BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?
Vilken otur ni har haft! Usch att få sådana dåliga nyheter en fredag dessutom.
Inlägg från: Trollunge85
|
-
-
Vår plan är att försöka dela lika på dagarna som är på sjukpenningsnivå och att båda ska vara faktiskt hemma i varsitt år. När jag räknat på det har det gått ihop med att jag inte tar mer än 3 dagar i veckan och att han får mina lägsta dagar när han sen ska ta 5 dagar i veckan. Vi tjänar ungefär lika mycket, han har någon tusenlapp mer i månaden men under tiden vi är föräldralediga får den som arbetar betala mer av räkningarna. Eventuellt kommer jag jobba 20% under hösten för att få ihop mina kurspoäng som jag behöver i min doktorandutbildning och då får vi ju lite extra inkomst där och sen kan det även bli att min man jobbar 20% under hans föräldraledighet beroende på vad hans chef föredrar. Så förhoppningsvis så kan vi vänta med att skola in barnet på dagis tills det har fyllt 2 år. Dyker det upp något som gör att vi inte kommer klara det ekonomiskt så får vi planera om.Mimipig skrev 2015-01-13 00:30:21 följande:
En känslig fråga kanske, men hur kommer ni dela på föräldraledigheten med er partner och hur tänker ni ekonomiskt gentemot varandra? 50/50 rakt av på ledighet och pengar? Många resonerar ju som så att för hushållets skull så bör den som tjänar mest jobba (statistiskt oftast mannen) och den andra vara hemma - men hur ser ni på kvinnofällan utebliven pensionsersättning, att bli överhoppad i minst en löneförhandling etc? Kompenserar era män er för det ur sin lön? Eller hur resonerar ni? Jag söker inga rätt och fel här, är bara nyfiken på hur andra gör.
-
Jag har inte funderat över BB-väskan än. Läste i förväg i någon bok om utvecklingen och där stod det att om jag inte packat väskan i v 36 (eller börjat fundera över det) så var det läge att göra det då. Så jag tänkte att du skjuter jag upp det någon vecka till. Behöver klara av en massa annat på jobbet just nu och när jag kommer hem orkar jag inte tänka på mer än att se till att det blir någon kvällsmat så därför känns det skönt att skjuta på det någon vecka till.
-
Ofta tänker jag att det finns de som har det värre så därför ska man inte gnälla och oftast hjälper det inte ändå men just nu känner jag att jag bara vill få ur mig det.
Ännu en natt som jag inte kunnat sova ordentligt. Hade fram till förra veckan lite problem med halsbränna men inte mer än att jag kunde somna ändå utan tabletter. Sen helt plötsligt fick min man åka mitt i natten till Statoil för att köpa något mot det och träffade en väldigt snäll kassörska som hämtade ut samarin från deras egna medicinskåp eftersom inget de hade inne var rekommenderat till gravida (av vad de kunde läsa sig till). Allt väl förutom att det står att man inte får använda det för mycket (pga allt salt) och jag hade en period då det gjorde ont i ryggen vid ena njuren som jag tänkte kunde bero på att det blivit lite mycket salt under en period. Alltså försöker jag att inte ta tabletter om jag inte känner något när det är dags att gå och lägga mig och det resulterar i att jag vaknar mitt i natten med värre halsbränna än vanligt inkluderat med galluppstötningar. Även om jag skulle ta en tablett slutar det med att jag måste gå upp och kräkas. Tre nätter har jag försökt och det slutar likadant varje gång. Det är bara att inse att jag måste leva på tabletter. Nu har jag iaf köpt en annan variant på apoteket så jag har något att variera med.
Sen är det den förbaskade ryggen. Det är inte så att jag känner ont som i att jag har sträckt den eller överbelastat den. Nej istället är det alltid något molande som jag inte kan definiera och som inte går över oavsett hur jag ligger ner. Dyker oftast upp på kvällen och finns kvar på morgonen och jag gissar att jag inte känner det när jag är på jobbet bara för att jag inte har tid att slappna av då. Ibland tror jag att jag hittar någon bra sovställning men då verkar någon nerv komma i kläm istället.
Och som om det inte räckte så upptäckte jag igår en leverfläck som har växt på höjden och jag har ingen aning om det tillhör normaltillståndet som gravid eller om det är något värre (eftersom den sitter i bikinilinjen var det inte precis något jag kunde ha sett tidigare utan mer slumpen att jag råkade känna den och efter vissa akrobatiska övningar lyckades jag få syn på den för att se om jag känt rätt). Vet att det kan dyka upp hudförändringar men jag har inte hittat något om befintliga leverfläckar.
Så med en uppgång för att spy, svårt att sova pga funderingar om leverfläcken, jobbet, förlossningen och framtiden och såklart ryggen (och självklart mannens snarkningar som inte alls hade något problem med att sova) så känner jag att nu får det räcka. Nu vill jag inte mer. Men får jag bara sova en natt hyfsat okej så gissar jag att känslan kommer gå över. Hur som helst så var det ganska skönt att få lov att skriva av sig lite. -
Vad skönt att kunna stryka det. Tack! Försökte hitta någon information igår men det var inte så lätt att hitta.Skumbollen skrev 2015-01-14 08:35:56 följande:
Ja du trollunge 85, det lät lite deppigt, kan dock lugna dig med att det där med leverfläcken är fullt normalt! Leverfläckarna blir större och mörkare, precis som man kan få mörkare vårtgårdar med mörkare fläckar på. Dessa ljusnar också :) så stryk det från din lista över saker att grunna över :)
Grunnar tyvärr mycket mer när jag är trött eftersom då känns allt mycket mer oöverstigligt än vad det är när jag är pigg. Imorgon är det inplanerat sovmorgon iaf för jag ska träffa en arborist för att diskutera träden i trädgården vid 9 innan jag åker till jobbet. Så förhoppningsvis kommer den någon timmes extrasömn räcka för att få tillbaka den positiva känslan inför graviditeten som jag ändå haft innan (plus att jag kommer ta en tablett mot halsbrännan i natt oavsett om jag har några känningar eller inte för att slippa det uppvaket). -
Det är väl så. Jo jag tittade på Omeprazolen men apotekspersonalen tyckte jag skulle testa Gaviscon eftersom det bara var på kvällarna och inte hela dagarna. Så nu testar jag den ett tag och om det funkar är det bra. Om inte så kommer jag köpa Omeprazol oavsett vad de säger pga alla lovorden här inne.snö 81 skrev 2015-01-14 10:00:37 följande:Stackare! Det finns alltid någon som har det värre någonstans, men det innebär inte att man själv inte får klaga med sina "futtiga" bekymmer/krämpor :)
Jag förstår din känsla med halsbrännan och kräkningarna. Jag hade samma innan jag började med Omeprazol, jag lovordar den medicinen!!
Jag har inte många krämpor, men att vara sjukskriven för blodtrycket känns pissigt och jag vill bara att bebisen ska komma nu så allt är över.
Kan inte vara kul att vara sjukskriven. På det viset mår jag ju bra för jag slipper oroa mig för högt blodtryck och sjukskrivning. Och foglossningen är inte så farlig. Lite ömt hela tiden nu men inte så farligt om jag inte skulle försöka mig på någon långpromenad i snabbt tempo eller tunga lyft eller liknande. Tror många känner så att de bara vill att bebisen ska komma ut och det kanske är tur så att vi trots allt börjar se fram emot förlossningen så allt kan ta slut
-
Jag tänkte nog använda en filt bara i början. Men jag tror täcke funkar också så länge man ser till att barnet inte är för varmt. Det kan ju räcka med filt och pyjamas eller sovpåse eller liknande beroende på hur varmt det är rummet. Tror rekommendationen är pga att de inte vill råka ut för något om PSD skulle inträffa. Men tror säkert att många använt deras täcken från början.snö 81 skrev 2015-01-14 10:40:52 följande:
Är det någon som köpt täcke till spjälsängen än? Sitter och gör inköpslista på IKEA för lördag och deras två olika täcken är rekommenderade från 12 månader?! Var hittar man täcken för nyfödda?
När dottern var nyfödd för fem år sen hade vi köpt täcke på GeKå's, alltså Ullared. Men inte vet jag vad det var för åldersrekommendation på det, kanske helt fel för en nyfödd?!
-
Vintervädret i Skåne fortsätter överraska. Kollar ut innan lunch - snöar jättemycket. Kollar ut nu - inget spår av snö. Så hade jag inte tittat ut så hade jag aldrig märkt snön den korta stund som den ändå fanns här.
-
Lund är inget alternativ då? Iaf för att kunna diskutera med någon som har koll? Jag kan tycka att det hade varit bra om de bara varit öppna med att de inte har kunskapen och konsultera och plocka in experter. T.ex ta in någon från Lund som får sköta det hela. Är ju dessutom lättare för dig att plocka en expert från Lund till Växjö än att du ska ta dig till Lund gravid och allt. Eftersom det är KS så går det ju att planera en läkarflytt.Lejonhierta skrev 2015-01-14 20:30:52 följande:
Jaha nu är jag
i en enda salig blandning. Varit på det där domedagsultraljudet idag. Det där ultraljudet som inte skulle blivit för vi skulle fått besked vid förra som i sin tur knappt skulle till för vi borde fått besked tidigare.. Var ju hos barnmorskan så sent som förra veckan och ville bolla mina frågor och fick då svaret att det blir chefsöverläkaren som ska ultraljuda nästa vecka så hon kan det här, så bättre du bollar med henne.
Så vad händer??? Efter att väntat en sedvanlig halvtimme över bokad tid får vi komma in och ett vanligt ul görs först. Som visar på en placenta praevia i bakvägg/neder del. -Inte förvånande, det har vi ju vetat i månader...
Vul blir då nästa grej och jag påpekar då hon säger att den ligger mest i bakvägg men täcker hela livmodermunnen/halsen att ja du, när vi gjorde ul i början av graviditeten så konstaterade man att båda embryona fäst sig i övre kanten av kejsarsnittsärret så då har ju moderkakan växt nedåt och inte uppåt. DÅ mäter hon framsidan och ja den ligger ju upp på framsidan också, men inte så mycket typ 5-6 cm eller så. Min tapp är lång och sluten
och moderkakan syntes tydligt dikt an i hela nedre livmodern och jag pekar på skärmen och säger, om du ändrar vinkel lite på ul-staven så skymtar jag flera lakuner i moderkakan varpå hon också konstaterar det. Sedan visar hon på ett område som ser ut som en massa småhål likt en jag vet inte vad typ tennisbolls storlek uppskattningsvis med en massa blodkärl och skumt pulserande då hon mätte flödet. Jag säger då att jaha det var ju just det här man inte ville ha väl? Hon bara: vaddå? ja lakuner och blodkärl med sånt flöde. Njä säger hon. Och jag fortsätter lite fint och frågar hur tänker du nu då? Hon : vad menar du? Ja alltså allt tyder ju på att moderkakan växt fast i livmoderväggen och hur går vi vidare?
DÅ blir jag paff för får följande svar: Jag kan inte säga om det är en accreta men det ser konstigt ut så jag ska diskutera detta med mina läkarkollegor på fredag så kallar vi dig till ett nytt ultraljud om 3 veckor. DÅ tappade jag hakan och svarade jaha men det känns inte ok för mig pga att jag dels vet att rekommendationerna är att utreda skyndsamt och att man helst ska snitta i vecka 36 eller tidigare och jag är ju i v 33 imorgon. Då häver hon ur sig att ja vi tidigarelägger inte ett snitt pga detta!!!
Då säger jag rent ut att du nu måste vi diskutera, för jag behöver veta vilken plan du/ni har inför det här, för du säger själv att det inte ser normalt ut och tyvärr så har jag fyra förlossningar med snitt bakom mig och inte det största förtroendet för Växjö lasarett med hänseende till dessa förlossningar. Hon erbjuder mig direkt att det går att förlösas i Lund eftersom jag samtidigt påpekar att accreta är väldigt ovanligt och att incidensen för en accreta är lägre än det antal barn Växjö förlöser per år. Så om de har en vartannat år så har ju inte varje läkare ens varit med om detta. Då blir hon stött och menar på att om jag har sådan problem så behöver jag boka in en tid till läkare för att diskutera detta. Nej jag är inte förlossningsrädd, jag är iskallt kalkylerande. Vilket hon inte förstår. Så nu helt plötsligt ska jag ha en tid till läkare på barnmorskemottagningen och diskutera mina känslor relaterat att jag inte har så stort förtroende och sedan ett ultraljud i v 36 för att konstatera att de kanske inte vet mer då än nu. Påpekade att jag även vill ha en diskussion nu så jag kan förbereda mig eftersom man i Sverige rekommenderar att göra hysterektomi vid förlossning av accreta dvs man opererar bort livmodern. Då går hon i klinch och svarar att så är det inte alls. Nähä vad har ni för alternativbehandling. Det kunde hon inte svara på. Men det vet ju jag redan
vilket jag valde att inte upplysa om... Men jag hade precis innan upplyst om att jag har Ehlers danlos syndrom och hon börjar prata om att man sätter stygn och stryper blodflödet med hjälp av kirurgteam. Hallå, läs på lite först tack...
Tre gånger under denna halvtimme har hon påpekat att hon inte har tid att diskutera detta nu för hon har en tid att passa. -det var inte vi som var en halvtimme sena. Jag har aldrig känt mig så objektifierad någonsin som idag. Och så heligt förbannad att tårarna började rinna.
Sambon som är värsta duktiga förhandlaren stöttade upp och efterlös alternativa handlingsplaner för hur de avser angripa grundproblemet men fick nobben totalt.
Blir att ringa bm imorgon -och då jag påpekade att bm sa att vi skulle få diskussionstid med läkaren idag för hon kunde för lite om det hela så pratade läkaren ned bm i skorna och sa att det är självklart att bm inte kan något om det här då det är så ovanligt. Samtidigt ifrågasatte hon att jag inte diskuterat mina förlossningsupplevelser med bm. Men återigen, jag är inte det minsta orolig för ett normalt ks utan att jag har bristande förtroende för läkarna i denna frågan OM det är en accreta vilket vi garanterades få veta för flera veckor sedan...
Och nej, någon magnetröntgen gör man inte för det kostar för mycket pengar... typ.
Blir så förbannat trött
-
Har haft en bra dag idag! Sov hela natten förutom små uppvak för att byta ställning som inte påverkade sömnen. Blev väckt av maken istället för väckarklockan. Sen pratade jag med en extremt trevlig distriktssköterska om min leverfläck (bm tyckte jag skulle kolla upp det) som ställde bra frågor och kom fram till att jag inte behövde komma in men om jag efter förlossningen ville ta bort den så fixade de det utan problem.
Därefter pratade jag med en aborist om våra träd på tomten som också var trevlig och som jag hade en bra och givande diskussion med. Nuvet jag mer om trädskötsel och förhoppningsvis är det lagom pris på det vi vill ha gjort men innan offerten kommer så har jag bara positiv känsla av det.
Sen har jag bockat av två presentationer på jobbet, en i en kurs och en på ett seminarium jag skulle hålla. Avskyr att prata inför folk men det gick bra och gick därifrån med bättre självförtroende och stolhet över mig själv.
Så med en bra natt, trevligt folk och lyckan att klara av presentationerna utan att staka mig alltför mycket så har jag gått omkring och lett större delen av dagen och mått toppen trots att jag har ont i sidan efter att gått i trappor på jobbet och stått under presentationen. Har inte ens tagit åt mig när jag blev kallad tjock många gånger under dagen och att jag ätit för mycket. Så här borde alla dagar vara.
Lägger till en bild från igår. Är nu i V 31 (30+2)