elyse skrev 2014-05-08 21:46:28 följande:
Här här ni en som fått någon slags post-depression. Satt och grät och ville faktiskt bara dö för några dagar sedan. Nu är min mamma här och hjälper till samt att svärmor och svägerska backar upp när maken jobbar. Så kan det gå... Men jag förstår faktiskt att det inte är så konstigt att jag drabbats; förlossning som avslutades med sugklocka, ont som f*n av ett hematom, kateter p.g.a. en helvetes urinvägsinfektion, livmoderinfektion som inte botades på en utan två antibiotikakurer. Feber och frossa. Får se om jag vågar mig på fler barn i framtiden. Lilla Dahlia är i alla fall helt OK och oftast ett väldigt "enkelt" barn.
Jag kommer nog inte att skriva här så ofta. Men det gissar jag gäller oss alla - man har inte tiden man hade förut, eller hur? ;)
det är inte alls konstigt att du känner så, du har haft det tufft! Men du verkar ju minst lika tuff och du verkar ha underbart stöd. :) Det kommer gå bra! <3
Skönt att Dahlia är ett snällt barn ^^
Jag har än så länge lite extra tid då min sambo fick lite extradagar hemma för att vi låg på neonatalen och de dagarna räknas som VAB. :) Så det gick inte ut över hans 10 dagar. Vilket är sååå skönt då nu har vi Bonusdottern här och att komma in i vardagen med henne tillsammans med min sambo och inte bara helt själv är guld värt. Hon är väääldigt pillig på lilla Liv, superstolt storasyster :) men jag känner mig så elak om jag säger till henne om saker hela tiden :P