Är kvinnans rätt att skaffa barn större än barns rätt till två föräldrar?

nåja, du får tro vad du vill. Men dagböcker kan berätta mycket. Min moster, åkte hon också bort (48 år gammal). Min syssling, 45. Min mammas moster? Ska jag fortsätta (kan väl tillägga att de flesta kvinnorna på min mammas sida började skaffa barn när de passerat 30 och höll på till de var ungefär 45.

Det är jättetråkigt när det blir så, att människor inte älskar de barn de har biologiska band till... Främst om barnets egna föräldrar inte gör det såklart, men även far- och morföräldrar, fastrar och morbröder som är kallsinniga... Svårt att göra något åt, dock. 

Ett barn som drabbas av detta, kan förmodligen aldrig få en helt lycklig uppväxt, och förmodligen kommer någon tagg och någon sårbarhet att sitta livet ut... Men jag tror att den modell vi har i Sverige ger de bästa förutsättningarna i alla fall. Barnet får växa upp hos fosterföräldrar som är orelaterade, och som förhoppningsvis har utretts så att de är bra på att ta hand om barn. Men man bryter inte banden till den biologiska släkten, som en adoption gör, utan man försöker att hålla uppe någon form av umgänge. Ev. genom nätverksmöten kring barnet, umgänge med kontaktperson närvarande o.s.v..

För att det är så viktigt för en människa att känna sitt ursprung - och det finns HUR mycket forskning som helst och HUR många berättelser som helst från enskilda som förtvivlat sökt sitt ursprung hela livet. Så det finns ingen tvekan om hur viktigt det är.

Jag har tänkt igenom detta väldigt noga - är politiskt aktiv och vet var jag står i dessa frågor. Jag är också mycket väl insatt i kvinnlig reproduktion (nej jag är inte från Norge). 

Detta i kyrkböckerna kan bero på att folk inte kände sin verkliga ålder på den tiden. Man tog sig inte ner till kyrkbyn bara för att döpa sista barnet, utan det hann ofta bli flera barn, och föräldrarna höll inte så noga reda på när de var födda. Prästen fick ofta försöka uppskatta deras ålder. 

Det är DU som lider under en farlig missuppfattning. Jag säger "farlig", för det är den missuppfattningen som gör att kvinnor idag ofta väntar för länge med att försöka skaffa barn. Det hinner bli för sent. Undersökningar från gynmottagningar visar, att när man frågar unga kvinnor vid vilken ålder de tror att deras fruktsamhet kommer att ta slut, så svarar de fel med i genomsnitt fem år (åt det övre hållet alltså). De tror att de ska kunna föda sista barnet vid 45, fast sista tåget i själva verket kommer att gå vid 40. 

Det är klart att det finns olämpliga föräldrar även bland de som avlat sina barn på naturligt sätt. Kan ju vara missbruk och en oförmåga att hålla i pengar eller att sköta ett hem, och allt möjligt annat. Men just den speciella problematik jag beskriver - ensamheten, isoleringen, svårigheten att få kontakt med andra, den desperata längtan efter en människa att binda till sig - finns förmodligen inte hos en kvinna, som kan få karlar. 

Du måste läsa din historia bättre för det fattas en massa saker. Folk var inte så isolerade som du tror, tvärt om. dessutom hade prästerna en skyldighet att undervisa sockensborna långt innan 1842 års skollag. Prästerna var inga som satt stilla i kyrkan utan for runt i socken på olika ärenden, bland annat hurförhör som skedde årligen.
Barn döptes inom en vecka, oftast 2-3 dagar, pga den höga spädbarnsdödligheten, odöpta kom ju inte in i himlen så det var bråttom. Prästen kallades således dit.
Om din pappa var same så tillhörde han inte den kristna kulturen, det går således inte att göra den generella jämförelse du gör.

Nog OT.

Ja, via IVF. Precis som min syster, under 30 år, gjort. Vilken är skillnaden!?

Fosterföräldrar? Nätvärkande med släkten? Tillåt mig småle....

Det är en jäkla skillnad, och var hur-eller-hur inte vad vi diskuterade här.

Jag tror du citerat fel inlägg

Jag gjorde nog det , flåt

Min farmor var halvsame, och det jag beskriver är hennes barndom. Hon var dotter till en same och en svensk flicka från ett nybygge i fjällbygden. Den svenska flickan rymde med den unge samen,  när de inte fick gifta sig. Hennes föräldrar var inte bofasta, utan de bodde i kåta och flyttade runt med sina renar hela tiden - till nya, fräscha betesmarker. 

Min farmor var född på 1880-talet, men det är ingen som vet exakt hur gammal hon egentligen var. Hon tror själv att hennes föräldrar hade blandat ihop hennes födelsedatum med en tidigare flickas, som dött som spädbarn. Hon var nämligen både längre och tidigare utvecklad än påstått jämnåriga barn, sedan när hon kom ner till kyrkbyn för att gå i skola och konfirmeras.

Det förekom till och med att barn aldrig döptes och folkbokfördes överhuvudtaget.

Det DU beskriver är ju större byar, organiserade i sockar, runt de stora städerna i mellersta och södra Sverige. Livet i skogsbyarna samt på fjället var något HELT annat.

Vad är det för skillnad mellan IVF 30 och IVF 50?

Mig gör det inget men jag tror att andra .... vissa.... kan ta det tokigt .

Du har din bakgrund, vi i vår släkt har vår bakgrund.
om man ser krasst, så tvivlar jag starkt på att man "räddade" 12-åriga flickor från olämpliga graviditeter, inte i en sådan stor utsträckning, prästfamiljer var nog rätt duktiga på att föra bok.
Vi kan ju via kyrkoböcker härleda delar av vår släkt till 1600-talet och ja, det fanns även oäktningar med, inte något man pratade högt om, men väl nämnt i dagböcker och brev som finns bevarade.

Dagböckerna kanske är sanna, men breven kan - beroende på vem de är skrivna till - mer troligt ta upp den lögnaktiga versionen.