Hur orkar ni andra lärare?

Jag har samma nivå som du, alltså högstadie, och känner igen mig exakt. Dina ord kunde vara mina. Exakt! Jag har sista två åren haft problem vid stressiga perioder, du vet.. Nationella prov eller betygshetsen. Då har jag fått magsår, sömnproblem mm I början av december fick jag återigen problem, denna gången även med påverkan på hjärtat. :/ Kämpade på, med nya mediciner, till v 7. Då var all ork slut. Jag gick in i väggen efter att en händelse fick mig ur balans. Jag är nu sjukskriven pga utbrändhet, dock med ett par veckor i taget i sjukskrivningen. Jag medicinerar och går hos kurator. Jag inser att jag inte kan återvända till mitt yrke. Mitt yrke har nästan knockat mig totalt. Men vad sjutton ska jag göra? Jag har ju barn att försörja, är ensamstående.. Har ju inte råd att börja jobba på donen direkt. :/ Så jag förstår dig. Det är nu som jag inser att vårt yrke är sjukt. En omänsklig arbetsbelastning. De enda sättet att överleva yrket är att vara extremt stresstålig eller att inte göra sitt bästa. Tyvärr är det så...

Donen = donken

Det här är väl ett vanligt problem, det är b la därför den svenska skolans kvalitet har sjunkit så de senaste 10 åren. Lärarna går in i väggen en efter en, få vill bli lärare så nästan vem som helst kan komma in på utbildningen... Osv.

Tragiskt men sant. 

Jag överlevde genom att sätta upp små korta mål. x dagar kvar till nästa lov, y dagar kvar till jul eller sommarlov och sedan laddade jag under loven.
Kollegor är A och O i yrket. Har du inte kollegor som lyfter dig och som du kan lyfta kommer dagarna och veckorna bli väldigt jobbiga. Försök även hitta dagens höjdpunkt och berätta för alla på jobbet om din positiva upplevelse (Oavsett om det är för att xx kom i tid, att du hittade en enkrona på vägen till jobbet eller för att nn fixade provet.)

Jag bytte arbetsplats i höstas då jag hade en stor energitjuv på förra arbetsplatsen. Hen tryckte gärna ner andra för att själv framstå som bäst.
Arbetsbelastningen är mycket högre där jag är nu, men pga kollegorna så är jag relativt pigg ändå, jag har till och med klarat av att åka till badet med mina barn 2 helger i rad. I år har jag koll på hur många veckor det är kvar till nästa lov eftersom jag vill hinna med min planering, men jag har inte börjat räkna dagar än, det ser jag som ett tecken på att jag måste må bättre...

Känner igen varje ord du skriver om ditt mående, skillnaden är dock att jag är sjuksköterska och inte lärare.

Lycka till.

Jag är inte lärare och har haft alla symptom ni har haft, ibland tre månader i sträck med sömnsvårigheter, gråtattacker och hjärtklappning flera gånger om dagen. 2/8 kollegor har varit sjukskrivna för utmattning de senaste fem åren.

Arbetslivet idag är tuffare än nånsin, dessvärre. Men man har bara ett liv, så det gäller att bromsa i tid, byta jobb eller vad man nu behöver göra.

Byt arbetsplats! Där jag jobbar finns fantastiska kollegor som alltid ställer upp, hjälper till, bollar tankar etc etc. Min chef ger oss ordentligt med tid för rättning av np, vi tar in vikarier och rättar allt inom ramtiden. Jag känner mig sällan stressad och är ofta tillräckligt pigg på eftermiddagarna för att orka hitta på kul saker med mina egna barn.

Jag förstår dig. Jobbar visserligen inte nu, är mammaledig, men de senaste 3-4 åren har jag ofta funderat på att byta jobb. Jobbar som 1-7 lärare, och känner precis som du att jag aldrig hinner med jobbet ELLER hemmet. Det ligger alltid högar av papper på skrivbordet, prata med kolleger får man göra på lunchrasten, om man nu mot förmodan skulle få en halvtimme sådan. Nationella proven försöker vi hjälpas åt med kolleger emellan. Vet inte hur länge jag orkar. Det ska ju inte vara så här! Tänkte börja jobba deltid efter sommaren, får se.......

Jag är socialsekreterare och har samma problem. Man kan ju fundera över varför det främst är inom kvinnodominerande yrken som det är så här? Kvinnor drar ofta en större del av lasset hemma också, och den kombinationen är som upplagd för utbrändhet. Vad gör vi åt saken? De flesta gör inget alls, utan kämpar på tills de sitter där med en sjukskrivning i handen. Det drabbar inte arbetsgivaren eftersom de bara ersätter dig med någon annan.

Vad vi alla borde göra är att sluta spela med i detta sjuka spel. Om du inte hinner med dina arbetsuppgifter under din ordinarie arbetstid, låt det ligga! Låt konsekvenserna av det komma. De kan inte avskeda dig för att du inte hinner jobba i en omänsklig takt. Låt ledningen se att du faktiskt bara är människa. Så länge du jobbar över för att hinna så finns det inget problem för ledningen att ta itu med. Kontakta även facket och tala med arbetsmiljöverket. Gå ut i media och upplys om din orimliga arbetssituation. Samla dina kollegor så att ni alla är överens om att köra samma taktik, dvs INGEN jobbar över. Det ger bättre effekt, och om alla är med på samma spår så kan ni påminna varandra om ni ser att kollegan börjar jobba över igen.

Jag har precis kommit tillbaka till min arbetsplats efter en tids sjukskrivning pga utmattningsdepression. Hur tror ni arbetsplatsen tog emot mig? De lastade över så mycket de bara kunde på mig trots att jag fortfarande är deltidssjukskriven. Resultatet? Efter en vecka tillbaka på jobbet höll jag på att bryta ihop igen. Men denna gången är jag tuffare. Jag krävde ett möte med chefen och jag bad inte snällt om mindre arbetsuppgifter, jag sa bara rakt ut att jag endast kommer utföra den delen av arbetsuppgifterna som jag faktiskt hinner på mina timmar, resten får chefen lösa själv. Sånt ska vara självklart och det ska inte ens bli en diskussion om det, därför öppnade jag inte heller upp för att diskutera det. Det löste sig och chefen minskade min arbetsbelastning. Jag tänker INTE gå i samma fälla igen. För den lönen jag får kan de glömma att jag ska riskera min hälsa och fritid. Jag är inte Florence Nightingale.

Jag är själv lärare och sjukskriven för utmattningsdepression. Kommer INTE att gå tillbaka till skolans värld igen. Omänskligt yrke just nu med all denna arbetsbelastning. Ska omskola mig och MÅ BRA.