Vi med BF i slutet av juni

Jag vet tyvärr inte vad det kan ha varit du var med om,men litegrann påminner det kanske om ngt som jag känt två nätter nu, och det är när jag ska vända mig om och byta liggläge, så stretar och krampar det som satans i ena sidan samtidigt som magen drar ihop sig i en stenhård sammandragning. Kändes som man skulle gå sönder och jag låg och kved. Kan det vara nån slags muskel som kommer i kläm i sammandragningarna tro ? 

Mitt läge har blivit lite förändrat på grund av trolig havandeskapsförgiftning: 

Jag var inne på hinnsvepningsförsök nummer tre igår, hade en superfin och duktig läkare men som konstaterade att tappen var mjuk, 3 cm lång, bakåtriktad och inte öppen mer än för en fingerblomma, så hon kom inte åt hinnorna.. suck. Nu ska jag in igen på torsdag, om inte värkarna kommit igång av sig själv då, så bokar vi in planerat snitt. 

Jag som ändå nånstans var peppad på att denna gång få känna på riktigt värkarbete och vaginal förlossning får gott finna mig i att det blir som med stora sonen... snitt på grund av att min dumma kropp vägrar släppa ut bebis och dessutom drar på sig en förgiftning. 

Men men, det viktigaste är ju att sonen kommer ut frisk och kry, det ska bli skönt att slippa vara höggravid länge till, jag orkar faktiskt inte mer. Man känner sig ju som en skadeskjuten blåval. Usch! Nej, bebis, nu får du snart komma. 

Tyvärr så kan man inte säga att det betyder något speciellt annat än att det är vanligt med kraftigare förvärkar när man är omföderska. Jag har också mycket onda förvärkar.

Hur går det för alla här? Någon mer som fortfarande väntar?

Japp, här väntas det med men efter en långpromenad nu ikväll så fick jag rejäla och onda sammandragningar så man kan ju hoppas att det drar igång snart. Nu ska jag försöka sova lite.

Jag väntar. BF är den 26:E men det känns ändå som om jag har gått över då dottern hade kommit vid det här laget. Men den här känns som om den tänker stanna länge till.

I förrgår så fick jag värsta städdillet och städade och städade och städade. Det var som all energi som inte funnits under hela graviditeten plötsligt bara var tvungen att komma ut i form av att städa. Så många gånger som man har läst om att andra har drabbats av liknande precis innan förlossning gav mig hopp, men ack nej.

Jag har bf 27e men vill inte vänta så länge.. :( känner mig så deppig nu och allt är så jobbigt. Har varit nära att börja grina många gånger senasten dagarna.

Fick våran dotter i tisdags! Allt gick super snabbt när det väl drog i gång. 

Det blev en rejäl besvikelse då jag efter onda värkar igårkväll och fram till kl 02 inatt plötsligt avstannade och jag vaknade 06.30 i morse utan några andra känningar än öm i magen och ont i bäckenet och ljumskarna. Jaja, det onda för väl ändå något gott med sig får man hoppas.

Trots att jag inte har bf förrän på fredag och har gått över med de andra så har man ju ändå förhoppningar om att det ska komma igång tidigare för omväxlings skull men det är kanske för mycket begärt.:-P

Det jobbigaste är nog faktiskt att inte kunna lägga sig och njuta av få somna på kvällen eller vila under dagen utan att det ska komma halsbränna from hell och nästan alltid att det blir ett toalettbesök då jag måste spy under natten utöver de vanliga kisse-besöken.

Och sen att inte ha samma ork med de andra tre barnen som måste tycka att jag är världens tråkigaste mamma.

Trots att jag fick en liten chockartad upplevelse igår när jag blev påmind om hur ont det faktiskt gör så ser jag ändå fram emot att få ett avslut på den här graviditeten och början på våran nya familj.

Oj, vad långt det blev... Hoppas att alla får en fortsatt bra helg och att det snart sätter fart för oss som väntar. Grattis till alla som redan fått sina små.

Grattis till er dotter! Vår son kom till världen i torsdags kväll med kejsarsnitt. Hemma nu och hög på adrenalin och kärlek, ska skriva förlossningberättelse nu.

Grattis! :)

Jag var beräknad imorgon, 28 juni, men den 13 juni vaknade jag av att vattnet gick. Sen 4 timmar senare kom vår lilla dotter! :)

Grattis! :) jag har bf idag men ingen bebis ännu :( slemproppen har börjat lossna dock så jag får trösta mig med att det iallafall händer NÅNTING!

Idag var det åter dags för besök på MVC. Vid dagens koll (är i vecka 40+3) så kollades aldrig SF-mått eller om den hade fixerat sig, bara mina blodvärden. Däremot så fick jag en hinnsvepning utförd. Min vanliga BM har gått på semester och när jag berättade att det kändes som om jag redan hade gått över två veckor då det i dotterns fall var var två veckor sedan vattnet gick, då tyckte hon synd om mig och erbjöd sig att boka in en hinnsvepning till på torsdag. Men sedan ändrade hon sig och jag fick det redan idag!

Jag fick veta att bebisen ligger rättvänd/roterad, men inte riktigt så långt ner som man skulle önska för att vara perfekt. Jag var öppen 2-3 cm (iof vanligt med omföderskor och behöver inte betyda så mycket) och så hade tappen förkortat sig till ungefär halva sin ordinarie längd. Att jag sedan började blöda en hel del tyckte hon var ett jättebra tecken. Så nu får de närmaste två dygnen utvisa om hinnsvepningen gjorde susen eller om bebis fortsätter att trilskas... Slutar jag inte blöda eller om jag börjar blöda mer utan att värkarna kommer igång så ska jag ringa in till förlossningskoordinatorn och även då kommer jag att bli igångsatt.

Och just det ja, om inget händer tills på måndag så kommer jag då få en tid inbokad för igångsättning. Så efter att ett tag inte haft något hopp öht om att bebis skulle vara på G, särskilt som jag inte haft några som helst känningar på ett tag om det, så har jag än en gång fått upp hoppet att det kanske blir bebis i alla fall!

Sista juni idag och ingen bebis i sikte så det blir en liten juli-bebis istället.

Tycker att dagarna går såå långsamt men orkar och vill samtidigt inte ge mig iväg för långt hemifrån OM det skulle dra igång. Någon mer som bara går och väntar nu, överanalyserar alla tecken och tycker att det är seegt?

Samtidigt så har jag börjat att bli lite nervös då vi nu har längre till sjukhuset (ca 7 mil) och jag har Gbs och ska vaccineras innan bebisen föds. Jag har hög smärttröskel och är rädd att vi kommer att stanna hemma för länge.

Nu är våran prins äntligen här <3

Igår kl 12:32, 3 dagar efter bf, föddes han 3732 gram och 51 cm lång.

värkarna började kl 1 och kl 5 åkte vi in, då var jag öppen 2 cm bara. 2 timmar senare var jag öppen 5 cm och ytterligare en timme efter det var jag fullt öppen. Det gjorde väldigt ont och jag hade gärna tagit epidural men det gick för fort för det så jag fick klara mig på lustgas.

Det är en underbar känsla att äntligen få träffa min lilla kille, han är så fin! :)

Nu är våran prins äntligen här <3

Igår kl 12:32, 3 dagar efter bf, föddes han 3732 gram och 51 cm lång.

värkarna började kl 1 och kl 5 åkte vi in, då var jag öppen 2 cm bara. 2 timmar senare var jag öppen 5 cm och ytterligare en timme efter det var jag fullt öppen. Det gjorde väldigt ont och jag hade gärna tagit epidural men det gick för fort för det så jag fick klara mig på lustgas.

Det är en underbar känsla att äntligen få träffa min lilla kille, han är så fin! :)

Surfplattan är inte min vän idag...

Så här skulle det stå:

Nu är våran prins äntligen här <3

Igår kl 12:32, 3 dagar efter bf, föddes han 3732 gram och 51 cm lång.

värkarna började kl 1 och kl 5 åkte vi in, då var jag öppen 2 cm bara. 2 timmar senare var jag öppen 5 cm och ytterligare en timme efter det var jag fullt öppen. Det gjorde väldigt ont och jag hade gärna tagit epidural men det gick för fort för det så jag fick klara mig på lustgas.

Det är en underbar känsla att äntligen få träffa min lilla kille, han är så fin! :)

Igår kl 12:32, 3 dagar efter bf, föddes han 3732 gram och 51 cm lång.

värkarna började kl 1 och kl 5 åkte vi in, då var jag öppen 2 cm bara. 2 timmar senare var jag öppen 5 cm och ytterligare en timme efter det var jag fullt öppen. Det gjorde väldigt ont och jag hade gärna tagit epidural men det gick för fort för det så jag fick klara mig på lustgas.

Det är en underbar känsla att äntligen få träffa min lilla kille, han är så fin! :)