Lillan var 71cm lång och vägde knappt 8kg här i veckan när vi var på BVC (9,5månad). Gud va stora de börjar bli... Jag har tänkt att vara hemma till september. Jobbar 8h i veckan nu fördelat på en eftermiddag borta från lillan och en kväll hemifrån i veckan. Skönt med ett flexibelt jobb.

Jo, ska bli väldigt skönt att komma till värmen! Jag är så fruktansvärt flygrädd så min plan när vi bokade resan för ett år sen var att få lugnande utskrivet, meeen med bebis i magen var ju den iden bara att glömma. O sprit funkar ju inte riktigt det heller ;) vi far med sambons familj, totalt 16 st så kommer ha hjälp av bland annat farmor o farfar :) har bara varit till turkiet en gång och mallorca en gång så ska bli spännande att se thailand, kommer vara borta totalt 24 dagar!

Vi hade ju pratat om att försöka på syskon först nu efter nyår men bebis i magen ville annat. Fick ni försöka länge med dottern eller vad är det som gör dig så orolig?

Har också en liten plutt, 70,5 cm och 8,7kg nu vid 10 månader :)

Av och till är jag det, absolut! Hade ju inte tänkt oss såhär tätt. Men samtidigt har vi väldigt bra förutsättningar för att det ska gå bra,.. Bor stort, har ett väldigt bra förhållande, inga ambitioner att jobba heltid någon av oss och möjlighet att vara hemma tillsammans i 5-6 månader i början.

Men som nu, när Folke är sjuk igen (40 i feber) fattar man ju inte hur man fixar två!

Tidigare har dagarna sprungit iväg, från början träffade jag andra mammalediga varje dag, var och flängde mest hela tiden och tiden gick superfort. Från början var det ju för ens egen skull, det är ju först sista månaderna man sett att sonen haft ut något av det. Nu är vi i otakt med alla. Bosse sover en gång varje dag medan alla andra fortfarande sover två, så när bosse vaknar ska vännerna sova. Så här sitter vi nu själva nästan varje dag, i mörkret o kylan... Vad gör ni andra för att få dagarna att gå?

Känner att jag måste få ventilera mig lite här..

Ikväll hände det som jag fasat för och liksom bara väntat på sen Selina föddes. Hon slutade andas:(

Hon var i hallen med sin storebror och han skulle gå upp till övervåningen och stängde grinden. Selina blev sur för att hon inte fick följa förstås.. inte så att hon gallskrek men hon blev lite grinig. Sambon skulle gå dit och plocka upp henne men innan han hann dit blev hon helt tyst.. när han tog upp henne andades hon inte (vid det laget hade jag också gått ut i hallen). Sen blev hon helt blå, ögonen försvann och så föll hon ihop. Jag slet henne från sambon och skrek bara att han skulle ringa ambulans. Hon kom igång och andades efter några sekunder (kändes förstås som en evighet) och var bara ledsen efter det. Ambulansen kom och kollade puls, andning och saturation och allt var normalt. De pratade med läkaren som tyckte vi skulle avvakta en halvtimme och se om hon blev som vanligt igen när ambulansen farit (hon var lite spak när de var här).

Hon verkade inte annorlunda innan hon somnade så jag hoppas allt är okey men.. Hur fan ska jag kunna slappna av nu? Vad är det som säger att det inte blir likadant nästa gång hon börjar gråta? :( nu sover hon i min famn men det blir nog inte mycket sömn för min del inatt :(

Natten blev lugn, lite FÖR lugn (missförstå mig rätt). Hon sov hårdare än hon brukar. Själv har jag förstås inte sovit en blund inatt, legat och tittat så hon andats.

Imorse var hon ovanligt grinig och klängig och efter gårdagen vågade jag förstås inte sätta ner henne en sekund. När vi for för att lämna storebror på skolan hann hon somna i bilen (kort sträcka och hon brukar ALDRIG somna i bilen). Hon fortsatte sova trots att jag bar in henne och klädde av henne och bökade på, hon som annars är så lättväckt. Sen sov hon stenhårt i drygt två timmar trots att min telefon ringde och jag låg bredvid henne och pratade.

Fick en läkartid vid 1 men det gav inte så mycket. "En gång är ingen gång" och det var inte så mycket att oroa sig för (vilken förälder skulle kunna se sitt barn sluta andas och försvinna bort och behålla lugnet?). På väg från läkaren slocknade hon igen innan vi ens hann ut från parkeringen och sover än, trots massa bökande när jag bar in och klädde av henne. Hon är inte sig lik helt enkelt och det oroar ihjäl mig :/