Gravida med tredje barnet BF jan/feb 2015 - se hit!

Har annars inget otalt med svärmor och hon tycker mycket om våran dotter och även sonen som jag har sens tidigare, min sambo är som hans pappa och alla behandlar honom därefter. Svärföräldrarna brukar ofta vara med dom men kände ändå på mig från början att hon inte skulle gilla ett barn till (hon "läxade" upp oss när jag väntade dottern) så bad faktiskt min sambo berätta själv för henne men hon var sen med när vi berättade för sambons bror och fru.

Hon har ju själv 3 barn och kan ju säga att hennes tredje var mycket mer opassande tid punkt att hinna att göra och föda barn på så förstår inte riktigt varför hon är så nedlåtande :(

Extra jobbigt är det då jag själv inte känt mig så lycklig över denna grav och bebis inte känns så efterlängtad men var på ul idag och kändes mysigt att få se den lille, desto längre in i grav desto mer längtar jag :)

Det

Åh vad tråkigt :(

Jag är också rädd för att få ett sjukt barn, speciellt nu när jag redan har 2 och vet knappt hur jag ska hinna med ett tredje. Får ju inte göra kub nu heller då bebis är för stor men förmodligen ingen risk för downs men skulle vara hemskt om den nu har det och jag aldrig kunde göra testet :(

Hoppas det kommer gå bra för din kusin ändå och hon får den hjälp hon behöver, finns en jätte fin film på nätet som är till en mamma som väntade ett downs barn :)

www.mama.nu/Artiklar/15-manniskor-med-Downs-syndrom-berattar-for-blivande-mamma-vad-hon-har-att-vanta-sig

Min kompis dotter har DS. Min kompis tog det hela väldigt hårt. Hon blev deprimerad och avskärmade sig från omvärlden. Hon blev nog mest chockad tror jag, det var inget hon räknat med direkt. När hennes dotter var ca en månad började hon sakta men säkert acceptera läget. Idag har hon världens finaste dotter som är som alla andra bara det att hon har DS. Dottern klarar sig fint i vardagen, går på förskola och har massa med kompisar.

Min kompis fick massa hjälp och info från samhället direkt. Tror det hjälpte henne mkt.

Skönt, svårt när det är i Chile dom har ju inte samma rättigheter och hjälp som vi har här, hoppas också hon ska ta sig igenom detta, hon fick missfall med barnet innan detta och hon är snart 40 så risken vart ju verkligheten., så hon har tagit detta väldigt hårt.

Ska skicka henne den när ja känner tiden e inne :)

Tycker jag då man ändå får se en annan bild av det hela, hoppas verkligen att dom snart får känna lite lycka trots att det inte var något dom räknade med :)

Tycker videon var jättefin!!! Har mailat min andra kusin i Chile och skickat våra tankar till dom och att hon kan visa henne om det är tid för det, hon är ju på plats så bäst vore ju om hon visade och att hon kan närvara som stöd.

Loncelot: Jobbigt för din kusin. Förstår att det är chockerande för dem, men det kan bli bra tillslut när allt lägger sig. Hoppas de får bra stöd!

Själv sitter jag på vc och skall så göra i ett par timmar. Jag har precis hävt i mig ett stort glas sockerlösning inför glukosbelastningen. Laddat upp med tidningar, bok mm.