Vi med BF i slutet av juni

Jo det är jätte spännande och jätte läskigt på samma gång. Jag har inte varit så nervös för själva förlossningen, mest för tiden efteråt, på BB faktiskt. Jag har sån ångest över det faktum att jag kanske måste dela rum med en främling efteråt! Det finns ju familjerum på vårt sjukhus men det är ju ingen garanti att man kan få ett sånt och jag vill verkligen inte dela rum med en främling. Jag har en känsla av att tiden efter förlossningen kommer att vara rätt omtumlande och känslosam, där kommer jag då att vara med en helt ny människa, våran människa som jag aldrig egentligen har träffat förut och bara tanken på att jag då oxå inte kommer att få dela denna tid direkt efteråt med min man utan med nån främling ger mig sån ångest! Usch. Min barnmorska föreslog att jag skulle ringa till förlossningen och be om att få komma på ett besök innan, jag ringde en gång men hon var inte så hjälpsam då utan sa mest att "ja ring du", men det var ju det jag gjorde!
Ska ringa igen nästa vecka och se om jag kan få komma. Det kanske stillar min ångest.

Kul att så många anslutit sig hit! Alltid roligare att följas åt med andra som vet hur trist och krämpigt det är såhär på sluttampen. Man vill ju bara träffa bebis nu liksom  

Vi skulle färdknäppa igår för att möjligen sätta igång iallafall lite sammandragningar eller hjälpa tappen på vägen till att utplånas, men alltså det är inte romantiskt nånstans.. haha!
För oss slutade det med att mannen fick ont i händerna först, sen knäppte det till i höften som om den hoppat ur led... vi låg istället och kved av skratt och smärta så där tog det försöket tvärstopp. 
Tror vi helt enkelt sparar dendär sängtangon till efter vår son är född för att inte helt förstöra vår sinnesbild av sex...*s*

Har druckit hallonte, blev så nyfiken av att många sagt att de fått fler sammandragningar av det, men det har iallafall inte jag märkt av. Däremot är det ju gott, så det är ju bra det. 

Fler som vaknar varje morgon och är lite snopen att inget har satt igång än? Haha, det är ju helt ologiskt, jag vet, för det är ju inte ens nära BF här ännu.. men ändå, så tror jag varje kväll jag går och lägger mig, att det kommer att ske "något" just inatt...  

Jag har vaknat med ont i magen nu två dagar i rad som sen släppt efter några timmar, har haft likadant med de andra ungarna också den sista tiden. De sist dagarna har jag haft mycket förvärkar och kvarhållen molande värk. Idag är det fyra veckor kvar men det känns som om jag garanterat kommer att gå över kanske både en och två veckor och det känns riktigt deppigt. Dock så känns det positivt att vi snart är inne i juni månad.

Ni med Bäst Före i slutet av juni?

Hur går det för er? Nån som har några känningar? :)

Jag har gått på mammaledighet nu och känner mig redan uttråkad! Tkr att bebis kan ta o komma ut snart!!

I lördags hade jag konstanta förvärkar hela dagen och på kvällen fick jag drag i ryggslutet, blev kass i magen och spydde som en kalv. Hade en del molvärk igår och idag har det varit lugnt om man bortser ifrån en jätteond förvärk som satt i rätt länge nu på eftermiddagen. Sonen är sjuk så fick inte sovit mycket inatt och han har varit som ett plåster på mig hela dagen och vägrat att sova mer än en knapp timme så jag är jättetrött. Hoppas verkligen att han sover inatt, han borde ju knappast orka vara vaken. Jag hade tänkt att packa varsin liten övernattningsväska till barnen som står färdig när det drar igång, kan vara skönt att slippa tänka på det då. Det får bli imorgon istället...

Jag håller med, bebis får mer än gärna komma nu!

Jag skulle egentligen ha jobbat denna vecka, men blev istället sjukskriven. Är det fram till förlossningen, men vet inte om jag vågar chansa och hoppas på att FK godkänner det. Jag är ju ändå gravid och graviditet är ju naturligt... Att jag inte ens orkar ta hand om dottern för tillfället är en annan femma... Mer om orsaken till sjukskrivningen kan man läsa om i min blogg, drommaravsilver.wordpress.com

Annars så känningar vet jag inte direkt. Jag har väldigt mycket sammandragningar och vissa är rätt smärtsamma. Det har kommit den senaste tiden/veckan. Sedan så känns det stundvis som bebis är nere i blygdbenen och petar, samtidigt som det stundvis känns som hela bebisen är precis tvärtom, långt upp. En systerdotter till mig säger att ett vanligt förekommande tecken på att det närmar sig är förkylning. Det stämde med dottern, vi får se om det stämmer nu då jag är dunderförkyld. Sedan så känns det ibland som om "det rinner till" utan att det gör det, men det är nig mest jag som är nojjig. Det var ju med vattenavgång som dotterns förlossning startade. Eller nåja, startade och startade. Vattnet gick då på lördag eftermiddag, värkarna började måndag morgon och hon föddes natten till lördag.

Men jag tror ändå att det dröjer i alla fall till midsommarveckan innan något händer.

Ska ha barn 29 Juni. 
Börjar få onda sammandragningar senaste dagarna.
Igår trodde vi att det var daxs, gick och kissa, och när jag ställde mig upp hade jag stenhård mage som en sammandragning fast med en otrolig mensvärk. Fy satan vad ont de gjorde. 
Sedan skulle jag borsta tänderna och göra mig klar för sängen men det magen fortsatte vara hård i flera flera minuter, sen kända jag hur det drog i nedre magen vid blygbenet och smärtade ännu värre...och när smärtan avtog och bara mensvärken var kvar så var magen fortfarande hård...och så blev det några gånger när jag stod upp stilla...Fick lite panik av vad för smärta man kommer ha. Har ni varit med om liknande?
detta är mitt andra barn och graviditeten och nu på slutet är inte ens i närheten så likt...

Vad hände igår kväll? 
Om man får kraftiga värkar som gör så ont att man börjar grina, vad betyder de? att bebisen kommer snart eller att det är helt vanligt och man kommer gå över tiden?