Hur orkar ni andra lärare?

Ett bra sätt, hur menar du då?

Hur många mentorselever har ni? Jag har 50. Hinner med allt? Nej.

Vi har mentorstid 2 gånger/vecka, skriver mentorsböcker (där eleverna får skriva om veckan som gått och så svarar vi mentorer lite kort), vi tar tag i konflikter direkt och behöver inte ringa föräldrarna så ofta etc.

Det är få som orkar idag. Har kollegor som egentligen vill jobba heltid men har gått ner i tid för att de inte orkar. Har haft 7 kollegor (av ca 30) som de senaste 3 åren varit sjukskriva för utbrändhet. Ytterligare 5 om man går tillbaka 10 år. Tre till på arbetsplatsen är på väg dit. Sonens lärare (annan skola, stadie och kommun) blev sjukskriven förra hösten. Hon var duktig och hade arbetat som lärare i många år. En annan kollega gick i förtidspension efter nästan 40 år i yrket. Skolan var hennes passion i livet och hon var känd för att vara en riktigt duktig lärare med skinn på näsan. Hon orkade inte mer, glädjen försvann de senaste åren.

Själv kommer jag börja leta nytt jobb till sommaren. Ett jobb som enbart funkar när allt annat flyter på men som blir mer eller mindre omänskligt vid minsta lilla störning går inte att jobba med i längden. Det är synd, för bra dagar är det ett riktigt bra yrke.

Det känns som att många lärare behöver bli bättre på att säga ifrån, säga nej, och prioritera. Föräldrar har inte alltid rätt, alla synpunkter och förslag är inte lika viktiga, man måste inte arbeta sönder sig för att tillmötesgå alla. Säg att jag bryter benet, åker in till sjukhus och blir missnöjd över bemötandet eller tycker att sjuksköterskorna borde lagt gipset på ett annat sätt. Vem bryr sig? I bästa fall finns det väl något formulär jag kan fylla i och lägga i en brevlåda. Om en förälder eller elev är missnöjda eller tycker tycker blir det alltid så stort. Det mejlas och läraren stressar för att svara, ursäktar sig, lovar en förbättring, etc. Stå på er istället! Herregud, mejlar jag vilken annan myndighet eller förvaltning som helst får jag väl vara glad om jag får svar inom en vecka, om jag ens får svar. 

Eller så beror det på eleverna. Om de skolar, slåss, hamnar i dagliga konflikter mm så tar de tid....

Sen är det skillnad på ex gymnasium och grundskola. Då skolplikt råder är kraven på oss lärare större för att få det att funka.

Jo, men är din arbetstid slut så är den ju slut. Då får du hänvisa till arbetsgivaren så får arbetsgivaren förklara varför det inte finns mer resurser, skaffa mer resurser eller hjälpa dig prioritera.

Jag är fd lärare och har massor av vänner och bekanta som är lärare. Mycket god insyn och erfarenhet av arbetssituationen.

Min analys är att det är för många idealister som väljer att arbeta som lärare. Inget fel egentligen men att drivas av idealistiska motiv i första hand leder ofta till ett relativt oprofessionellt förhållningssätt.

En rimlig fråga är varför just du som lärare väljer att arbeta gratis?
Varför säger du inte ifrån? Prioriterar bort en del, försämrar kvaliteten (om nödvändigt) och förklarar för din chef att du faktiskt inte hinner med?

Vad är det som är så unikt med lärarjobbet som gör det omöjligt att gå hem (eller stänga av datorn) när arbetstiden är slut?
Jag har aldrig hört talas om byggarbetare som stannar kvar och bygger färdigt en altan eller ett tak på övertid - utan att chefen talar om att det ska göras - och betalar lön för utfört arbete. Så, igen, varför väljer du som lärare att arbeta gratis?
Jag själv arbetar idag som chef och när arbetstiden är slut för mina medarbetare så går de hem. Om jobbet inte är färdigt så frågar de mig hur de ska göra. Ibland kan vi flytta lite tid (dvs. kompensera) men blir det med kort varsel så har de rätt till övertidsersättning. Eller också får jag ta beslut om att vi avstår ifrån vissa uppgifter (dvs. accepterar att resurserna inte räckte längre den gången)

Min uppfattning är att loven och förtroendetiden är en riktigt rejäl stress-/arbetsmiljöfälla för lärarna.
Oavsett vad man som lärare säger om sin arbetssituation, stress, arbetsmiljö etc. så får man slängt i ansiktet: "ni har ju loven, dessutom är det ingen som jobbar  efter 15 på eftermiddagarna..."

Min uppfattning är att lärarnas fackförbund står i vägen för en sund utveckling, en modern och professionell syn på läraryrket. Genom att bromsa och klamra sig fast vid ett läraravtal (som ändå urholkas för varje år som går) gör man lärarna en björntjänst.

Ni (lärarkollektivet) skulle själva kräva normala semestertjänster, kräva att skolorganisationen förändras och anpassas till ett modernt samhälle. 10 veckors sommarlov för ungarna är för långt, ingen behöver så långt sommarlov (varken elever eller lärare) - utan hellre en dräglig arbetsmiljö och arbetssituation som innebär att man kan gå hem efter jobbet och fortfarande orka göra något annat. Att man kan avsluta sitt arbete - på sin arbetsplats - och sen stänga butiken.
Då kan man dels ställa krav på en dräglig arbetsmiljö, rimliga arbetstider/belastning och en löneutveckling som motsvarar utbildning och ansvar.

dvs. en övergång från ett gäng utarbetade, håglösa och (emellanåt) gnälliga idealister TILL professionella yrkesmän/kvinnor som ställer krav och levererar enligt rimliga förutsättningar och förväntningar. 

Jag jobbar också på grundskolan, har åk 6-9. Finns 12 klasser på skolan, jag undervisar alla eleverna. Vi delar upp mentorseleverna mellan oss så att inte en får alla "tunga" elever.

Det är dock så att alla myndigheter har en skyldighet att svara snarast möjligt på ett mail, kommer inte ihåg om det är 24 h eller 48 h som är skälig tid att få vänta.