Vad gör vi för fel med vår 11-månaders?

Har ni någon svag lampa tänd i rummet för honom? våran son vart mörkrädd vid den åldern så vi köpte ett gosedjur som lös svagt upp en stjärnhimlen i taket. De hjälpte oss grymt mycket. Sen kan de vara växtverk fick våran pojk när han börja stå på bena. Kalas byxor på natten gjorde så han slapp å vakna med kramp

Läs lite om nära föräldraskap
Ni gör inget fel alls, er son är uppenbarligen i mycket behov av er närhet och omtanke, det är inget som ska tränas eller tvingas bort då gör ni bara allt värre.
Acceptera att situationen är som den är så brukar det kännas lättare, det kommer gå över! Han är fortfarande liten.

Föräldrar är snabba på att skryta om hur bra deras barn sover men det är verkligen inte så att alla 11 månaders sover hela nätter!
Ju tryggare han känner sig med att ni är lyhörda för honom och finns där när han behöver er ju lugnare kommer han bli.

Han vaknar inte flera gånger på natten för att utstuderat vara elak mot er vilket jag tror att du egentligen vet också, något gör att han mått och mår dåligt/oroligt och han behöver er mer än någonsin nu. Varje gång han vaknar och gråter på natten försök att tänka "Något gör att han mår dåligt, han gör inte detta för att vara elak mot mig. Han är ledsen och gråter".

Vad du än gör försök inte att "ta striden" och "lära honom"!
Hur skulle du känna om du var stum och helt plötsligt fick väldigt ont eller fick svår ångest, du börjar gråta för att förmedla att något är fel, trösta mig, hjälp mig! Men istället för att bli tröstat och hjälpt blir du undanstött och instäng i ett annat rum.
Det kan vara bra att tänka på saker från andra perspektiv ibland.

Det är ju tyvärr omöjligt att veta på rak arm..
Men att växa, lära, utvecklas och upptäcka den stora världen är ju nog så jobbigt både fysiskt (bla växtvärk) och psykiskt.

EvelinasSyster skrev 2014-02-24 23:19:33 följande:

Har hört mååånga med barn i samma ålder att de krånglar på nätterna. Flera säger att det vände över en natt typ kring 18 månader så man kan ju hoppas Min dotter (12 månader) skulle jag också få springa in till typ 10 gånger per natt om hon sov själv. Nu samsover vi så jag behöver inte gå upp och vi nattammar ännu så det går snabbt att natta om. Men min spontana tanke är ju att om han sover bättre mellan er så låt honom göra det! Då verkar han ju vara i behov av mer närhet Han verkar ju somna om snabbt (nästan jämt) i alla fall och ni verkar ju ha testat det mesta. Välj det som ger mest sömn för er alla och se tiden an, det kommer ju att gå över! När han blir 15 får ni dra honom ur sängen istället... Hehe. 

Det där med 18 månader stämde nästan på dagen för oss, haha. Vår dotter vaknade hundra (eller snarare 10-12 gånger per natt man kändes som hundra) upp till hon var 18 månader. Hon slutade äta på natten när hon var runt året men hon vaknade ändå och det var allt från lite gråt bara till hysteriskt skrikande som varade länge innan vi fick henne att somna om. Men som det mesta så gick det över, dock vaknade hon fortfarande en-två gånger på kvällen/natten tills över hon fyllde två men det kändes som lyx mot över tio som det var innan.

Så kämpa på, även om det känns hopplöst nu så gör ni allt ni kan och det blir bättre, lovar. Kanske inte nu men snart och sen kommer det gå några veckor och vips har ni glömt hur extremt skitjobbigt det var.
Vi glömde väldigt fort och väntar nu vårt tredje barn så antar att allt börjar om igen då, haha. ;)

Du ska absolut inte känna dig misslyckad. Vissa barn är svåra med sömnen.

Jag hade problem med min nu stora son. Han ville aldrig somna på kvällarna, jag somnade varje kväll bredvid honom vaknande ledbruten vid 1 sådär.

Jag gjorde som så att jag köpte en liten bandspelare (ja det är länge sedan =) ) och sedan lite sagoband. Han lyssnade på samma saga varje kväll i nio månader vaknade han på natten satte jag bara igång bandet och han somnade om direkt.

Det kanske skulle vara en ide. Med en skiva med delfinsnack eller fågelbabbel eller annat lugnt och mjukt på repeat då förstås.

Lycka till

Har ni provat att ge honom lite vatten när han vaknar? Provade det på våran son när han vaknade och det visade sig att han var törstig. Han började sova lite bättre då men inte helt bra

Hej!

Nästan exakt som du beskriver är situationen hemma hos mig också. Min nu 16 månader gamla pojke har hittills aldrig sovit en hel natt. Hur ofta han vaknar, och hur svårt det är att få honom att somna om, har varierat mycket. Han är ganska lätt att söva för det mesta, han somnar bredvid mig eller maken i vår dubbelsäng och flyttas sedan över till sin spjälsäng bredvid. Första gången han vaknar är påfallande ofta precis när jag somnat (känner han det?). En bra natt rör det sig bara om 3-4 små uppvak där man får rota reda på hans napp, så fort han fått den tillbaka, somnar han om. En dålig natt (som nu i går natt...) vaknar han flera gånger och gråter otröstligt, kissar massor så att man får byta blöja flera gånger, vill ha både välling och tutte för att överhuvudtaget kunna tänka sig att somna om.

Jag känner mig också ganska frustrerad när jag hör alla föräldrar som nöjt berättar att deras små sover från 6 på kvällen och till 8 på morgonen och har gjort så ända sedan BB. Ofta frågar jag mig: är den stora skillnaden barnets olika karaktärer, eller måste det inte vara så att vi med "1000-uppvaks-barn" gör någonting annorlunda och fel? Man hör ju ofta att första barnet sover sämre än andra, tyder inte det på att det hela beror på föräldrarnas uppförande och inställning?