Junibebisar 2014
Hej! Tänkte att det skulle va kul med en tråd för oss som fått våra bebisar i Juni.
Min bebis kom 20 Juni på midsommarafton.
En tråd att utbyta glädje och eventuella problem som andra kanske har bra lösningar på?
-
-
Svar på tråden Junibebisar 2014
-
Okej då är jag med. Verkar fruktansvärt :(soffipropp1987 skrev 2014-07-31 10:52:46 följande:Det hörs. Sen har jag en spegel riktad mot honom som man kan se i backspegeln.
-
Man FÅR klaga ;) Jag försökte bli gravid i 1,5 år vilket kändes oändligt länge och trodde ALDRIG att jag skulle klaga när ungen väl var här, men visst klagar jag då och då ;) Det är skitjobbigt att vara småbarnsförälder ibland, man FÅR klaga.Axo skrev 2014-07-31 20:10:44 följande:Usch, vet att man inte ska klaga, men idag har det inte varit kul. Haft en missnöjd bebis större delen av dagen. Han har skrikit, somnat 10 minuter och sen vaknat igen och varit väldigt gnällig. Han har inte kunnat sova något själv, utan vi har fått gå omkring och bära och vagga hela tiden.
Jag själv har varit på dåligt humör hela dagen och det gör ju inte saken bättre. Har inte kunnat plocka undan efter maten så köket ser ut som ett bombnedslag.
Hade tänk gå en promenad med hunden nu ikväll men det vågar jag inte. Sambon har redan fått komma och hämta oss 2 gånger när Malte har varit ledsen och inte gått att trösta när vi har varit ute och gått.
Tur att storebror har sovit hos farmor och farfar i natt så han har sluppit en ledsen lillebror iaf.
Nu har jag fått klaga lite!
(Mitt kök ser också ut som ett bombnedslag...ungefär tre dar i veckan...)
Bär ni i sele? Det funkar på Signe när inget annat funkar... Man kan ha vaggat hur länge som helst med armarna och prövat typ allt annat också, men när hon sätts i selen blir hon (oftast!) lugn inom några minuter. Fattar inte att det ska spela sådan jädra stor roll om hon är bara i famnen eller i en sele, men det gör det tydligen :P
Klaga på! Tror att alla här inne nickar igenkännande åt ditt inlägg. Skönt va? :) -
Lyckades lägga ifrån mig honom 30 minuter så nu är köket städat!Juronjaure skrev 2014-07-31 23:07:43 följande:Man FÅR klaga ;) Jag försökte bli gravid i 1,5 år vilket kändes oändligt länge och trodde ALDRIG att jag skulle klaga när ungen väl var här, men visst klagar jag då och då ;) Det är skitjobbigt att vara småbarnsförälder ibland, man FÅR klaga.
(Mitt kök ser också ut som ett bombnedslag...ungefär tre dar i veckan...)
Bär ni i sele? Det funkar på Signe när inget annat funkar... Man kan ha vaggat hur länge som helst med armarna och prövat typ allt annat också, men när hon sätts i selen blir hon (oftast!) lugn inom några minuter. Fattar inte att det ska spela sådan jädra stor roll om hon är bara i famnen eller i en sele, men det gör det tydligen :P
Klaga på! Tror att alla här inne nickar igenkännande åt ditt inlägg. Skönt va? :)
Har sele och den brukar funka, men just nu är det så varmt så jag klarar inte av att gå med honom i den.
Har ju vant mig vid att han kan sova i vagnen iaf några stunder själv, då blir det helt plötsligt väldigt jobbigt när det inte funkar en dag. Blir ju inte bättre av att vi ska igång och bygga ut huset och renovera köket snart så jag har ju en hel del att göra. Bara bita i det sura äpplet och ta på selen! -
Det känns faktiskt lite tabu att klaga. Man får bara höra hur fantastiskt det är och att man ska njuta, men jag har svårt att njuta när man inte får sova. När man lever på huvudvärkstabletter om dagarna för att man lider av sån extrem sömnbrist, man är yr och trött och magen är ur balans. Man hinner knappt ta en dusch och ens gamla liv är som bortblåst. Man inser på kvällen att man inte ens pussat sin karl på hela dan när man alltid varit superkeliga innan. Det här är det jobbigaste jag varit med om nånsin, utan tvekan. Det är en ordentlig prövning i uthållighet, tålamod, självförtroende, förhållande - you name it. Men sen får man de där leendena och smågurglet till svar från ens lilla tjej och alla problem är som bortblåsta för en liten stund och man är lyckligast och stoltast i världen. Men tiden däremellan ÄR extremt tuff! Tycker man ska få gnälla och inte bara hålla minen och låtsas som att allt är guld och gröna skogar, för det är det inteAxo skrev 2014-07-31 20:10:44 följande:
Usch, vet att man inte ska klaga, men idag har det inte varit kul. Haft en missnöjd bebis större delen av dagen. Han har skrikit, somnat 10 minuter och sen vaknat igen och varit väldigt gnällig. Han har inte kunnat sova något själv, utan vi har fått gå omkring och bära och vagga hela tiden.
Jag själv har varit på dåligt humör hela dagen och det gör ju inte saken bättre. Har inte kunnat plocka undan efter maten så köket ser ut som ett bombnedslag.
Hade tänk gå en promenad med hunden nu ikväll men det vågar jag inte. Sambon har redan fått komma och hämta oss 2 gånger när Malte har varit ledsen och inte gått att trösta när vi har varit ute och gått.
Tur att storebror har sovit hos farmor och farfar i natt så han har sluppit en ledsen lillebror iaf.
Nu har jag fått klaga lite!
-
Åh jag undrar oxå över träningen. Har ju hört att man inte ska göra situps osv men den mesta träningen innebär ju spänd mage, oavsett om det är rygg eller ben man tränar. Hur funkar det liksom?rosii skrev 2014-07-31 19:25:33 följande:
Är det för tidigt att börja med plankan? 5 veckor efter förlossningen på lördag.
-
Jag vet, det känns så fel att klaga. Har en son som sover väldigt bra på nätterna, äter en gång mellan 22-07 så jag ska verkligen inte klaga på sömnbrist.smalljey skrev 2014-08-01 08:22:01 följande:
Det känns faktiskt lite tabu att klaga. Man får bara höra hur fantastiskt det är och att man ska njuta, men jag har svårt att njuta när man inte får sova. När man lever på huvudvärkstabletter om dagarna för att man lider av sån extrem sömnbrist, man är yr och trött och magen är ur balans. Man hinner knappt ta en dusch och ens gamla liv är som bortblåst. Man inser på kvällen att man inte ens pussat sin karl på hela dan när man alltid varit superkeliga innan. Det här är det jobbigaste jag varit med om nånsin, utan tvekan. Det är en ordentlig prövning i uthållighet, tålamod, självförtroende, förhållande - you name it. Men sen får man de där leendena och smågurglet till svar från ens lilla tjej och alla problem är som bortblåsta för en liten stund och man är lyckligast och stoltast i världen. Men tiden däremellan ÄR extremt tuff! Tycker man ska få gnälla och inte bara hålla minen och låtsas som att allt är guld och gröna skogar, för det är det inte
Det värsta är att känna sig så instängd och att man hela tiden måste anpassa sig helt. Tiden går ju fort och det är en så kort tid, men när man blir tvingad att sitta i soffan hela dagen för att bebis vägrar sova någon annanstans.
Längtar verkligen tills han har blivit större, för mig kan det första halvåret nästan kvitta.. -
Amen klart man får klaga!! Det ÄR jobbigt ibland, vi är ju bara människor och det betyder inte att vi inte älskar våra små för det!!
Angående träning så har jag bara börjat med barnvagnspromenader hitills men ska följa Olgas träningsprogram nu tänkte jag. Har köpt och läst hennes bok "träning för nyblivna mammor". Jag har i princip känt mig som vanligt direkt efter förlossningen men vill inte stressa med träningen heller.. Jag gör så mycket som jag orkar med och klarar av. Lillan blir 6 veckor på måndag och jag har inte bokat nån tid för efterkontroll än. Har ni gjort det? -
Så sant!smalljey skrev 2014-08-01 08:22:01 följande:Det känns faktiskt lite tabu att klaga. Man får bara höra hur fantastiskt det är och att man ska njuta, men jag har svårt att njuta när man inte får sova. När man lever på huvudvärkstabletter om dagarna för att man lider av sån extrem sömnbrist, man är yr och trött och magen är ur balans. Man hinner knappt ta en dusch och ens gamla liv är som bortblåst. Man inser på kvällen att man inte ens pussat sin karl på hela dan när man alltid varit superkeliga innan. Det här är det jobbigaste jag varit med om nånsin, utan tvekan. Det är en ordentlig prövning i uthållighet, tålamod, självförtroende, förhållande - you name it. Men sen får man de där leendena och smågurglet till svar från ens lilla tjej och alla problem är som bortblåsta för en liten stund och man är lyckligast och stoltast i världen. Men tiden däremellan ÄR extremt tuff! Tycker man ska få gnälla och inte bara hålla minen och låtsas som att allt är guld och gröna skogar, för det är det inte
Den första tiden när allt var kaos och pyret inte sov alls (!!) så vet jag inte hur många som sa till mig att njuta, tills lut ville jag ge dem en smäll! Vaddå njuta?? Det är ren och skär överlevnad som gäller emellanåt. Men det får man liksom inte säga. Det är klart att jag tycker att pyret är finast i världen och när leendena kommer så är man så stolt osv men det andra finns också. -
Har en pojke som är 6 veckor idag! Han får mat innan han ska sova ca 22 och idag vaknade han kl 5 o ville ha mat. Sen hade han förstås svårt att somna om, men med lite hjälp från sambon så sov han igen 06.15. Så jag ska väl inte klaga. Sover dock lite oroligt pga den där förbaskade dykreflexen, ska höra med Bvc på onsdag om man kan få låna ett andningslarm.
Angående träning så blir det promenader och knipövningar (Ni glömmer väl inte dom?!?). Sen så har jag hittat en tjej här i Varberg som har mammaträning och då får man självklart ha med sig sin bebis! V34 ska det börja så det ska bli skönt att komma igång på rätt sätt och med experthjälp :) -
Ja jag vet inte riktigt hur jag ska göra med plankan, gjort den 2 kvällar & det känns då bra. Utöver det så går jag 1h pw varje dag, fyfabian vad skönt att röra sig igen men foglossningen gör sig fortfarande påmind när jag varit stilla förlänge. Karpaltunnelsyndromet är nästan borta också. Toppen!