Vad gör vi för fel med vår 11-månaders?

Ni gör nog inget fel. En del barn sover helt enkelt dåligt. Vår son vaknade många gånger per natt tills han var ca ett år, sen vaknade han 1-3 gånger per natt varje natt tills han var drygt två. När han var tre sov han hela natten ett par gånger i veckan och vaknade en gång övriga nätter. Så är det fortfarande nu när han är 3,5. Som tur är kan han nu själv gå in i vårt rum när han vaknar på natten och somnar om så fort han kommit upp i vår säng så nu märker jag inte ens att han varit vaken ibland utan vaknar bara på morgonen och märker att sonen ligger i vår säng

Ett tips för att stå ut är att turas om att ta nätterna så att båda föräldrarna får sova ibland. Sen om han sover bättre inne hos er kanske ni ska låta honom göra det. Det finns ju ingen naturlag som säger att små barn måste sova i egna rum.

Vet inte alls vad som kan vara fel. Men en sak vet jag och det är att om man har ont i öronen så blir tusen ggr värre att ligga ner....

Har hört mååånga med barn i samma ålder att de krånglar på nätterna. Flera säger att det vände över en natt typ kring 18 månader så man kan ju hoppas Min dotter (12 månader) skulle jag också få springa in till typ 10 gånger per natt om hon sov själv. Nu samsover vi så jag behöver inte gå upp och vi nattammar ännu så det går snabbt att natta om. Men min spontana tanke är ju att om han sover bättre mellan er så låt honom göra det! Då verkar han ju vara i behov av mer närhet Han verkar ju somna om snabbt (nästan jämt) i alla fall och ni verkar ju ha testat det mesta. Välj det som ger mest sömn för er alla och se tiden an, det kommer ju att gå över! När han blir 15 får ni dra honom ur sängen istället... Hehe. 

Ni gör inga fel alls, nattetid är jobbigt och kommer fortsätta att vara så tills det går över av sig själv (vilket det oftast gör) Sen vad man kan göra för att underlätta och få bebis att somna om igen är en konst i sig och är väldigt varierande. Jag som liten ville tydligen ligga i vagn och köras mot en dörrtröskel hårt som bara f*n tex. Jag själv hade gudomlig tur med min grabb under nätterna, det har väldigt sällan varit gråt och gnäll. Men jag kan med största säkerhet säga att det kommer att bli bättre, håll bara ut under tiden och kom på något sätt du och din partner behåller orken och ta vara och hitta den tid ni kan göra något tillsammans på. :) Kämpa på!! 

Felet ni gör är väl kanske att ni gör det så onödigt svårt och jobbigt. Om ni vet att han vaknar minst ett par gånger per natt, varför får han inte sova hos er då? Om alla får mer sömn på det sättet och sonen är gladare och tryggare, så förstår jag inte riktigt varför ni ska krångla till det?