Innan Livia föddes var jag extrem beroende av minst 7 timmars sömn. Det har förändrats totalt. Jag kan inte ens påstå att jag saknar att få sova mer då jag inte lider av att vakna några gånger per natt. Däremot är det jobbigt de nätter jag inte kan somna.
Jag är otrolig glad över att det känns så,
Men ingen kan ju påstå att den FÖREDRAR att bli väckt framför att få sova ut, åtminstone någon gång per år (missförstå mig rätt nu, fidelisen, för jag menar inte att det var det du sa)
Nejdå jag kan absolut föreställa mig känslan! Vi försökte (enligt mig) ganska länge också även om det inte var i närheten av 8 år. Så visst. Och jag håller med om det här med att det ju är en sån period nu. Och jag accepterar att bli väckt, det känns som en självklar del i mitt liv just nu. Men längta kan man göra. Precis som man på vintern kan längta efter sommaren fast man kanske gillar vintern också, och man vet att det blir snart sommar igen men på vintern är det mörkt och kallt och det hör till! Meeeegabra liknelse - not. Haha!
Rent generellt, så har vi alla så olika situationer med. Jag kan önska att nu när jag av naturliga skäl inte sover så mkt, att min sambo ville/kunde avlasta mig lite mer. Hade absolut känts lättare då.
Kryper några av era?
Jag blir lite orolig över hur ofta lillan sover om dagarna.
I morse vaknade hon till vid 7.30, somnade snabbt om och sov till 8.45.
sedan somnade hon igen strax innan 10 och sov till 10.45.
Nu somnade hon precis igen :-/
Iof hade hon svårt att somna natten till måndag och natten till idag. Igår somnade hon efter klockan 23. Hon tog två kortare tupplurar mellan 19.30 och 23.
Jag blir galen!! Livia har börjat vägra somna på kvällen.
Hon är jättetrött runt 19 och går inte att hålla vaken. När hon har somnat sover hon max en timme och är redan vaken till 22-23!!
Hon är gnällig och orolig under tiden hon är vaken.
Jag har testat att söva henne i det mörka, tysta sovrummet. Jag har testat att hålla henne vaken på eftermiddagen. Vi släcker ner och ser till att det är tråkigt. Hon är mätt och nybytt på.
Igår fick jag amma henne till sömns efter vi lade oss för natten.
Vad sjutton kan vi göra?
Evelina är likadan? Kan det vara tänder?? Jag har ingen aning men trött som fasiken är jag. Tar gärna emot tips jag med :)
Haah, ödets ironi. Skrev igår att pigan aldrig haft feber och inatt när hon vaknar känns hon varm, kollade tempen nu på morgonen och den visar 38,3 grader - dvs feber.
Vi har ju varit förkylda förra veckan men det har vi nästan blivit helt friska från så ser ingen "anledning" till varför hon fått feber men hon är pigg, matglad och rätt glad iaf som tur är. Hon har ju inga tänder än så kanske är dem som spökar, vi får se helt enkelt.
Nu får man truga med extra vätska och amning så hon får tillräckligt med vätska och hålla koll åt vilket håll tempen går för blir det över 39 grader så ringer jag sjukvårdsupplysningen för att se vad de säger :/
Jag måste "gråta ut" litegrann.
Alltså, jag vet inte ens vart jag ska börja men jag HATAR i princip min sambo nu - låter kanske hemskt men jag är så jävla trött på honom.
Hade jag vetat att det skulle bli såhär hade jag varken köpt hus eller skaffat barn med honom, missförstå mig rätt jag ångrar inte pigan för en sekund hon är min största kärlek och utan henne hade mitt liv varit grått.
Förra veckan var jag och Pigan sjuka, förkylda/snoriga/hostiga och jag hade sprängande huvudvärk och jag skötte pigan som vanligt. I veckan började sambon bi förkyld och sen kommer hans standardreplik "host host jag är så hiiiiiimla sjuk och feber har jag också, jag känner det" bad han kolla tempen och det var ingen feber då, dagen efteråt fick han dock det - så han orkade inte göra nånting.
Jag har lagat mat/bakat/städat fast vi varit hängiga och detsamma har jag fått göra i veckan.
Pigan fick ju feber igår natt och jag tog henne (som vanligt) den natten, hela dagen igår och även inatt och nu på morgonen hör jag att han kliver upp före mig (sover i separata rum, annars får jag noll plats i sängen och därmed noll sömn) och pigan är vaken så ber han ta henne efter att jag tempat, gett alvedon och bytt blöja och säger att hon behöver få lite att äta och något att dricka då svarar sambon att han måste få äta först. Jag anser att de små går först för de förstår inte vad "vänta" är och så menar han att jag ska roa henne tills han ätit klar, själv får jag nästan aldrig äta utan ett barn i närheten och kan inte se varför han inte kunde ge pigan lite puré och vatten samtidigt som han äter?!
Efter tjat hämtar han pigan och jag tror jag ska få sova en stund men nej då sätter han henne i gåstolen och ger han henne en leksak som låter och spelar (högt) så jag inte kan sova iaf...
Jag blir förbannad och sen brakar 3:je världskriget lös - tycker det är så jävla fruktansvärt respektlöst att aldrig ge mig möjlighet till återhämtning, helt ärligt jag får inte ens duscha utan att han kommer in på toa med pigan. Jag funderar seriöst på att försöka hitta annat boende dock har vi sån grym bostadsbrist här så det är omöjligt, jag vill inte att pigan ska behöva höra bråk och ha en mamma som är arg hela tiden för att hon få plocka och fixa när jättebebisen i huset inte orkar eller inte fattar att göra saker.
Matade pigan själv istället (som vanligt) och nu vilar hon en stund, 39 graders feber på morgonen huvva
Förlåt att jag spyr galla här, men har ingen annan jag kan anförtro det här åt.
Jo du minns helt rätt dotra ammar ju än (dock inte så mycket dagtid förutom nu då hon har feber) och sen vill hon helst vara hos mig kvällar/nätter eller det är bara jag som duger (så länge vi är i samma hus) går jag däremot ut så accepterar hon att vara hos pappan efter lite gråt och skrik. Dagtid är det oftast inget större problem men då jobbar ju pappan dagtid och mån-fre så det hjälper ju inte då mycket :/
Vi har pratat, jag har ältat, hotat, skrikit mig blå flera gånger. Han tror nog inte att jag menar allvar men nu börjar min bägare vara överfull :( dock vet han ju att det är bostadsbrist här så han vet ju att jag inte kommer så långt och bo själv i huset funkar inte på fp. Sen tror han allt är förlåtet men varje tjafs slår in en spik och hålen efter dem finns alltid kvar.
Hade jag fått sömnen jag behöver, tror jag mycket hade sett annorlunda ut då hade man ju ex haft liiiite mer tålamod...
Men man får väl sova om några år, kanske ;)
Men I'm hanging in there än, så att säga. Tack för fina ord, de värmer<3