Pcos+övervikt=får ej pergotime

Har du inte möjlighet att be om att få prova Metformin? Det är egentligen en diabetesmedicin men kan användas för behandling av PCO. Minns inte exakt hur den fungerade men den hjälper till att reglera blodsockret och kan därför hjälpa till för att gå ner i vikt, det där superjobbiga sötsuget försvinner. Vänd dig till gynekolog (kolla vilka som har landstingsavtal) och prata med dem. Alternativt vänd dig till din vårdcentral och be om hjälp med att gå ner i vikt, jag är själv i det läget att jag snart vänder mig till min vårdcentral pga övervikt så, tro mig, jag vet hur drygt det känns och har koll på det där med att vara "dömd på förhand eftersom man är fet".  I ditt läge håller jag tyvärr med många av dem andra som svarat, att du i första hand behöver fokusera på att gå ner i vikt. Har du varit "normalviktig" tidigare och hade du ägglossning då? Eller vet du med vid vilken vikt som din ägglossning försvann? Så du vet vilket mål du kämpar mot, så att säga?

Jag tycker också att du ska be om att få prata med en kurator, sök via kvinnohälsan (brukar vara kortare kö där även om det finns på Vårdcentralen också, stress och ångest är inget som direkt främjar viktnedgång) eller via vårdcentralen eller privat.

En positiv sak med PCO är ju att man "spar på" dom bra äggen och oftast kan vara fertil lite längre upp i åren än "vanliga" kvinnor. En klen tröst kanske men kanske kan lite av åldersångesten släppa?

Ziry

Jag förstår hela den biten, jag skriver bara om mina känslor som jag upplever eller tankar som jag har. Så du behöver inte skriva som om du är någon professor. För det där har jag redan räknat ut för länge sedan. Jag har inte tänkt i dagsläget att bli gravid med min övervikt, det är en längtan jag går och bär på. jag kämpar varje dag för att gå ner, har lyckats lite men har måååånga kilon kvar. Jag menar att lyckas jag komma ner till ett BMI på 33 eller lägre så kan man väl få hjälp?? det finns kvinnor med BMI på 40 som får hjälp och enl deras läkare är det bara en myt om att det skulle vara skadligt.

Jag skrev inte här för att höra dina dumma kommentarer, du kan leka besserwisser någon annanstans 

Det är ju min tråd och mig det gäller så det är väl självklart man tar illa upp. Men när det gäller överviksenheter så har jag gått där och de som finns i Malmö de hjälper inte en att gå ner i vikt, och det beror på att de får inte uppmuntra folk att gå ner i vikt då det kan handla om tex ätstörning, som finns åt båda hållen. De som de kunde hjälpa mig med var att tänka på kosten. Och det vet jag redan, har läst allt som går att läsa när det gäller kost. jag behöver annan hjälp då jag har pcos, det är fruktansvårt svårt att gå ner i vikt när man lider av den sjukdomen.

läkarna säger bara kämpa på, men jag tycker det är redas ansvar att hjälpa till. de kan inte skylla ALLT på övervikt om de gör det så får de fantamaj också hjälpa oss som lider av det. jag tillhör inte kategorin som är lat och inte vill röra på mig. Jag cyklar varje dag, promenerar mycket. är ute mycket med min hund m,.m

Nu tycker jag att alla är lite väl hårda. Det finns vissa risker vid övervikt absolut men samtidigt är en graviditet aldrig helt risk fri. Kanske går ts inte upp ett gram under sin graviditet och får en kanon bra graviditet. Tror bmi gränsen är 35 så du behöver inte gå ner mkt se det som en morot. Ta en liten promenad varje dag. Ta en liten mindre portion. Du fixar detta och du kommer att ha ännu lättare att bli gravid. Börja knapra mitt val kvinna och extra folsyra så har du en bra grund för graviditeten. Kram

ska ta till mig alla fina råd som jag fått av er. Jag vet att jag hade mått så mycket bättre om jag varit smalare och sundare. Och hade vi dessutom fått en bebis hade jag kunnat dö lycklig sedan hihi

Jag har precis fått pergotime utskrivet. Fick det inte först då jag var för stor, gick ner 18 kg och har nu ett BMI på 35. Fått provera för att nu få igång mensen och under nästa vecka blir det pergotimestart, spännande! Lycka till!!

Om man har pcos och är överviktig så är den bästa medicinen för att få ägglossning att gå ner i vikt. Det är inte ens säkert att perhotime skulle funka just nu. Jag förstår att det är jättesvårt men försök att ta tag i din vikt. Då kommer troligtvis ägglossningen igång av sig själv och graviditeten blir mindre riskfylld. Lycka till!

Åh vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag har kämpat med min övervikt sedan tonåren. En ordentlig pco med gaaalet stora äggstockar. Min pco är inte roten till allt ont utan år av ätstörningar, ångest etc. Summasummarum sitter jag nu med en ordentlig övervikt.
Jag har egentligen inga ägglossningar alls, hårig som en björn och är en äkta kolhydratjunkie. Så just nu kör jag lchf, det går låååångsamt nedåt.
Kanske 0,5kg/v, eller nått. Med typ 30kg att gå ned så är det en lååång process.

Jag får ingen pergo utskriven innan jag tagit mig under ett BMI på 30. Så, ja, eh, än är vägen lång. Just nu hatar jag min kropp. För att jag inte går ned, för att metforminet bara ger mig utslag, för att min man inte kan få alla de där ungarna han önskar sig. Ja inte ens en jävla unge kan vi få till. Samlivet är i botten. Jag vill inte ha sex, det gör bara ont i själen. Så många i min omgivning skaffar barn på löpande band. Jag blir ledsen, arg, sur, trött, bitter och isolerar mig. Tänker varje dag: åh, tänk om jag bara vågade beställa pergotime på nätet. Jag orkar inte slita mer. Mer så kommer den där förnuftiga sjuksköterskan i mig fram och säger: man beställer INTE läkemedel på nätet. Det finns en anledning till att din gynekolog inte skriver ut det till dig.

Tankarna behöver få finnas, det måste vara okej att skrika: JÄVLA KROPP, jävla skitövervikt, jag vill vara smal och ha ägglossningar, nuuuuuuuuuuuuu!

Min historia i korta drag.

Vi bestämde oss för att skaffa barn i augusti förra året. Började med äl stickor, ingen äl i sikte. Inte på hela hösten. Ingen vidare mens heller. I februari blev jag less (igen) och började med lchf. I april fick jag äl så det sjöng om det. Hade gått ner 6 kilo då (av typ 30). Jag hade för första gången äl-flytningar, enligt skolboken. Och äl test blev pos. Sedan for vi på semester och jag fick en mens som inte var från denna värld. Blödde igenom en tampong och en binda på 2 tim. Antingen så var det en rensning av systemet eller ett tidigt missfall. När vi var utomlands åt jag kolhydrater i mängder. Två v efter den enorma mensen borde ju äl kommit om det skulle varit regelbundet men nej, ingen äl. Tänkte att jaha, nu har jag ätit kolhydrater i två veckor så nu är det kört igen. Hade vid det här laget hade jag nyss börjat om med lchf fast en del fusk vid parmiddagar etc. Men i det stora hela ok.

Två veckor senare fick jag äl-flytningar igen, tjoohoo!

Då var jag och gubben stressade av en grej så det blev lite taskigt med liggandet men två dagar innan äl och morgonen efter. Nu är jag gravid i v 8.

Jag har också blivit illa bemött i vården, därför går jag inte dit. Jag tror att jag har pcos. Oönskad behåring, övervikt och oregelbunden mens.

Hade önskat att jag kunde fortsätta med lchf men jag mår så illa av det. Mår illa annars också men inte lika farligt.

Det här är min historia. Ja, jag är överviktig, jag kommer att få kämpa med rygg och fogar. Det kommer att bli snitt för mina två andra barn (5 & 7) är akutsnittade. Är livrädd för vad läkare och bm kommer att säga när jag väntar en tredje. Men jag vill ge mina barn ett syskon till av olika anledningar. Jag ser det absolut inte som egoistiskt. Blir jag sjukskriven och får en jobbig grav och förlossning så är det ändå max ett år av mitt liv som är jobbigt. Men jag har gett mina barn ett syskon och det kan ingen ta ifrån mig.

Min första grav hade jag några kilo övervikt, gick upp 26kg och inte ner ett gram. Min andra grav gick jag upp 6 kg. Allt försvann. Men de där första 26 sitter kvar. Nu börjar jag på drygt samma som andra.

Lycka till ts!

Jag tycker inte att det handlar om diskriminering faktiskt, du får inte behandlingen för att man anser att den inte hjälper dig med din övervikt. Jag hade tidigare liknande men motsatt problem, en grav undervikt, och jag gick inte till gyno för hjälp innan min vikt var bättre, förstod att det inte skulle vara nån idé.

Jag känner igen mig i det du skriver heobea. Man blir psykiskt trött. Massa negativa tankar som far runt. Skuld och skam, över att jag inte kan ge min sambo ett barn. Ge oss ett barn. Skapa en familj tillsammans. Jag överväger nu att göra en gastric by pass dels för att jag inte klarar av min övervikt, jag är medveten om alla risker,men riskerna att ha kraftig övervikt är oxå farliga. Jag kanske får diabetes och allt möjligt inom fem år. Jag vill ge min kropp en andra chans, en chans att rätta till saker och ting. Sen på köpet få ett litet underbart liv i magen

Hur det går? aplångsamt! Vet inte riktigt vad som är fel, men kilona trillar verkligen inte av som de borde trots strikt lchf. Gissar att det som vaaaanligt handlar om min hormonella obalans i kombo med massa stress. Men men, egentligen har jag inte bråttom men det är frustrerande att det ALDRIG tar sig. Jävla skitäggstockar!