Jehovas Vittnen

Jo du förvränger min redovisning av "inbördes kärlek", till att jag och Jehovas vittnen bara visar inbördes kärlek, och en sådan gud "ger du inte mycket för".
Jehovas vittnen visar inte bara "inbördes kärlek" och det vet du mycket väl.

Om dina övriga erfarenheter, menar du att alla Jehovas vittnen är på detta sättet? Kan det inte vara så att du haft otur och födas och växa upp i en sådan miljö? Eller att det finns andra omständigheter, jag kan inte bedöma vad som har hänt bara på din berättelse. Jag skulle gärna vilja höra den andra sidan också, för det finns alltid olika uppfattningar om saker och ting. Det kan ju vara så enkelt som att du inte frågade om hjälp.

Frågade du om hjälp, vad sade dom i så fall?

Jag har själv hjälpt andra utanför församlingen till den milda grad att jag t.ex. har av personen jag hjälpt blivit bestulen på saker från mitt hem, på grund av att personen höll på med droger. Jag kommer inte längre att hjälpa sådana personer. Jag gav personen flera chanser, det var alltså inte bara en gång han stal, första gången kom jag på honom i syltburken, han lät ångerfull och han mådde så dåligt, men senare gjorde han det igen. Han fälldes för det i tingsrätten.

Och församlingen har hjälpt på många olika sätt, t.ex. att hjälpa med målning och snickeri hos en syster oavlönat.

Jag tror nog det finns dom som inser att Jehovas vittnen inte kan vara så hemska som ni målar upp det, men detta är ju svårt att bemöta utan att ha bevittnat vad som har hänt.

Jo visst kan han höra en bön utan att man använder Guds namn, men det finns väl en anledning till att Gud avslöjade vad han heter?

"Och Gud fortsatte: ”Säg israeliterna att Herren (JHVH), deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt dig till dem. Detta skall vara mitt namn för all framtid; med det namnet skall jag åkallas från släkte till släkte." (2 Mose 3:15 Bibel2000)

Orsaken till att Gud berättade om sitt namn var för att Israeliterna förmodligen ville veta vad han hette, så att man kunde urskilja honom från alla andra gudar:

"Då sade Mose till Gud: ”Om jag nu kommer till israeliterna och säger att deras fäders Gud har sänt mig till dem och de frågar efter hans namn, vad skall jag då svara?”" (2 Mose 3:13 Bibel2000)

Om människor frågar vilken gud som jag tror på, och jag säger "Jehova" så vet dom flesta vem man pratar om, men om man säger "Herren", ja vilken herre är det då?

Det är samma sak med Guds sons namn. Om man bara hade använd titeln "Guds son" så hade det inte haft samma genomslag som namnet Jesus har fått. När man säger "Jesus" så vet nästan alla vem man menar.

Att ha ett namn har väldigt stor betydelse, tänk om ingen människa hade något namn, bara titlar.

Studerande

Frågade  om hjälp???
Vet du vad, detta var ett totalt känslolöst uttalande!

Ofta är det ju  så att de som egentligen mest är i behov av hjälp, och också önskar denna hjälp, i sådana fall som det Fjäril Vingad här beskriver, helt enkelt inte orkar be om hjälp!

Men kärleksfulla vänner borde ha insett hennes behov, och komma utan att bli ombedda, erbjuda hjälp med barnpassning osv.

 

Nu är du väl lite för, vad ska jag säga, kategorisk. Du verkar inte inse att detta är en vanlig begränsning som människor har, att man inte alltid är en tankeläsare och vet vad människor går igenom.

Bara för att man inte uppmärksammar detta och inte inser att en person håller på och gå under, så betyder det inte att man gör det av illvilja eller inte bryr sig.

Om detta är orsaken till att människor hoppar av och väljer att bli uteslutna så är det väldigt tragiskt att man inte kunnat säga orden "Jag behöver hjälp" och skyller allt på andra. Vansinnigt i mina öron.

Visst inser jag att människor har sådana begränsningar!

Men ändå, om någon av mina vänner, släktingar el grannar drabbas av sjukdom och svårigheter, så kommer jag att gå dit med en blomma, och fråga om jag kan hjälpa till på något sätt!

Och här var det ju inom församlingen, med all sin omtalade kärlek! Det var vänner, bröder och systrar!

Att inte inse att hon,  under den press hon levde då,  var nära att gå under, det är inte bara kärlekslöst, utan dessutom i högsta grad empatilöst. Och själviskt.
Och inte behöver man vara tankeläsare för att sätta sig in i hur hon hade det.
Det här visar med all önskvärd tydlighet att det inte är så mycket bevänt med kärleken i församlingarna!

Du inser väl att "Fjäril Vingad" berättade om att hennes far, syster och make som fick: "mycket stöd av äldste i församlingarna" när dom var " alla svårt sjuka"?Senare berättar hon att hon själv inte fick stöd:
Men vad berodde detta på? Jag vet inte, därför frågade jag om hon hade begärt hjälp av äldste, för dom kan ha missat henne i denna misär som jag uppfattar det, att "far, syster och make" drabbas av "svår sjukdom" måste ju ändå betraktas som en katastrof. Att man då missar denna ensamstående föräldern måste väl ändå vara förståeligt?

Men nu vill jag inte gå händelserna i förväg, utan jag vill höra från "Fjäril Vingad", om hon frågade om hjälp från dom äldste (eller någon annan i församlingen).

Katastrof ja, och hon satt ensam och skulle få familj och hem att fungera, trots heltidsjobb.
Att man missar en sådan, för tillfället ensamstående förälder, finns det absolut ingen ursäkt för!

Så du menar på fullaste allvar att om hon inte bad om hjälp av församlingen, kanske för att hon inte orkade ta det steget, kanske för att hon var sårad och ledsen för att hon inte fick stöd utan att be om det, så får hon skylla sig själv, församlingen har inget ansvar?

Jag ska spä på ytterligare här, jag är övertygad om att om det varit hon som hade blivit sjuk, så hade församlingen funnits där för mannen. Hjälpt med barnen, bjudit på middag och erbjudande om att sköta tvätten osv. För så fungerar det ofta i JV-församlingarna, det är ju såå synd om mannen som måste sköta hem och barn och jobb.

"det är ju såå synd om mannen", ojdå, gissar jag rätt om du är en kvinna?

Oavsett så har församlingen självklart ett ansvar, men man kan inte begära att människor förstår alla andra människors situationer" intuitivt som kvinnor i alla avseenden klarar av" (ironiskt talat). Som jag har försökt förklara så finns det tillfällen då man måste var tydlig med att "Jag behöver hjälp", "jag klarar inte av denna situationen".

Varför är detta så svårt och tabubelagt att säga till andra människor? Handlar detta inte om stolthet i så fall?

Återigen, "Fjäril Vingad" har inte svarat ännu, så jag kan inte bedöma denna situation helt och hållet.

Jag får nog påminna dig om att "Fjäril Vingad" skrev att hennes syster, fick "mycket stöd av äldste i församlingarna", så varifrån får du att bara männen får denna behandling?