Inlägg från: Enlängtan |Visa alla inlägg
  • Enlängtan

    Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

    Eveluskan skrev 2014-05-04 02:47:39 följande:

    Åh så frustrerad jag blir.. Är fortfarande kvar på bb, dom rackarns vill inte släppa hem oss för grabbens blodsocker är för svajigt. Troligtvis pga att vi aldrig kom igång första dygnet då jag var för medtagen av min blodförlust. Så sen vi kom hit så sticker dom min prins var tredje timme och det känns som att jag slåss mot siffrorna. Att sen grabben vägrar sova i sin balja och bara vill sova ordentligt i vår säng är inte då lätt när personalen blir sur så fort man nämner samsovning. Wow detta är inte en lätt match och babybluesen gör just nu bara att jag känner mig skrattretande patetisk..

    Några tips att dela med er brudar?


    Jobbigt att lillkillen behöver bli stucken så ofta och jag hoppas sockret stabiliserar sig snart så ni får komma hem Jag tyckte själv att tiden på BB var hemsk pga av alla förmaningar, olika (motsägande) tips och råd från personalen.

    Vi gjorde likt Peegasus och slog dövörat till och höll oss mest för oss själva med bebis. På BB var ju sambon där hela tiden så vi satte ihop sängarna och så sov pigan mellan oss, ingen sa dessmera utom att de ville lyfta över henne till baljan hela tiden men då vaknade hon istället.

    Gumman sover helst på sida och efter att vi liggammat på kvällarna här hemma låter jag henne ligga kvar i vår säng på sida (trots rekommendationen att de ska ligga på rygg) så beroende vilket bröst hon ammat på ligger hon antingen i mitten av sängen eller så ligger hon ytterst och jag i mitten men då brukar jag rulla ihop en filt och lägga bakom henne så hon inte på ngt vis rullar ur sängen.

    Jag tycker att ni ska göra som ni vill, har du en närhetskrävande bebis så måste han ju få vara nära så att ni båda får välbehövlig sömn. Att både han och du får sova mer kommer säkert hjälpa till att stabilisera sockret också
  • Enlängtan
    Eveluskan skrev 2014-05-04 19:02:16 följande:

    Åh jag är jublande glad, nu sitter jag hemma i min fotölj framför min tv och ammar så som jag och min son vill amma smile1.gif

    Ja vi var på BB Västerås, stället med noll kommunikationsförmåga. De flesta var trevliga och snälla men det var väldigt spridda vändor hela tiden.

    Det bästa var dock barnläkaren konstaterade högt till barnmorskorna att allt visste såg bra ut och att dom hade varit liite hårda mot oss!

    Tack alla rara! Det här är verkligen en helt underbar grupp tjejor smile1.gif nu ska jag njuta och skapa vårat eget familjeliv precis så som vi vill ha det! Kram på er alla grymma!


    Vad härligt att ni fått komma hem Njut i massor av killen, att få skapa egna rutiner och börja nya familjelivet på hemmaplan :)

    Kram
  • Enlängtan

    Hihi pigan lyckades precis kissa ner mamman sin för första gången. Skulle låta henne vädra rumpan på sängen med plastad frotté under sig men hann bara komma till sängen så började det rinna

    Nu ligger hon nöjd på sängen med den plastade frottén under sig och ett örngott runt nederkroppen och filt över sig och vilar Man får helt enkelt ta att sängkläderna har rusningstrafik till tvätten var och varannan dag nu

  • Enlängtan
    Fidelisen skrev 2014-05-05 18:21:58 följande:

    Hej hej alla.

    Hur ofta ammar ni? Och hur länge?


    Här ammas det allt ifrån 1 gång i timmen till var fjärde timma beroende på pigans humör

    Vanligast är ungefär var tredje timma och det mönstret gäller oftast dygnet runt. Tiden varierar också då hon ibland bara verkar vilja ligga och småsnutta. Men den tiden hon äter aktivt är väl ca 20-30 min
  • Enlängtan

    Igårkväll/inatt har vi haft skrikmaraton här hos oss. Ingenting var bra och skriket var riktigt hysteriskt, för mig varierade känslorna mellan att vilja vyssa/vagga och trösta till att sätta mig i bilen och lämna gapungen här med sambon (som sussar sött trots bebis skrikande). Sen får jag dåligt samvete som känner så när jag vet att hon inte skriker för att vara elak men det där hysteriska bebisskriket ger mig hjärtklappningar och svettningar (vet som inte vart jag ska ta vägen) vilket resulterar i att jag blir ledsen.

    Hon somnar till när jag vaggar henne men så fort jag själv just ska sova så startar skrikandet. Den sömn vi fått har varit orolig.

    Nu är sambon på jobbet och jag hoppas på att bebis sover så jag får sova lite mer jag också. Vi behöver ladda batterierna båda två

  • Enlängtan
    rpl skrev 2014-05-06 08:39:54 följande:



    Lider med dig. Bebisskrik kan få den bästa att bli galen. Speciellt när de är ens eget ansvar. Kom du fram till vad hon ville eller var det bara närhet och uppmärksamhet? Hoppas du får sova under dagen iaf.
    Ja, jag har inte brytt mig nämnvärt om andra bebisars skrik så trodde först att det var något fel på mig när kroppen reagerade så starkt på hennes skrik (hjärtklappningarna och svettningarna) men efter googlande så har jag förstått att det är vanligt

    Jag tror hon hade magknip, men det måste ha varit riktigt rejält för famnen var ju knappt heller bra :(

    Nu har jag fått ca 2-2,5 h sammanhängande sömn så känner mig liiite piggare men blir nog inte många knop idag. Har tid hos BVC 14:30 men utöver det håller jag mig i sängen och tar nog en promenad när sambon slutat jobbet
  • Enlängtan
    garin skrev 2014-05-06 09:07:38 följande:

    Enlängtan; åh vad jobbigt med skrikandet! Man blir ju svettig och skakig av det, inget konstigt att känna så som du beskriver då man blir så frustrerad. Hoppas lillan håller sig lugn nu under dagen så du/ni får vila!

    Hittills har min gosse inte skrikit utan att någonting (läs bröstet..) till slut har fungerat. Ibland är han då bökig och gnällig under tiden han äter men plötsligt sprakar det till i blöjan och så blir han lugn..

    De ggr han skrikit lite längre stunder är för att jag kanske kan tycka att ja men du åt ju för en timme sen, vi får prova nåt annat först liksom. Så man inte alltid känner att man tar den "enkla" vägen och ger bröstet och då kanske hamnar i ett oändligt amningsmaraton eftersom det egentligen var nåt annat han ville. Samtidigt har det som sagt alltid visat sig funka.. Hade han fått välja hade han nog legat och sugit precis hela tiden men lite rim och reson måste det vara!

    En fråga till alla, när jag ammat honom länge och sen lägger upp honom på bröstet för att rapa och söva, så börjar han ibland att leta och "picka" direkt igen. I början gav jag honom bröstet direkt igen men nu det senaste har jag tänkt att nä, det MÅSTE räcka nu, och vyssjar/vaggar istället och då brukar han somna. Är det liksom bara nåt han gör automatiskt då? Menar, när han somnar såpass lätt borde det ju inte vara fel att "söva" istället. Hade det inte funkat hade hsn givetvis fått suga lite till. Har ni andra det liknande?

    Sen undrar jag en sak till. Ofta så stökar han så när han sover. Som i natt. Lät jättemkt och blökade runt. Men var dock inte vaken. Så jag lät honom vara men kan verkligen inte sova när han håller på så. Hoppas verkligen det går över snart. Känns mest som han gör så på nätterna men det blir ju mer påtagligt då eftersom det är knäpptyst runt omkring och att man själv försöker sova.. Svårt att förklara ljuden, men han typ harklar sig eller vad man ska säga. I natt tog jag då upp honom och gick omkring i några minuter, han lugnade sig direkt i min famn men började låta sådär direkt då jag la ner honom så 3:e gången la jag honom på mage och det tycktes funka. Annars brukar det vara oroligt om han behöver rapa eller spy men det kom liksom aldrig något.

    Är inte nojig över PSD.

    En sista fråga (längsta inlägget ever..)

    Har ni åkt omkring mycket med era små? Det känns som stora projekt men underlättar om man är två som hjälps åt givetvis.. (Villet vi ofta inte är då sambon jobbar typ dygnet runt) Känner mig dålig som tycker det är jobbigt med alla förberedelser osv, men har åkt en del själv med lillen ändå och det känns som en vinst varje gång man verkligen kommer iväg och allt går bra! Idag åker vi till min syster och hälsar på, hon bor en timme bort. Eller sitter folk hemma och varken besöker eller knappt tar emot besök på flera månader?


    Ja nu har hon sovit två längre svängar så nu fungerar ens eget huvud igen ( )

    Hon har bökat några gånger tidigare men har då gått att lugna i famnen eller så har det sprakat i byxan precis som du beskriver men skriket igår det var det värsta jag upplevt och det kom inget bajs heller.

    Jag brukar också tycka att det "räcker" ibland när hon just ammat och då om hon börjar söka och picka hos mig ger jag henne till sambon - fortsätter hon där så brukar jag erbjuda bröstet igen för man vill ju inte övermata henne heller eller göra sig själv till en mänsklig napp

    Det är ett projekt att åka iväg med lillan (blöjan ska kollas, det ska matas, kläs på, se till att allt är med i skötväskan osv) men vi har då varit iväg rätt många gånger och jag tror det är bra för barnen att få vara med. Och för oss föräldrar att ändå kunna leva så normalt som möjligt

    Mini låter/bökar också när hon sover ibland, speciellt nu den senaste veckan (vet inte om det beror på att de börjat lära sig att de kan låta, för hon knorrar och piper), sen har hon väldigt mycket ryckningar som hon väcker sig själv av ibland. Ofta när gumman ammar knorrar hon (låter nästan som att hon morrar) haha
  • Enlängtan
    Evelina04 skrev 2014-05-06 10:28:26 följande:

    Enlängtan: åh jag lider med dig! Det var likadant här igår, skrik skrik skrik i typ sex timmar, inget dög! Det var bara när han åt eller när vi lyfte honom upp/ner/upp/ner (döden för armarna!!!!) som han var nöjd ett par minuter! Jag hade sprängande huvudvärk och det kändes öronen blödde! Då ville jag bara sätta i öronproppar och sätta mig på balkongen och gråta, gissa om man känner sig som världens sämsta mamma då :( styrkekramar!! Du är världens bästa för din lilla piga!!!!! Garin - min lille bökar och stökar också mycket när han sover, de är som att han inte kommer till ro vilket gör det jättesvårt för mig att sova! Lyssnar till allt då det låter som han ska vakna. Och speciellt eftersom han ofta kräks upp till en timme efter han har ätit :/ vi har hittills bara varit till mina föräldrar och svärföräldrar samt på promenad med barnvagnen. Jag tycker det är jättebökigt att åka iväg eftersom han vill äta minst varannan timme och då amningen har krånglat så för oss så är jag inte så bekväm att amma hos andra än föräldrarna :( från att han blir hungrig till allt är klart tar ca 45-60 minuter och då är det 30-60 minuter till nästa gång vilket gör att man har så litet tidsspann att hinna göra något :(


    Bf 19:e april 2014
    Såg på din ig det, vi hade ungefär samma. Hon vaknade till kl 17 när vi ätit sen höll hon igång fram till 00-01 inatt Men märker nu på dagen att hon har lite ont och är gasig i magen fortfarande.

    Ja man känner sig hemsk för de tankar som far genom huvudet och när man inte kan trösta sitt eget barn Men vi båda är våra barns bästa mammor och det får vi inte glömma bort! <3 Massa kramar
  • Enlängtan

    Jag tycker man borde få beskrivet för sig under graviditeten att man kan känna negativa känslor sen när bebisen är ute (utan att det behöver vara förlossningsdepression).

    Jag älskar min piga över allt annat och är så tacksam att jag har henne! De gånger hon har skrikmaraton och har hållt igång några timmar ifrågasätter jag ibland mig själv och vad det är jag har gett mig in på och kan även till viss del känna mig ledsen och sakna mitt gamla mer spontana liv (nu är det ju inte bara att åka iväg exempelvis).

    Jag ogillar att åka iväg någonstans om det gått länge sedan pigan har ätit för då jag nog skulle få panik om hon börjar tokskrika på en affär t ex (gillar inte att amma offentligt då det grisar och kladdar så mycket pga att jag har så mycket mjölk).

    Imorgon tänkte jag hälsa på en av mina gamla arbetsplatser men då kommer jag nog ta med ersättning då det inte känns bekvämt att börja amma där om hon blir hungrig

    Försöker dock utmana mig själv med att åka iväg med pigan och även att amma bland folk (då blir man säkert mer stärkt i sig själv och förhoppningsvis blir set lättare att amma bland folk)

  • Enlängtan
    misspethunia skrev 2014-05-06 23:24:39 följande:

    Efter en del dramatik förlöstes en perfekt liten Olivia med kejsarsnitt ikväll kl 17:37, 52 cm lång och 3165 tung. Vi mår bra efter omständigheterna. Nu är jag ikapp i babyloppet igen, omtumlad, lycklig och utmattad!


    Grattis och vilket fint namn Hade inte vi valt Matilda så var Olivia vårt andra alternativ

    Njut nu av den lilla för det går galet fort - gumman är exakt 1 månad idag och känns redan mycket mer bebis än nyfödd och har börjat vara mer vaken och med.

    Kramar <3
Svar på tråden Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet