Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

Min pappa är också sån att "klart pojken ska ha en kaka" typ. Och varje gång han säger så så säger jag alltid :

Ja men självklart kan du ge han det, men det blir också du som får va kvar och natta honom när han är i sitt sockerrus tillstånd.

Då muttrar han lite och så är det bra sen. Han vet ju med sig att när min mamma och han är barnvakt typ 1,5 h (utan sockerkick) så är båda helt slut typ 1 dygn efter för ungen klättrar ju på allt och sitter kanske still en mickrosekund så han vågar nog inte chansa. Haha.

vi har precis lärt oss äta riktig mat, är så skönt att slippa köpa dyra burkar. Men han är så himla liten i maten tycker jag men han växer ju som han ska så han bör ju ta upp det han behöver. Det vi brukar göra mycket av är:

- Spagetti och köttfärssås

- egna köttbullar i ung

- Kycklinggryta

- Laxgryta

- Korvstroganoff

Detta äter han mestadels själv, jag kan få mata med kanske 2-3 skedar men sen vill han själv. Mat överall. Hehe.

Jag brottas verkligen med en sjuk separationsångest inför dagis starten. Dels för att jag inte alls vill tillbaka till mitt jobb och sen för att jag får ångest för att han ska behöva gå långa dagar på dagis. Jag har sen bilolyckan för 9 år sen fått kämpa med en sjuk panik ångest och kontrollbehov men den har varit i balans i flera år till för nån månad sen då den stormade på med all ångest jag har lyckats stöta bort.

Det som utlöst allt är att jag inte har nån kontroll.

Hur kommer han att trivas?

Hur kommer jag att trivas?

Hur kommer mitt schema se ut?

Jag ska få en ny chef hur kommer det att bli?

Kommer han få kompisar?

Kommer fröknarna kunna trösta han när han blir ledsen?

Hur mycket kommer jag att missa?

Ja listan kan göras lång och det är alldeles för många frågor för någon som behöver kontroll och struktur för att fungera.

Usch vilket tråkigt inlägg men behövde få ur mej det.

Hej alla, vi ska också bli en till den 30 november va roligt carro att vi kan följa varandra igen

Jag mår också annolunda sen förra gången,

Förra graviditeten hade jag sjukt ömma bröst från dag 1 halsbränna från vecka 6 men inget illamående.

Denna graviditeten har jag bara varit himla trött och lite smått illamående. Kanske det är en tjej denna gången

Sambon vill inte ta reda på kön den här gången heller så jag får leva med ovisheten hehe

Är i vecka 15+1 idag.

Vi var iväg på ultraljud för 2 veckor sen och det såg bra ut. Här erbjuds både kub eller vanligt ultraljud i vecka 14.

Vi valde den här gången att inte göra kub för jag stressade bara upp mig för vad sannolikhet hit eller dit sist. Tycker inte det säger så mycket igentligen så vi valde bara ultraljudet den här gången och jag mår faktiskt mycket bättre att inte veta.

Har börjat känna pirret tror jag, men det kan lika gärna vara gaser haha.

Hur mår du?

Jag mådde fruktansvärt illa i början men det försvann över en natt när jag gick in i vecka

(Råka va lite snabb där )

I vecka 12.

Nu mår jag bra men börja känna av foglossning redan tror jag, jobbar i möbelbutik så efter mycket utleverans på en dag känner jag i höfterna, ska ansöka om gravidpeng som jag fick förra gången så borde inte va några problem denna gång heller och i såfall går jag hem den 1okt.

Jag har bf 30 november vad har ni för bf?

Va på inskrivning i vecka 10, sen ska jag gå på flera läkarbesök hela graviditeten den här gången och är även redan inskriven på spec. Mödravården efter mardrömsförlossningen/komplikationer med Alfred efter förlossningen.

Ingenting klaffade igentligen, vattnet gick och det va bajs i vattnet, ena läkaren sa snitt på en gång för han va orolig hur alfred mådde, låg med ctg hela tiden och de fick aldrig en bra kurva sa han, men då bytte de läkare och han brydde sig inte så efter 27timmar senare va jag så slut och stressad att jag skrek till mig ett snitt. Fick heller inget mer än lustgas för den läkaren. Så kände liksom hela tiden att ingen lyssnade

Sen när Alfred föddes så kunde han bara syresätta sig till 74, de