Ni som också led av foglossning - har den gett sig av efter förlossningen? Min är i allra högsta grad kvar två v efter. Den har tom förvärrats i framfogen. Hur länge ska jag vänta? Tänk om jag är en av dem som får kronisk smärta och aldrig kan gå ordentligt igen...? (Hu! Skräck!)
Såg nån dagens Vardagspuls på 4:an? Jag satte på tvn mitt i programmet och upptäckte att de pratade om träning efter förlossning samt gav tips på mellanmål att ha med sig i skötväskan. Just de två sakerna har jag funderade på igår :DKlippet där de sitter och pratar om mellan mål och om träningen www.tv4play.se/program/vardagspuls: www.vardagspuls.se/mat--recept/mellistips-for-skotvaska/Några övningar: www.vardagspuls.se/motion--traning/katarina-woxneruds-mammaovningar/
Här har vi haft en skit natt. Jag är så arg på mannens syrra så jag kan explodera. På påskafton var det nämligen familjemiddag hos mannens föräldrar och hans syrra var så klart där och var ordentligt förkyld, ändå var hon med och lagade maten också för att hon äter bara det hon själv lagat. Hon var så krasslig så hon somnade i fåtöljen efter middagen. Så klart delade hon med sig av förkylningen så vi alla är nu rejält sjuka, även våran lille på två veckor är riktigt sjuk. Jag har suttit med honom i knät hela natten för han är så snorig att han har svårt att andas.
Hade vi vetat att hon var sjuk hade vi aldrig åkt dit.
Om du bortser från att övningarna är tråkiga. Är appen nåt att ha? är det tydliga övningar?
Själv var jag sugen på att testa chaipudding. Så enkelt att göra och chaifrön ska vara så nyttigt så hoppas det är gott. Älskar chaite så jag borde ju gilla detta också ;)
Men det är inte så att hon gick ner en massa efter att ni åkt hem då? Det är ju normalt att de går ner en hel del i början. Så att hon kanske gått ner och sen gått upp igen och på så vis ändå gått upp mer än 30 gram.
Om det är någon tröst har båda mina barn gått upp fruktansvärt fort, ett halvkilo i veckan, och det har inte varit för att de mått så bra och varit så nöjda utan tvärtom. De har gått upp för att de har jätteont i magen och äter som tröst och får det sen ännu jobbigare i magen med för mycket mat att hantera...
BVC-besök idag, men vi hann inte väga och mäta eftersom vi pratade om magknipet.
Sköterskan verkade lite oroad över situatione, hur vi ska orka, och hur det går med anknytningen. Jag kände mig inte alls anklagad, och jag är glad att hon bryr sig. Men det är jobbigt att prata om, och jag satt med gråten i halsen mest hela tiden...
Jag var så glad över att det känts bättre sen jag slutade med mjölkprotein, men igår gallskrek Josefin från 21 till 2.30, och jag kände mig så ledsen och besviken. Jag orkade inte sista tiden, så sambon fick ta över trots att han skulle upp och jobba :(
Enligt BVC-sköterskan kunde det vara ett tillfälligt bakslag, men jag vet inte om hon bara försökte vara uppmuntrande. Vi kommer hur som helst fortsätta 1-2 veckor till innan vi utvärderar ordentligt.
Vi Fick en ny tid (en extra lång) för vägning och samtal på fredag.
Septemberbarn08: Jag blir så ledsen när jag läser att du känner dig värdelös. När det gäller någon annan är det så glasklart att det inte alls är så, du är den allra bästa mamman för ditt barn, och hon vill inte ha en annan mamma.
Men jag känner likadant själv, och då är det inte lika tydligt att det är fel. Fan att man är så självkritisk.
Hon vägde 3170 när hon föddes, hade gått ner till 2900 två dagar senare. Så visst kan hon ha gått ner ytterligare efter det och sen vänt. Eller så är det som bvc-sköterskan sa att hon egentligen gått upp mer men kanske gått ner lite bara de senaste dygnen för att bröstet börjat krångla.
Vi har ingen amningscentral här, bara bvc med två sköterskor och ingen av dem har jag särskilt stort förtroende för.
Nu har jag som sagt fått ganska starka medel att tvätta med och smörja så jag hoppas att jag får bukt med såret ganska snabbt och kan återgå till att amma på varannan sida/amning. Det känns ju sjukt tidskrävande att både tvätta och smörja och dessutom sitta med pumpen. Orken finns ju inte riktigt heller. Det jag pumpar ur går heller inte ge för det är VÄLDIGT blodigt och ganska varigt:/
Känner inte samma självförtroende nu med att hon klarar sig på mjölken i och med att hon ENBART ska äta från vänster. Hur ofta behöver hon äta nu liksom? FINNS det nog med mjölk i det bröstet för att de ska räcka och få henne att gå upp, när TVÅ bröst inte ens räckt? Hur ofta måste jag pumpa på höger för att hålla igång mjölken där? Måste jag pumpa VARJE gång hon äter eller räcker det varannan? Måste jag pumpa även nattetid eller funkar det att pumpa precis vid läggdags och sen direkt på morgonen?.. Känns som sagt som att jag tappat allt självförtroende och helt plötsligt inte alls tror på mig själv:(
Trots grym sömnbrist är detta första dagen sedan Folke kom som jag känner mig 100% lycklig som mamma och tillfreds med tillvaron. Njuter av vårsolen och långa promenader! Tänk att jag är mamma!!!
Vad skönt att din BVC sköterska är bra. Jag får alltid lite intrycket av att min tycker jag överdriver, med frågor som "men hur vet du att det är magen som gör ont?" och liknande.
Sen tycker iaf jag att det är störande att det är just hur vår situation är, hur vi ska orka osv som är allt hon vill prata om. Jag tycker liksom inte hur jag mår eller hur jobbigt vi föräldrar har det är det som ska lösas, utan det som ska lösas är att vårt lilla barn har ont och inte mår så bra. Det stör mig att agendan är att göra läget uthärdligt för oss vuxna istället för att faktiskt lösa problemet att våra barn har ont.
Sen tyckte jag nog att det jobbigaste för mig som mamma åtminstone var just det där att analysera varje tugga man tar och sen fundera på om barnet blir bättre eller sämre, alla gånger man hade ett par bra dagar och trodde att det höll på att bli bättre för att sen falla i förtvivlan när det blev sämre igen, och all oro över att det var något fel man gjorde vid amningen som orsakade det.
Så fast det antagligen är helt omöjligt att leva upp till så är iaf det rådet jag kan ge att inte få allt för höga förhoppningar vid varje ny "mirakelkur" du får höra talas om och varje dag det fungerar lite bättre, och att försöka att undvika att skuldbelägga dig själv och leta efter felen hos dig. Och det går över. Kanske inte så snart som man skulle önska men med väldigt, väldigt stor sannolikhet innan bebisåret är över åtminstone.
Plötsligt händer det. En kväll och natt utan skrik! Helt magiskt! Hon låg och bökade och vred sig och försökte få ut gas, men hon blev aldrig arg eller ledsen. Åt 19.00, 21.00, 23.30, 2.00, 6.00.
Antagligen är det mycket slump, men kaaanske är det Windin (tack för tipset!) också? Och den mjölkfria kosten? Jag förstår ju att det inte kommer vara såhär varenda natt nu, men det kanske är ett steg i rätt riktning i alla fall? :)