Hopp bär man nog alltid med sig även när man lärt sig att inte leva på det och inte låta det styra ens val i livet, men någonstans där inne lyckas ofta ett litet korn av just hopp hålla sig kvar. tror det är mänskligt och jävligt normalt faktiskt.
I was refused a job yesterday. Apparently putting gang-bang on your application doesn't qualify as proof of teamwork!
*kram*
Ja, helt känslokall vad gäller familjen vill jag ju inte bli. Trots hur de behandlar mig så älskar jag dem. Det kommer aldrig att försvinna.
Nej, det kommer inte försvinna, men det kommer bli enklare att leva med. Du har en viktig del och det är att du vet exakt varför de agerar som de gör. Det svåraste hade nog varit om det inte fanns någon påtaglig förklaring till varför.
Oja, vet ju precis. Har ju dessvärre betett mig precis likadant en gång i tiden... :-/
Tycker det är bra tänkt, stänga av är aldrig helt bra, tror egentligen de är jävligt osunt och skapar bitterhet på ett helt annat sätt. Bättre att faktiskt ha ont ibland och lappa ihop sig själv.
I was refused a job yesterday. Apparently putting gang-bang on your application doesn't qualify as proof of teamwork!
Bitter är inte min grej.
Jag älskar så länge jag lever. Smärtan blir förhoppningsvis mindre med tiden...