Hur orkar ni andra lärare?

Det känns som att många lärare behöver bli bättre på att säga ifrån, säga nej, och prioritera. Föräldrar har inte alltid rätt, alla synpunkter och förslag är inte lika viktiga, man måste inte arbeta sönder sig för att tillmötesgå alla. Säg att jag bryter benet, åker in till sjukhus och blir missnöjd över bemötandet eller tycker att sjuksköterskorna borde lagt gipset på ett annat sätt. Vem bryr sig? I bästa fall finns det väl något formulär jag kan fylla i och lägga i en brevlåda. Om en förälder eller elev är missnöjda eller tycker tycker blir det alltid så stort. Det mejlas och läraren stressar för att svara, ursäktar sig, lovar en förbättring, etc. Stå på er istället! Herregud, mejlar jag vilken annan myndighet eller förvaltning som helst får jag väl vara glad om jag får svar inom en vecka, om jag ens får svar. 

Jag är fd lärare och har massor av vänner och bekanta som är lärare. Mycket god insyn och erfarenhet av arbetssituationen.

Min analys är att det är för många idealister som väljer att arbeta som lärare. Inget fel egentligen men att drivas av idealistiska motiv i första hand leder ofta till ett relativt oprofessionellt förhållningssätt.

En rimlig fråga är varför just du som lärare väljer att arbeta gratis?
Varför säger du inte ifrån? Prioriterar bort en del, försämrar kvaliteten (om nödvändigt) och förklarar för din chef att du faktiskt inte hinner med?

Vad är det som är så unikt med lärarjobbet som gör det omöjligt att gå hem (eller stänga av datorn) när arbetstiden är slut?
Jag har aldrig hört talas om byggarbetare som stannar kvar och bygger färdigt en altan eller ett tak på övertid - utan att chefen talar om att det ska göras - och betalar lön för utfört arbete. Så, igen, varför väljer du som lärare att arbeta gratis?
Jag själv arbetar idag som chef och när arbetstiden är slut för mina medarbetare så går de hem. Om jobbet inte är färdigt så frågar de mig hur de ska göra. Ibland kan vi flytta lite tid (dvs. kompensera) men blir det med kort varsel så har de rätt till övertidsersättning. Eller också får jag ta beslut om att vi avstår ifrån vissa uppgifter (dvs. accepterar att resurserna inte räckte längre den gången)

Min uppfattning är att loven och förtroendetiden är en riktigt rejäl stress-/arbetsmiljöfälla för lärarna.
Oavsett vad man som lärare säger om sin arbetssituation, stress, arbetsmiljö etc. så får man slängt i ansiktet: "ni har ju loven, dessutom är det ingen som jobbar  efter 15 på eftermiddagarna..."

Min uppfattning är att lärarnas fackförbund står i vägen för en sund utveckling, en modern och professionell syn på läraryrket. Genom att bromsa och klamra sig fast vid ett läraravtal (som ändå urholkas för varje år som går) gör man lärarna en björntjänst.

Ni (lärarkollektivet) skulle själva kräva normala semestertjänster, kräva att skolorganisationen förändras och anpassas till ett modernt samhälle. 10 veckors sommarlov för ungarna är för långt, ingen behöver så långt sommarlov (varken elever eller lärare) - utan hellre en dräglig arbetsmiljö och arbetssituation som innebär att man kan gå hem efter jobbet och fortfarande orka göra något annat. Att man kan avsluta sitt arbete - på sin arbetsplats - och sen stänga butiken.
Då kan man dels ställa krav på en dräglig arbetsmiljö, rimliga arbetstider/belastning och en löneutveckling som motsvarar utbildning och ansvar.

dvs. en övergång från ett gäng utarbetade, håglösa och (emellanåt) gnälliga idealister TILL professionella yrkesmän/kvinnor som ställer krav och levererar enligt rimliga förutsättningar och förväntningar. 

Jag har blivit utskälld av föräldrar på utvecklingssamtal för att jag vabbat mycket med ett sjukt barn (är ensamstående). Fått extra samtal med rektor pga klagomål. Får elever som anklagar mig för att de misslyckas, då jag t.ex vabbat några dagar.

Rektorer törs inte säga ifrån, då väljer föräldrar en annan skola och skolpengen försvinner. Vet ett fall där en lärare som underkänt elever (gymnasiet) i en klass då de inte lämnat in uppgifter och därmed saknades bedömningsunderlag. Hon blev inkallad till rektor och fick en varning.

Det är dock så att alla myndigheter har en skyldighet att svara snarast möjligt på ett mail, kommer inte ihåg om det är 24 h eller 48 h som är skälig tid att få vänta.

Lagen anger ingen tidsgräns, utan talar om skyndsamt. En vanlig policy i Sverige är 3-5 arbetsdagar. Och det svaret behöver ju inte inrymma allt jag begär - mejlar jag SMHI och frågar hur vädret ska vara i Norrköping nästa torsdag eftermiddag så räcker det gott och väl om de hänvisar till en sida med prognoser.

Och ansvaret ligger ju hos myndigheten, inte en enskild anställd. Om du har så pass hög arbetsbelastning att det är risk för att du inte hinner svara på mejl bör detta tas upp till arbetsgivaren, så får arbetsgivaren prioritera. 

Jag har blivit utskälld av föräldrar på utvecklingssamtal för att jag vabbat mycket med ett sjukt barn (är ensamstående). Fått extra samtal med rektor pga klagomål. Får elever som anklagar mig för att de misslyckas, då jag t.ex vabbat några dagar.

Rektorer törs inte säga ifrån, då väljer föräldrar en annan skola och skolpengen försvinner. Vet ett fall där en lärare som underkänt elever (gymnasiet) i en klass då de inte lämnat in uppgifter och därmed saknades bedömningsunderlag. Hon blev inkallad till rektor och fick en varning.

Vi hade en studiedag med juristen i vår kommun och det stämmer att hon sa "skyndsamt" men att det var 24-48 h som kunde räknas som skyndsamt.

Jo, men är din arbetstid slut så är den ju slut. Då får du hänvisa till arbetsgivaren så får arbetsgivaren förklara varför det inte finns mer resurser, skaffa mer resurser eller hjälpa dig prioritera.

Ja, och hinner du inte det så hinner du inte. Då får du väl skicka ett mejl om att "på grund av hög arbetsbelastning kommer mitt svar att dröja, är ditt ärende akut var god kontakta skolans rektor namn@skolan.se". Alternativt så kan du prioritera ned något annat och hänvisa till att du måste svara på de mejl som du enligt offentlighetsprincipen är ålagd att svara på.