Vi med BF i slutet av juni

Jag väntar fjärde barnet, en tjej med bf 27/6 men tror att jag kommer att gå över lite då jag har gjort det med de andra. Jag har haft mycket förvärkar de senaste dagarna.

Jag hade en himla ryggvärk igår också, det känns att det händer grejer och att man börjar att närma sig slutstationen.

Jag har vaknat med ont i magen nu två dagar i rad som sen släppt efter några timmar, har haft likadant med de andra ungarna också den sista tiden. De sist dagarna har jag haft mycket förvärkar och kvarhållen molande värk. Idag är det fyra veckor kvar men det känns som om jag garanterat kommer att gå över kanske både en och två veckor och det känns riktigt deppigt. Dock så känns det positivt att vi snart är inne i juni månad.

I lördags hade jag konstanta förvärkar hela dagen och på kvällen fick jag drag i ryggslutet, blev kass i magen och spydde som en kalv. Hade en del molvärk igår och idag har det varit lugnt om man bortser ifrån en jätteond förvärk som satt i rätt länge nu på eftermiddagen. Sonen är sjuk så fick inte sovit mycket inatt och han har varit som ett plåster på mig hela dagen och vägrat att sova mer än en knapp timme så jag är jättetrött. Hoppas verkligen att han sover inatt, han borde ju knappast orka vara vaken. Jag hade tänkt att packa varsin liten övernattningsväska till barnen som står färdig när det drar igång, kan vara skönt att slippa tänka på det då. Det får bli imorgon istället...

Japp, här väntas det med men efter en långpromenad nu ikväll så fick jag rejäla och onda sammandragningar så man kan ju hoppas att det drar igång snart. Nu ska jag försöka sova lite.

Det blev en rejäl besvikelse då jag efter onda värkar igårkväll och fram till kl 02 inatt plötsligt avstannade och jag vaknade 06.30 i morse utan några andra känningar än öm i magen och ont i bäckenet och ljumskarna. Jaja, det onda för väl ändå något gott med sig får man hoppas.

Trots att jag inte har bf förrän på fredag och har gått över med de andra så har man ju ändå förhoppningar om att det ska komma igång tidigare för omväxlings skull men det är kanske för mycket begärt.:-P

Det jobbigaste är nog faktiskt att inte kunna lägga sig och njuta av få somna på kvällen eller vila under dagen utan att det ska komma halsbränna from hell och nästan alltid att det blir ett toalettbesök då jag måste spy under natten utöver de vanliga kisse-besöken.

Och sen att inte ha samma ork med de andra tre barnen som måste tycka att jag är världens tråkigaste mamma.

Trots att jag fick en liten chockartad upplevelse igår när jag blev påmind om hur ont det faktiskt gör så ser jag ändå fram emot att få ett avslut på den här graviditeten och början på våran nya familj.

Oj, vad långt det blev... Hoppas att alla får en fortsatt bra helg och att det snart sätter fart för oss som väntar. Grattis till alla som redan fått sina små.

Sista juni idag och ingen bebis i sikte så det blir en liten juli-bebis istället.

Tycker att dagarna går såå långsamt men orkar och vill samtidigt inte ge mig iväg för långt hemifrån OM det skulle dra igång. Någon mer som bara går och väntar nu, överanalyserar alla tecken och tycker att det är seegt?

Samtidigt så har jag börjat att bli lite nervös då vi nu har längre till sjukhuset (ca 7 mil) och jag har Gbs och ska vaccineras innan bebisen föds. Jag har hög smärttröskel och är rädd att vi kommer att stanna hemma för länge.