Jo, jag har absolut mått bättre denna graviditet!
Med första barnet (pojke) mådde jag illa och tålde inte lukter, stekos, kaffe, kaffelukt, kunde inte steka mat, kunde inte äta något kött, kyckling, ägg, fett osv. Spydde aldrig och mådde illa vecka 6-14
Med andra barnet (flicka) mådde jag SÅ JÄKLA ILLA! Kunde inte spy men låg i princip och ojade mig varje sekund jag kunde. Det var samma med maten att jag inte kunde lukta/äta det som jag skrivit ovan. Kväljde av vissa schampo-lukter och liksom äcklade mig själv med diverse tankar :) Mådde illa ca vecka 7-14.
Den här graviditeten började illamåendet i vecka 8 men är inte i närheten av hur det var med de andra barnen och framförallt med tjejen. Visst mår jag illa och är trött men absolut inte hela dagar och jag kan laga mat, äta kött, sätta på kaffe och till och med ta en pytteliten mun med kaffe även om det smakar rätt illa. Det blir bättre om jag äter lite men tyvärr inte av att jag vilar. Då blir det sämre nästan. Jag har gnällt lite denna grav över att jag inte vill vara trött mer och inte må illa men jag inser nu när det börjar klinga av vilken tur jag haft denna gången. Jag har ju liksom du undrat om jag verkligen vart gravid på riktigt denna gången. Men jag tror vi skall tacka våra lyckliga stjärnor att vi har klarat oss lindrit undan bara. Jag skall på KUB på fredag morgon. Då får jag se om det är någon där inne!