Är det någon av er som har börjat potträna? Vi tänkte börja nu i sommar, lika bra att ta tag i det innan han börjar på dagis och nu när det är lite mindre kläder som ska av och på
Hur går det för er som är gravida?
Håller med Evelina04! Varför vänta? Jag skulle inte stått ut en månad med att behöva ta allt ansvar. Det kommer du inte orka sen när bebisen är här
Hej alla!:) Måste bara skriva av mig lite.
Har haft oroblem med magen nu i typ 1,5månad. Ont i magen framför allt. Har varit till läkaren osv o de har inte hittat nåt. Sökte själv gyn för nån vecka sen o va där i torsdags. Vid VUL såg gynekologen nåt vitt i livmodern o undrade om jag inte är gravid. Jag tror verkligen inte det för vi använder kondom o är rätt noga. Men det verkade va det han trodde. Tog ett test men det visade inget. Så sa han att det kunde va en polyp kanske. Nu är jag lite orolig o fundersam. Ska tillbaka till gyn om 10dagar. Hoppas jag är gravid o inget annat,fast jag har svårt att tro det.
Det va i så fall en väldigt tidig grav eftersom man inte såg nåt svart (vatten)eller så.
Kände att jag va tvungen o säga det till nån
Hur har det gått med allt nu då???
Vi börjar inskolning imorgon. Idag har vi möte om Sixten så de vet lite o vi ska få info antar jag.
Än så länge vet jag bara att inskolningen är 2veckor.
Tyvärr har vi väldigt långa dagar. Han kommer gå 8.30-18 mån och fre. Tis o torsd mellan 8.30- ca 15.15 och onsd 8.30-16.15
Jag är bara väldigt tacksam för att jag fick tre tidiga dagar på mitt schema. Jobbar i butik så skulle jobbat till 18 alla dagar annars o varit ledig en men valde istället att sluta tidigt tis-tors. Jobbar 80%.
Så jag har gjort vad jag kan. Men jämfört med era barn får han ju gå mycket...
Halloj! Nu tycker jag det varit dätt här för länge! Hur är det med alla?
Hur går det för er som fått er 2:a? Ser ju lite på instagram men mera hur det funkar och hur ni känner. Är faktiskt väldigt sugen på ett syskon. Dock har förhållandrt inte varit det bästa under sommaren men det börjar bli bättre. Men nu ska han börja veckopendla så jag kommer va själv i veckorna. Tanken säger han är att det bara ska va 6mån till 1år. Hoppas verkligen det.
Här går det toppen, hon var beräknad 11 oktober men kom 1 oktober och ingen var gladare än jag! Graviditeterna kom ju så tätt så det kändes som jag varit gravid i flera år!! Hade glömt hur jag såg ut/hur det kändes att inte vara gravid haha.
Förlossningen var som en dröm! Värkarna började ca 6.20 och vattnet gick runt 7.30 sen kom värkarna med 5-3 minuter mellan så vi kom in till förlossningen runt 9.30-10 och hon kom ut 14.14 :) 51cm och 3578g, blev ett stygn och det kändes inte som att jag fött barn efter vilket var fantastiskt skönt! Tycker att jag hade en bra förlossning med vilgot också men den tog 18 timmar så nu hade jag energi och ork kvar vilket var jätte skönt. Vi fick åka hem runt 11 på kvällen samma dag, den här gången ville jag bara hem och förra gången ville jag inte åka hem alls ;)
Vilgot har ju alltid varit en väldigt nöjd bebis, aldrig grinat i onödan och bara varit nöjd och vi fick alltid höra av ALLA "vänta du bara det vänder" men det gjorde det aldrig och nu när jag vart gravid igen så blev det istället "nu får du igen, man brukar få en av varje" men än så länge är hon lika nöjd och lugn som sin storebror. Äter, sover och bajsar, så vi har väl haft tur!
Vilgot är också jätte duktig som storebror och jag är förvånad över hur mycket han verkar förstå! Han ska stoppa nappen i munnen på henne, klappar henne på huvudet, pussar henne på pannan och vaggar henne i babyskyddet. Han har ifs kastat duplo på henne men det får man kanske räkna med från sina syskon? ;)
Det tar dock otroligt lång tid att ta sig någonstans och vi får nog inse att vi aldrig kommer vara i tid på några år nu känns det som haha! Tycker vi planerar och förbereder bra men ändå så tar allt minst 30-45 minuter längre än vad vi räknat med.
För att sammanställa det så är jag glad att vi fick våra barn så tätt som vi fick men hade inte vilgot varit så "snäll" så hade det nog inte blivit så tätt tror jag.
Nu känner vi oss nöjda och klara men vi är ju bara 23 och 24 år så vi kanske blir sugen på en sladdis sen ;)
Tråkigt Fidellisen! Verkligen! Blev så glad när jag såg din bild.
Är roligt när nån har det bra.
Vi har haft det tufft o fram o tillbaka med förhållandet sen i juni. Nu har jag i princip levt som ensamstående i 4månader o saknar helt ärligt inte sambon jättemycket. Har verkligen försökt. Men jag orkar nog inte mer snart. Han prioriterar jobbet före oss o säger att det är lika viktigt som vi. Känns jättekul. Hade det inte varit för att jag får lite panik över att behöva va ensam utan Sixten i perioder o att han ska åka mellan oss om vi separerar så hade vi nog gjort det.
Hade såå gärna velat ha ett helsyskon till honom. Det gör mig jätteledsen att han kanske inte får det när jag vet hur mycjet mina syskon betyder. Men vad ska msn göra?
Har ni provat familjerådgivning?
Jag och maken är också inne i en mindre bra period men jag känner att innan jag ens överväger en separation ska alla vägar testas, så som rådgivning.
Är uppväxt med föräldrar som stundtals bråkade mycket men kämpade för att hålla ihop. Så för mig är det givet att kämpa och inse att det ibland är tufft, men att ingenting alltid är perfekt.