BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Då var vår lilla Siri här :)

Vilken skillnad det var att föda sitt andra barn! Men sonen kämpade jag på i ca 16 timmar totalt, varav 12 gjordes på förlossningen.

Denna gång gick vattnet vid tretiden när vi var hemma hos mamma och fikade. Kunde inte bli mer perfekt då vi bara kunde lämna sonen där och åka in för en kontroll.

Eftersom jag inte hade några värkar fick vi åka hem, i lugn och ro fick vi packat ihop det sista, städat undan hemma och kollat på en film. Värkarna kom bara sporadiskt.

22.30 började de komma vart tredje minut och göra ganska ont så jag ringde förlossningen ganska omgående.

23.00 parkerade vi på östra, jag kräktes ned blomkrukorna på utsidan och fick skämmas lite ;)

23.15 var det dags för ctg och lustgas. Var öppen 3 cm bara...

Efter ett galet intensivt värkarbete och ett antal svordomar... Kallade till exempel narkosläkaren för en jävla kommunalarbetare som tog sån tid på sig när jag ville ha Eda... Min man fick skämmas lite :)) så var det

01.00 var det dags att krysta, vilken skillnad på att krysta utan Eda! Kroppen vara tog över och det gick lite väl fort, Siri blev lite dålig av det snabba händelseförloppet så jag fick skynda på ännu mer. 01.23 på söndagsmorgonen är hon född!

Gick sönder lite i mellangården, men det måste ju vara det perfekta stället att spricka på, känns inget nu och inga problem med att varken göra nr ett eller två.

Nu ligger vi och väntar på att bli utskrivna och jag skall läsa ikapp i tråden :)

Hoppas det är någon mer av oss med alla falska alarm som fått, och ni som väntar.... Håll ut! :)

Kl 23:35 kom våran lilla Vilja till världen :) 3020 g och 47 lång :)

Behöver lite input. Vi är bjudna på dop nästa helg. Då är lillen 3 veckor. Känns lite tidigt att ha med honom i större folksamlingar. Eller hur tänker ni?

Samtidigt är det vår nära väns dotter som ska döpas och hon betyder jättemycket för både mig och maken.

Som det ser ut just nu åker maken själv på dopet men jag känner mig ledsen över att missa det. Konstigt egentligen då vi inte tänkt att döpa våra barn då ingen av oss är kristen. Det känns som att jag missar allt just nu. Förra helgen var det ett födelsedagskalas som maken gick på men jag stannade hemma för att ta hand om lilleman. Jag visste ju om att skaffa barn innebar förändring men jag hade ingen tanke på att det bara skulle "drabba" mig i början.

7.26 imorse kom äntligen en liten tjej ut, på BF+4. 3170g och 51cm lång:)

Är det typ bara jag kvar nu? Känner att jag bara måste få innan helgen, är väl kanske därför inget händer :(. Även om det skulle vara bättre rent praktiskt att få nästa vecka då de yngsta barnen är hos pappa, men jag vill INTE vänta... Fast är väl bara att inse att jag kanske kommer att få ett 3:e aprilbarn ;). Jaja min Wilda kommer väl när hon är redo antar jag, får försöka slappna av lite å sluta stressa mig själv!

Jättegrattis till er alla som fått och som snart har era bebisar i famnen, jag är såååå avis :).

Vi har också fått vår pojke, i måndags kom han, 5 dagar innan beräknat :) jag hade en jättebra upplevelse av förlossningen och det var över alla mina förväntningar!

Dock kämpar vi lite med amningen, tar länge innan han får bra grepp och när han väl får det suger han bara någon minut innan han börjar skrika och tappar greppet! Så nu har jag amningsnapp som hjälp, då får han ett fint grepp och suger länge! Och verkar mätt och nöjd :)

Lycka till alla som har förlossningen kvar och grattis till alla bebisar :)

Bf  23 mars.. men den 17e kl 5.20 på morgonen föddes Cornelia hemma i sängen!! Allt gick såå fort och ambulansen han inte komma så vi fick, jag och min sambo, ta emot vår lilla flicka i sängen hemma. Men allt gick bra och vi är så glada för att hon finns och är frisk och alldeles underbar.. Bara mamma som ska läka nu! 

Lycka till ni andra marsmammor!

Skriver lite mer om min panikartade förlossning på begäran

Jag fick värkar runt midnatt men förstod inte att de var dags eftersom jag inga andra förvärkar haft och dessa varade ungefär 4 min och med 5 minuters mellanrum. Det är mitt andra barn, men min första dotter föddes för 8 år sedan och det tog 18 timmar den gången. Efter runt en timma gick vattnet och det var mörkfärgat och samtidigt ökade värkarna drastiskt och smärtan var så intensiv att jag inte kunde klä på mig och absolut inte gå ner till bilen. Vi ringde sjukvårdsrådgivningen och efter ett tag så insåg vi att det var dags att ringa ambulansen då vi aldrig skulle kunna komma iväg. Jag hann dock föda ut huvudet innan min sambo kom tillbaks från att ha öppnat porten för ambulansmännen och sedan hjälpte han mig att ta emot dotterns kropp och sedan kom ambulanskillarna och körde mig med blödningar fostervatten liten bebis med oklippt navelsträng på magen till förlossningen.. för eftervård.. Det hela tog totalt ca 4 timmar och vi var båda chockade.. då vi aldrig varit med om nåt sådant förut och den smärta jag upplevde framtill ner mot underlivet var så intensiv så jag inte kunde röra på mig.. ingen smärtlindring och massor av blod om missfärgat fostervatten.. det var en syn att återvända hem till våran lägenhet.. sängen osv.. Men vi mår bra idag trots allt. Önskar bara att jag/vi var mindre trötta och irriterade och orkade ro om varann också mellan varven med blöjor amning och sövning av dottern.. har blivit lite depp över att vara hemma med bebis hela dagarna.. det var inte så underbart som jag tänkt att det skulle vara.. och drömt om. Kanske finns det fler som känner så?