• Anonym (Bröllop)

    Mest bisarra/tråkigaste/konstigaste bröllop ni varit på?

    Vilket är det mest bisarraste/pinsammaste/tråkigaste/mest konstiga stämning... bröllop ni har varit på?

    Själv blev jag bjuden på ett bröllop av en före detta kollega som jag inte umgicks med alls (utöver jobbet då). Under bröllopet så skulle bruden hålla ett "roligt" tal om folk på festen men ingen skrattade och den tysta stämningen gjorde att bruden överdrev skämten ännu mer så till slut blev det riktigt plågsamt att lyssna på.  Tyst
    Sedan skulle några vänner till bruden "skoja" om brudparet men gjorde det på ett förnedrande sätt så bruden fick tårar i ögonen och försvann under "numret". Stämningen var ganska tryckt under resten av festen och det blev aldrig någon riktigt höjdpunkt under den kvällen. Stackars brudpar.

    Jag kommer nog aldrig mer våga gå på ett "främmande" bröllop även om det var snällt såklart av kollegan att bjuda mig.

    Har ni några erfarenheter av "skräckbröllop"?

  • Svar på tråden Mest bisarra/tråkigaste/konstigaste bröllop ni varit på?
  • Monchichier
    lövet2 skrev 2014-06-01 00:06:35 följande:
    Ett i mina ögon mycket märkligt bröllop var när en släkting till mig gifte in sig i societeten. Stort bröllop och en strikt klädkod (typ balklänning). Allt följde någon sorts regelverk som hela brudens släkt verkade ha i ryggmärgen. Jag tappade räkningen efter det 10:e talet som hölls, där de flesta talen gick ut på att prata om gamla minnen från skidåkning i Alperna, resan till Bahamas och konstiga händelser på internatskolan. Vid varje tal skulle man ta en paus i ätandet, så jag fattar inte hur någon alls hann få i sig mat. Jag hann i alla fall inte!
    När det blev dags för bröllopstårtan, så höll jag på att bryta i hop. Tårtan var i flera våningar och rullades in på en vagn med tända tomtebloss. En inhyrd operasångerska stod och ylade ända tills tomteblossen slocknat, och hon fick stora applåder och allvarliga nickar efteråt.

    Resten av bröllopet har jag nog förträngt. Det var bara alltför bisarrt ...
    Men man äter ju inte medan någon håller tal!
    Och det är väl självklart att bröllopstårtan är stor om det är många gäster?
    Lika självklart är det att applådera om någon uppträtt.

    Förlåt, men inget av det där låter speciellt konstigt tycker jag.
    Eller är det bara jag (som inte är speciellt socitetisk) som vet hur man ska uppföra sig?
  • Anonym (haha)

    En väldigt intressant och kul läsning dock! 


    Finns 3 olika upplevelser för mig och min släkt, hahah! För det första.. Mina föräldrar gifte sig borgerligt i Stockholm, och på tal om efterfesten med middag och sånt.. .  Bara familjemedlemmarna dock, inga vänner. Min morfar kom ut med ett tjusigt fat med kött, dekorerade grönsaker plötsligt snubblade och fatet for iväg, grönsaker flög åt olika håll, köttet rullade.


    Ja, när alla var mätta och belåtna, började supa till lagom full kunde min mormor inte låta bli, med flit ställde hon sig upp och berättade sanningen för min pappas yngre halvbröder att min pappa är faktiskt deras bror, inte någons farbror började farbröder gråta (de var barn)  till och med min farmor medan farfar var flyförbannad . Min farmor hade bestämt länge att hålla hemligt, i många år och hennes söner ju visste ingenting om det.  


    För det andra, min mor som berättade för mig, när min syster och jag var små var inte med på efterfesten, enligt henne var det NÄST värsta hon hade varit med om och tackade för att vi barnen inte var med. Min farbrors fru (idag är de skilda), hennes bröder anlände till deras bröllop från Tyskland. Hennes brorsa hade sin pistol med sig...När han var så pass full drog han upp sin pistol ur fickan, viftade med den i luften, började skjuta glatt mot taket. Han greps av poliser förstås.


    För det tredje. Samma farbror som är idag fortfarande gift med en samma (ny) kvinna. Hon hade 800 vänner på sitt bröllop. Mina föräldrar var bjudna, mina kusiner var bjudna MEN inte min syster och jag var bjudna... Vi var de enda som inte ens var bjudna. Min pappa ringde och frågade sin halvbror, fick inte ett ärligt svar så tackade min far nej till inbjudan. Det var ju farbroderns fruga som bestämde, utan nån anledning. Och jag är inte förtjust i henne så jag blev inte ledsen. 


    Nåväl... Kanske för det fjärde då... Syrran och jag var med på morbrors bröllop, vi satt vid kids table i andra sal, några äldre kusiner började kasta mat på varandra, de var bröder, och var elaka mot min syster, sprang gråtande från bordet till mina föräldrar, min mor var arg på sin syster, min moster. Hon bara log, inte brydde sig om och sa elakt till min syster att hon var tjock som inte borde ta en stor bit tårta. Min morbror skulle hålla tal, gick min lilla kusin som är hans dotter, fram och skrek : PAPPA, JAG MÅSTE KISSAAAA! 

  • Dajo
    Anonym (Fialotta) skrev 2014-05-31 18:56:30 följande:
    En kusin till mig gifte sig för många år sedan. Under middagen skulle det bes en bön för brudparet som är frikyrkliga. Helt plötsligt började hela kompisbordet tala i tungor, högt o ljudligt. Jag fick rysningar i hela kroppen o smet ut för att lugna nerverna med en cigg. Riktigt obehagligt.
  • Dajo
    Anonym (Fialotta) skrev 2014-05-31 18:56:30 följande:
    En kusin till mig gifte sig för många år sedan. Under middagen skulle det bes en bön för brudparet som är frikyrkliga. Helt plötsligt började hela kompisbordet tala i tungor, högt o ljudligt. Jag fick rysningar i hela kroppen o smet ut för att lugna nerverna med en cigg. Riktigt obehagligt.
    Hehe, mitt förra inlägg blev lite tokigt, jag råkade skicka iväg din citering innan jag hann skriva något eget! Skrattande

    Det jag funderar på är varför du tyckte att situationen blev obehaglig, var det för att du inte kände att du kunde vara delaktig i de andras bön eftersom du inte hade tungotalet, eller var det just själva händelsen att de ville be för paret? Jag är själv kristen och försöker ofta tänka mig för så att man inte lämnar icke-kristna utanför eller får dem att känna sig obekväma i olika sammanhang, och är därför lite "nyfiken" på hur du tänker, så att jag kan förstå bättre hur det kan kännas och varför! Glad
  • Anonym (ide!)
    Dajo skrev 2014-06-01 02:12:02 följande:
    Hehe, mitt förra inlägg blev lite tokigt, jag råkade skicka iväg din citering innan jag hann skriva något eget! Skrattande

    Det jag funderar på är varför du tyckte att situationen blev obehaglig, var det för att du inte kände att du kunde vara delaktig i de andras bön eftersom du inte hade tungotalet, eller var det just själva händelsen att de ville be för paret? Jag är själv kristen och försöker ofta tänka mig för så att man inte lämnar icke-kristna utanför eller får dem att känna sig obekväma i olika sammanhang, och är därför lite "nyfiken" på hur du tänker, så att jag kan förstå bättre hur det kan kännas och varför! Glad
    Hm , jag är också frikyrklig och känner mest att jag vill välja bort vissa i min bekantskapskrets som möjligen skulle kunna bete sig så vid bröllop. Man kanske kan skriva det inbjudan? Tungotal undanbedes. Vänligt men bestämt. ( Nej, förmodligen inte)
  • Anonym (??)
    lövet2 skrev 2014-06-01 00:06:35 följande:
    Ett i mina ögon mycket märkligt bröllop var när en släkting till mig gifte in sig i societeten. Stort bröllop och en strikt klädkod (typ balklänning). Allt följde någon sorts regelverk som hela brudens släkt verkade ha i ryggmärgen. Jag tappade räkningen efter det 10:e talet som hölls, där de flesta talen gick ut på att prata om gamla minnen från skidåkning i Alperna, resan till Bahamas och konstiga händelser på internatskolan. Vid varje tal skulle man ta en paus i ätandet, så jag fattar inte hur någon alls hann få i sig mat. Jag hann i alla fall inte!
    När det blev dags för bröllopstårtan, så höll jag på att bryta i hop. Tårtan var i flera våningar och rullades in på en vagn med tända tomtebloss. En inhyrd operasångerska stod och ylade ända tills tomteblossen slocknat, och hon fick stora applåder och allvarliga nickar efteråt.

    Resten av bröllopet har jag nog förträngt. Det var bara alltför bisarrt ...
    Vad är det som är bisarrt? Låter som ett ganska vanligt men formellt bröllop. Har varit på flera liknande, men det har inte handlat om någon "societet". Operasångerska har jag iofs inte varit med om, men det är väl trevligt om brudparet uppskattar opera (likväl som trubadur eller något annat typ av sångframträdande). 

    Angående det här med tal så är det väl ganska ofta så att man som utomstående inte alltid tycker att det är intressant eller kul att lyssna på alla gamla släktingar, kollegor och vänner som vill hålla tal. När jag gått på kusiners bröllop har jag inte begripit något av talen som deras kompisgäng håller (och det kretsar ofta kring skoltid, interna skämt och gemensamma resor som de själva skrattar halvt ihjäl sig åt). På kompisars bröllop känner man ju ibland att man bara dör av att behöva lyssna på gamla släktingar som ska prata sönder brudparet med gamla anekdoter (gärna om sig själva) och komma med värdelösa tips som inte är anpassade till nutid o.s.v. Men det tycker jag inte heller har med "societet" att göra. Det är bara baksidan av att gå på bröllop Flört
  • Satfläsk
    Ojsan skrev 2014-05-31 23:26:57 följande:

    Åh jag gifter mig nästa helg så jag bör inte skrämma upp mig, men intressant läsning :)


    Haha, samma här ;)
  • Anonym (H)

    Var på ett påkostad bröllop (banklån på 150 000...) och visserligen var det fint ordnat men så förjävla tråkigt att sitta vid ett bord och käka och lyssna på tal till klockan halv ett på natten. Då precis när festen drog igång så åkte hälften av gästerna hem!?

  • Waldo
    Monchichier skrev 2014-06-01 00:30:16 följande:
    Men man äter ju inte medan någon håller tal!
    Och det är väl självklart att bröllopstårtan är stor om det är många gäster?
    Lika självklart är det att applådera om någon uppträtt.

    Förlåt, men inget av det där låter speciellt konstigt tycker jag.
    Eller är det bara jag (som inte är speciellt socitetisk) som vet hur man ska uppföra sig?
    Jag är inte någon societet, långt ifrån, men det där låter ungefär som ALLA bröllop jag varit på
    Minus operasångerskan då...
  • Petrol

    Jag var på ett riktigt skräckbröllop för några år sedan, bokstavligt talat, det var blod och kroppsdelar och skräckfilmsreferenser överallt. Och det lustiga i storyn är att ingen hade fått veta det på förhand.

    Synnerligen surrealistiskt och spännande tyckte jag, och jag har svårt att tro att någon annan inblandad kan ha tyckt något annat.

Svar på tråden Mest bisarra/tråkigaste/konstigaste bröllop ni varit på?