Min tolvåring har ADD och svagbegåvad

Vi fick en diagnos. Han är tolv, min son och ser så ledsen och frågande ut när psykologen berättar om vad utredningen visade. Äntligen har vi fått ett svar på varför han aldrig kunnat påbörja eller avsluta en uppgift. Under hela hans skolgång har vi fått höra att han aldrig sätter igång med uppgifter. Han avslutar inget. Ingen lärare vet säkert hur mycket kunskap han bär på eller varför han måste gå upp och röra på sig var tionde minut! Han är en lugn och fin kille. Men kan tala för sig, försvara sig och accepterar inte orättvisor. På senare tid har jag sett hur kompisar drar sig undan. Han har börjat bli ensam. Han hakar upp sig på vad andra gör, säger och beter sig. Han berättar ofta om hur dum han känner sig. Alla andra är smartare än mig, mamma! Brukar han skrika i ren desperation när han inte kan lösa en matteuppgift. Han har vid två tillfällen även beklagat sig över livet och pratat om att ta livet av sig. Vi startade igång en utredning och ganska snabbt fick han diagnosen ADD, svag begåvning ( vilket inte är en diagnos) jag är så rädd. Rädd för att han för evigt blir ensam. Rädd för att han aldrig lyckas i livet. Rädd för att han blir som jag. Jag känner skam och vrede över att jag smittat honom. Jag har alltid haft svårt för mig. I skolan var jag alltid sämst på allt. Hur mycket jag än försökte. Jag slet mer än alla andra, ändå lyckades de bättre på alla prov. Men jag har lyckats bra i arbetslivet, har en fin karriär som jag är stolt över. Men inga vänner. Jag är ensam. Jag har svårt för människor. Och jag är så rädd. Till hösten börjar min son i åk 6. Jag vet varken ut eller in. Finns det skolor för svagt begåvade barn?