Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

Mina kära mammor, jag har ett problem Nu är familjefriden lite störd! Usch. Känner mig hemsk som känner så här.. mitt första barn är ganska precis 3v gammalt nu och det är Bonusens första syskon. Jag älskar min bonus, måste jag tillägga, men hon har nog märkt nu att all uppmärksamhet inte längre är riktat mot henne. Hon är så galet trotsig och bråkar hela tiden vilket suger krafterna ur mig. Min sambo börjar jobba tidigt på morgonen och förskolornas tider här suuuger så det är jag som måste lämna till förskolan och jag orkar alltså inte bråka. Jag håller på att lära mig vara mamma samridigt som jag ska försöka hantera hennes trots samtidigt som jag måste försöka säga till henne snällt att lillasyster inte alltid vill bli klappad på eller pussad på. Speciellt nu när hon är lite rosslig i halsen. Är så rädd att jag kommer få något utbrott och bara tokskälla på henne. Försäker verkligen gå in med attityden "håll i, håll ut, håll av" men med alla hormoner är det jättesvårt. Pappa gör ju även han sitt bästa för att prata med bonusen och han umgås mycket med henne själv men inget hjälper. Har ni kl8ka flickor några tips? :)

Så konstigt att de ens säljer det!

Vi började med napp då. :) fungerade utmärkt. Vår lilla donna är väldigt tuttig och då fungerade nappen superkan gosa utan att hon vill tutta tutte. Sen så spottar hon ut den när hon inte vill mer :)

Lider med er som sover lite. Vi har varit ganska bortskömda med en snäll bebis. Men nu har något hönt hos oss. Jisses. Så fort Mathias gick tillbaka till jobbet har Bonusen varit ett monster. Alltså, allt ska vara på hennes villkor och hon matvägrar och ljuger om att hon är sjuk. Det är 5ä6års trots blandat med svartsjuka då hon inte längre får all uppmärksamhet. De fick ju henne så tidigt plus att hon varit enda tjejen på båda sidor (förutom hennes mamma då) så hon har fått massooor av uppmärksamhet hela sitt liv. Och nu delar hon på den. Måste vara väldigt svårt för henne med denna omställning såklart. men fy bövelen vad jag är trött. Senast idag så kräktes hon på ren vilja för att stanna hemma. (Hon hostade och klöktes ända från tårna och tvingade fram det länge innan det kom ut lite av den oboyen hon nyss druckit) igår så kissade hon på sig inne på sitt rum och vägrade byta om. Hujedamig. Är det detta vi har att vänta oss sen? :P Det blir så mycket svårare för mig nu också då det inte är mitt barn. Känns som att ifall jag tar i så blir det automatiskt jag som gör fel. Vill ju inte att hon ska må dåligt men vi kan ju inte ge bra uppmärksamhet vid sånt här beteende?

Och att jag och bonusen har diskussioner gör att den liöla blir orolig och mammig och inte sover.. piuh. Får försöka hålla ut och komma ihåg att min bonus egentligen inte är så här jobbig utan tvärt om en helt underbar tjej.

Hoppas det blir bättre för dig också. Magmassage lugnar min skrutta när hon är skrikig. :) finns "how to" på 1177.se Hon har ju iofs inte kolik men Kan ju kanske hjälpa i någon minut iaf? B9nusen kommer ju komma över det. Är redan bättre. Men hennes mamma är nog det värsta jag mött. "Ni försummar min dotter hon säger att ni aldrig är med henne" (detta då efter 3 dagar haha) hon säger typ att Liv, en 3 veckor gammal bebis, har förstört hennes liv. Tough luck, kämner jag. Hotar att ansöka om ensam vårdnad och blablabla. "Om det är så här efter en vecka hur blir det då om ett år?" Hon fattar seriöst inte att det är en fullkomligt normal reaktion. Jobbig, ja men ändå normal.

Har du nå tejp hemma? Typ sånt kirurgtejp. Isf så tejpa ihop det och håll koll på tempen bara. :) Behöver ju inte tejpa men det kan ju kännas bättre fför en själv. :) och komihåg att vönda dig på sidan inna du kliver upp ir sängen så det inte spricker mer. :) är du jättenojig och inte kan lugna ner dig så åk in till sjukhuset. Inhwt blir bra om man känner sig ledsen och orolig. :( då känns dwt alltid bäst att vara på den säkra sidan!

Ja. Alltså jag visste ju att det skulle bli jobbigt för bonusen men att mamman inte förstår det är ju helt knäppt. Så blir ju de flesta barn när de får ett syskon

Fin sambo! :) Du kan nog ta tempen varannan timme också. Om du inte känner dig febrig så är det nog ingen feber heller. Vid infektioner i sår så brukar febern slå på rätt bra. Jobbar ju med många operationssår och har aldrig varit med om att febern kommer smygandes vid infektion i sår utan det brukar vara rätt så direkt. :) bara att ta det lugnt och om det skulle vara infekterat så märker du det. Lita på din kropp helt enkelt.

Haha jag fasar lite för nör min sambo ska vara pappaledig. De nätterna. Då är tanken att hon ska ha flaska. För då är hon typ 8 månader. Men han sover så jävla hårt och vaknar typ aldrig helt haha. Blir så sjukt nojig att han ska råka göra att hon sätter i halsen bara för att han halvsover haha. :P han är som en zombie i en timme innan han fattar att han är vaken. :P