Min tolvåring har ADD och svagbegåvad

Nu har ni ett svar på varför det är krångligt i skolan. Din grabb är inte dum på något vis. Han tänker bara på ett annat sätt. Nu behöver han få förståelse för vad diagnosen innebär. Vad det är som gör det svårt. Han behöver hitta sina styrkor och bli vän med sina svagheter. 
Jag hoppas att han går på en skola där man har kunskaper om detta. 

Om ni inte redan nu får handledning tycker jag att ni ska begära det. Jag har fått mycket hjälp kring min dotter via BUP och det har varit så himla skönt. Jag har också läst en himla massa vilket också ger en skön grund att stå på. 

Jag har liksom du "smittat" min dotter. Vi får lära oss att inte belasta oss själva med det utan istället se det som en tillgång. Du vet ju hur det varit för dig. Du kan hjälpa grabben att sätta ord på det han tänker och känner. 

www.hejlskov.se/
Elvén, Bo Hejlskov: Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder. Studentlitteratur 2009. 
Låna denna bok. 

Tack för boktipset! Man kan inte låta bli och klandra sig själv. I höst kommer BUP kontakta skolan och vi har bokat in möte. Vi får se hur skolan tänker runt resurser etc. Jag vet att min son skäms och han tycker att det är pinsamt att behöva gå iväg och få extra hjälp. Finns det verkligen inga skolor i Sthlms län som specialiserar sig på mindre begåvade barn? Han är inte utvecklingsstörd och ska inte gå i särskola. Han behöver vistas i en miljö där han kan känna att han lär sig saker i sin takt och att han minsann klarar av att arbeta. I höst ska vi prata medicinering mot hans koncentrationssvårigheter. Har du eller någon annan erfarenhet av medicering mot AdHd/ADD

Jag jobbar i skolan och har haft flera elever med ADHD som medicinerat. För dem har det fungerat väl. En av dem testade MorEpa innan annan medicin och den gjorde skillnad till det bättre. Det är ett Omega3 preparat. Det tar dock ett tag innan man ställt in dos så att räkna inte med stora förändringar direkt. 

Jag kan inget m Stockholms skolor men det borde ju finnas de med specialisering på ADHD. 

Av erfarenhet vet jag att de barn som varit öppna med sin diagnos fått en klart större förståelse av sina klasskamrater och deras föräldrar. 

Han ska inte behöva känna sig dålig. Han har bara en hjärna som fungerar på annat sätt. Han måste lära känna den och få goda strategier av de som kan. Toppen att BUP ska prata med skolan. 

Men om han bara är 12 år hinner ju mycket hända!

Jag fixade knappt matten när jag gick i grundskolan. Kunde ju inte koncentrera mig. Kom inte ihåg vad läraren hade sagt. Glömde bort läxor och prov. När jag fick tillbaka mina prov hade jag väl 2 rätt av 10 eller så, och jag kände mig sämst och dum. Däremot var jag mer språkligt begåvad, och hade alltid alla rätt i rättstavningsprov och liknande. Men det behövde jag ju aldrig plugga inför.

Hade svårt med att komma igång med skolarbeten. Satt oftast sista kvällen och gjorde allt, som vi hade haft i uppgift under flera veckors tid, för att hinna lämna in.

Fick hjälp med medicinering när jag var 20 och då helt plötsligt klarnade allt. Diagnos dröjde ytterligare 1,5 år, men det var bara en formell bekräftelse på att jag hade ADHD.

Tack vare (bara) medicinering har jag kunnat fixa alla naturvetenskapliga ämnen på komvux, dvs väldigt mycket matte, utan hinder. Snart börjar jag läsa till receptarie på högskola.

Jag tror att han kan komma långt med medicinering, och om han samtidigt blir stimulerad mycket så kan han nog bli mer begåvad än vad han uppfattas som idag.

Så bra att ni fått kontakt med BUP. Hur har det gått?
Skolor i Stockholm känner jag inte till men det måste det finnas tycker jag!
Medicinering anser jag är både bra och skrämmande. De barn jag känner till som har medicinering har det absolut varit till gagn för barnet. 

Jag vet att det är en gammal tråd men hur har det gått för din son? Vi fick exakt samma besked i höstas och jag har fortfarande svårt att förstå att min kloka, snälla kille har både ADD och är svagbegåvad (som de kallade det) Jag vet inte hur jag ska förklara för sonen varför det inte går bra i skolan och varför lillasyster som är 3 år yngre kan mer matematik än sonen... jag känner att jag behöver få mer hjälp och råd men vet inte vem jag ska prata med...

/ orolig mamma

Hej

Råkade se tråden och reagerade på uttrycket "svagbegåvad"(?!)

Har någon läkare sagt detta?

Add. Sämre arbetsminne, svårt med koncentrationen(om det är för tråkigt)

Atypisk autism. Svårare att läsa av sociala situationer/samspel.

Min son har både add och atypisk. Har börjat på en skola i Stockholm där han inte

känner sig hemma då de andras diagnoser är "tydligare" och tar mer plats.

Tålamod är viktigt. Och att försöka hitta någon utomstående att prata med(terapeut,kurator,Bup)

Sonen har varit hemmafixare från och till i ett och ett halvt år. Skolan kunde inte hantera situationen så vi fick söka hjälp på andra håll.

Mvh

Andreas.

Varför reagerade du på just det uttrycket? Det är den officiella benämningen på personer vars begåvning ligger i nedre kanten av normalspektrat men som fortfarande ligger över gränsen för intellektuell utvecklingsstörning (d.v.s de vars IQ ligger 1-2 standardavvikelser under genomsnittet). I Sverige innefattar denna grupp de som har en IQ över 75 men under 85.

Precis vad vi fick förklarat för oss. Det här är inget man "ser" på min son. Han är som vilken kille som helst det är bara det att vissa saker inte fungerar, som tex matematiken.

Min egen erfarenhet är att fungerande medicin är en aha-upplevelse. Att kroppen för en gångs skull gör som man säger åt den är magiskt. Jag är van att vara baksätespassagerare men med fungerande medicin kan jag få saker gjorda. Bara att kunna duscha på under en halvtimme är rätt smutt :) Det handlar ju om att ha sämre blodflöde i frontalloben så centralstimulerande gör att man kommer upp i en mer normal nivå.

För din pojk förstår jag att matten är svår - där måste man ju alla föregående steg med sig för att kunna förstå det som kommer efter. Pluggar man historia är det ju bra att kunna vikingatiden men inte precis nödvändigt för att lära sig om franska revolutionen. Men har han missat grunderna i matten är ju fortsättningen hopplös. Se till att de jobbar med detta! Skolan är skyldiga att sätta in anpassningar, extra anpassningar, åtgärdsplan o göra pedagogisk utredning när de ser att eleverna inte når målen. Alldeles oavsett diagnos.

Usch vad ledsen jag blir av att läsa i den här tråden. Jag är 20 år gammal och fick min ADD diagnos när jag var 14. Har aldrig fungerat med mediciner för mig, varför ska man ta bort vem man är för att passa in i vad samhället säger att normen är?

Blir gråtfärdig av att läsa att någon har kallat detta för svagbegåvad, jag var absolut inte sämre än någon annan i klassen men klarade inte alls av att koncentrera mig. Min skola hjälpte mig väldigt bra så att jag kunde spela in redovisningar och dylikt på min dator och lyssna på det i efterhand. Jag gick ut med höga betyg och att din son fått ADD är snarare en bra sak, han är mycket mer visuellt kreativ. Han känner mycket mer än vad "norm-människan" gör, allt är bara mycket mer än vad andra känner. ADD är inget jäkla hinder det är en möjlighet.

Så hjälp ditt barn på alla sätt du kan, tjata ALDRIG. Det hjälper absolut ingenting, snarare tvärtom. Hjälp istället ditt barn att komma igång med olika saker som kanske normalt sätt fungerar för andra i vardagen. Det kräver arbete men det är värt det.

Hej Emma, tack för det du skrev :)

Jag tror att du kanske missförstod mig i det jag skrev (om det var det jag skrev som du menade). Jag skrev inte att min son har ADD och därmed är svagbegåvad utan svagbegåvningen är något man kommit fram till efter diverse utredningar och tester precis som ADD-diagnosen. Det innebär att min son har en iq som ligger under det "normala" men över utvecklingsstörning. Att han dessutom har ADD gör att han har väldigt svårt för sig i skolan med stora inlärningssvårigheter. Därför har jag och hans pappa diskuterat medicin, inte för att ändra på sonen, utan för att eventuellt kunna minska på de problem han har. Sen är vi medvetna om att medicinen inte fungerar på alla men så har vi iallafall provat.

Tro mig, min son är det mest älskade jag har och hans personlighet skulle jag aldrig vilja ändra på. Han är så klok, snäll och ödmjuk. Och han är väldigt duktig på sånt som intresserar honom. Hans datakunskaper sträcker sig långt över det vanliga.

Men han tycker själv att det är väldigt jobbigt att inte fungera som hans kompisar, att jämt behöva få extra hjälp med allt i skolan.

Jag tar verkligen till mig av dina tips och jag önskar verkligen att det fanns någon jag kunde få prata med som kan ge mig ytterligare tips och råd och stöttning.

Jag och min sons pappa finns alltid där för vår son och vi kommer göra allt för att vår han ska få leva det liv han förtjänar.

Vilket fint, välformulerat och informativt svar! Lycka till med din pojke, han har tur med dig som förälder!

Tack :) Det värmer att få läsa dina ord.