Vi med BF i slutet av juni

Jag hoppar också gärna in här! Jag väntar på tvåan som är beräknad till den 26:e.

Har haft en del sammandragningar varav en del smärtsamma och har haft det ett tag men BM säger att allt är ok. Men mest är jag bara trött och otymplig. Nu är ja extra trött då jag har gått och blivit förkyld och hostig. Dottern kom en vecka innan BF vilket jag hoppas att även denna gör. Det gör inget om den kommer redan imorgon Sist hos BM hade inte bebisen fixerat sig, men igår så sa en kollega att hon tyckte att det såg ut som magen hade börjat sjunka på mig, så jag hoppas att så är fallet! På måndag ska jag till BM så får vi se vad hon säger...

Vad det gäller slemproppen så är det inte alla som märker något av den. Med dottern märkte jag tex inte av den. Sedan så kan den tydligen släppa men att det sedan bildas ny, så det är inte säkert att något är på G även om man skulle se att den har släppt.

Jag håller med, bebis får mer än gärna komma nu!

Jag skulle egentligen ha jobbat denna vecka, men blev istället sjukskriven. Är det fram till förlossningen, men vet inte om jag vågar chansa och hoppas på att FK godkänner det. Jag är ju ändå gravid och graviditet är ju naturligt... Att jag inte ens orkar ta hand om dottern för tillfället är en annan femma... Mer om orsaken till sjukskrivningen kan man läsa om i min blogg, drommaravsilver.wordpress.com

Annars så känningar vet jag inte direkt. Jag har väldigt mycket sammandragningar och vissa är rätt smärtsamma. Det har kommit den senaste tiden/veckan. Sedan så känns det stundvis som bebis är nere i blygdbenen och petar, samtidigt som det stundvis känns som hela bebisen är precis tvärtom, långt upp. En systerdotter till mig säger att ett vanligt förekommande tecken på att det närmar sig är förkylning. Det stämde med dottern, vi får se om det stämmer nu då jag är dunderförkyld. Sedan så känns det ibland som om "det rinner till" utan att det gör det, men det är nig mest jag som är nojjig. Det var ju med vattenavgång som dotterns förlossning startade. Eller nåja, startade och startade. Vattnet gick då på lördag eftermiddag, värkarna började måndag morgon och hon föddes natten till lördag.

Men jag tror ändå att det dröjer i alla fall till midsommarveckan innan något händer.

Jag väntar. BF är den 26:E men det känns ändå som om jag har gått över då dottern hade kommit vid det här laget. Men den här känns som om den tänker stanna länge till.

I förrgår så fick jag värsta städdillet och städade och städade och städade. Det var som all energi som inte funnits under hela graviditeten plötsligt bara var tvungen att komma ut i form av att städa. Så många gånger som man har läst om att andra har drabbats av liknande precis innan förlossning gav mig hopp, men ack nej.

Idag var det åter dags för besök på MVC. Vid dagens koll (är i vecka 40+3) så kollades aldrig SF-mått eller om den hade fixerat sig, bara mina blodvärden. Däremot så fick jag en hinnsvepning utförd. Min vanliga BM har gått på semester och när jag berättade att det kändes som om jag redan hade gått över två veckor då det i dotterns fall var var två veckor sedan vattnet gick, då tyckte hon synd om mig och erbjöd sig att boka in en hinnsvepning till på torsdag. Men sedan ändrade hon sig och jag fick det redan idag!

Jag fick veta att bebisen ligger rättvänd/roterad, men inte riktigt så långt ner som man skulle önska för att vara perfekt. Jag var öppen 2-3 cm (iof vanligt med omföderskor och behöver inte betyda så mycket) och så hade tappen förkortat sig till ungefär halva sin ordinarie längd. Att jag sedan började blöda en hel del tyckte hon var ett jättebra tecken. Så nu får de närmaste två dygnen utvisa om hinnsvepningen gjorde susen eller om bebis fortsätter att trilskas... Slutar jag inte blöda eller om jag börjar blöda mer utan att värkarna kommer igång så ska jag ringa in till förlossningskoordinatorn och även då kommer jag att bli igångsatt.

Och just det ja, om inget händer tills på måndag så kommer jag då få en tid inbokad för igångsättning. Så efter att ett tag inte haft något hopp öht om att bebis skulle vara på G, särskilt som jag inte haft några som helst känningar på ett tag om det, så har jag än en gång fått upp hoppet att det kanske blir bebis i alla fall!