Inlägg från: MammaMaria13 |Visa alla inlägg
  • MammaMaria13

    Vad gör vi för fel med vår 11-månaders?

    Blir galen av sömnlösa nätter. Vår snart 1-åriga kille vägrar sova hela nätter och har gjort så sedan han var cirka 7-månader (dessförinnan ammade han och vaknade för att äta men somnade snabbt om). Vi lägger honom på kvällen när han visar tydliga tecken på att vara trött, runt 19-20-tiden. Han somnar aldrig i sin säng utan kamp. Han somnar lättast om vi bär honom några minuter, vilket vi oftast väljer att göra för att skona oss själva från kampen. Första timmen sover han i regel bra men resten av natten vaknar han och gråter minst 10 ggr. Går vi inte in till honom direkt eskalerar gråten och han vaknar helt och är hysterisk. Går vi in direkt brukar han somna om efter några minuter, förutom någon gång mitt i natten då det tar 30-60 min att få honom att somna om. På dagen sover han oftast i vagnen, 1-2 timmar. Vi har försökt med allt känns det som! Fått honom att somna i sängen flera dagar i sträck, fasta rutiner dagar och kvällar, vaggat, vyssjat, sjungit, varit tysta. Inget funkar. Låter vi honom sova mellan oss sover han lite bättre men aldrig hela natten. Han är glad på dagarna, så ont nånstans verkar han inte ha. Han äter och växer som han ska och allt annat fungerar bra. Någon fas kan det heller inte vara eftersom det pågått i nästan 5 månader nu. Har erbjudit välling när han vaknat på natten men den är han inte intresserad av, bara gråter och spänner hela kroppen. Vad ska vi göra? Känner mig som en misslyckad mamma när tålamodet tar slut. Ibland kan jag knappt dölja min irritation för honom. Hade han vaknat 1-2 ggr per natt hade jag inte klagat, det hade varit lyx! Vad gör vi för fel?

  • Svar på tråden Vad gör vi för fel med vår 11-månaders?
  • MammaMaria13
    Pemberly skrev 2014-02-24 22:56:45 följande:
    Ni gör nog inget fel. En del barn sover helt enkelt dåligt. Vår son vaknade många gånger per natt tills han var ca ett år, sen vaknade han 1-3 gånger per natt varje natt tills han var drygt två. När han var tre sov han hela natten ett par gånger i veckan och vaknade en gång övriga nätter. Så är det fortfarande nu när han är 3,5. Som tur är kan han nu själv gå in i vårt rum när han vaknar på natten och somnar om så fort han kommit upp i vår säng så nu märker jag inte ens att han varit vaken ibland utan vaknar bara på morgonen och märker att sonen ligger i vår säng

    Det jobbigaste är nog att alla andras bebisar sover hela natten (verkar det som i alla fall!), och alla tekniker man ska läsa på och prova, 5-min metoden etc. Att acceptera att det är sån här han är är lättare än att hålla på och kämpa. Men samtidigt tänker jag att han är ledsen på natten och det kan han ju inte må bra av? Som mamma vill man ju att sitt barn alltid ska vara glatt och nöjt!
  • MammaMaria13
    Pemberly skrev 2014-02-24 23:01:14 följande:
    Ett tips för att stå ut är att turas om att ta nätterna så att båda föräldrarna får sova ibland. Sen om han sover bättre inne hos er kanske ni ska låta honom göra det. Det finns ju ingen naturlag som säger att små barn måste sova i egna rum.

    Jo det är sant. Vi brukar dela på nätterna men det hade varit trevligt att ha en dag då båda föräldrarna är pigga och glada! S m det är nu så sover den som haft natten till 11-12 på helgerna... Inte mycket familjetid känns det som.
  • MammaMaria13
    Mullan skrev 2014-02-24 23:05:08 följande:
    Vet inte alls vad som kan vara fel. Men en sak vet jag och det är att om man har ont i öronen så blir tusen ggr värre att ligga ner....

    Men han kan väl inte haft ont i öronen i 5 månader? Han visar inga tecken på att ha ont på dagtid, det borde väl märkas? Jag var själv öronbarn och vet hur jobbigt det var...
  • MammaMaria13
    lövet2 skrev 2014-02-24 23:33:00 följande:
    Felet ni gör är väl kanske att ni gör det så onödigt svårt och jobbigt. Om ni vet att han vaknar minst ett par gånger per natt, varför får han inte sova hos er då? Om alla får mer sömn på det sättet och sonen är gladare och tryggare, så förstår jag inte riktigt varför ni ska krångla till det?

    Jo det är sant men anledningen till att jag helst vill att han sover i egen säng är: det är trångt i sängen, han vaknar av sin pappas väckarklocka kl 5, jag läser överallt att det är bäst för dem att sova i egen säng (vilket jag kanske eg inte håller med om, vad kan det skada med extra trygghet liksom?) , jag är orolig för att han ska trilla ner från sängen, att min sambo ska råka lägga sig på honom, att han aldrig lär sig sova i eget rum... 😁
  • MammaMaria13
    NoCanDo skrev 2014-02-24 23:30:16 följande:
    Ni gör inga fel alls, nattetid är jobbigt och kommer fortsätta att vara så tills det går över av sig själv (vilket det oftast gör) Sen vad man kan göra för att underlätta och få bebis att somna om igen är en konst i sig och är väldigt varierande. Jag som liten ville tydligen ligga i vagn och köras mot en dörrtröskel hårt som bara f*n tex. Jag själv hade gudomlig tur med min grabb under nätterna, det har väldigt sällan varit gråt och gnäll. Men jag kan med största säkerhet säga att det kommer att bli bättre, håll bara ut under tiden och kom på något sätt du och din partner behåller orken och ta vara och hitta den tid ni kan göra något tillsammans på. :) Kämpa på!! 

    Tack för ditt svar! Har inget annat val än att kämpa på :)
  • MammaMaria13
    ApanApansson skrev 2014-02-24 23:51:31 följande:
    Läs lite om nära föräldraskap Ni gör inget fel alls, er son är uppenbarligen i mycket behov av er närhet och omtanke, det är inget som ska tränas eller tvingas bort då gör ni bara allt värre. Acceptera att situationen är som den är så brukar det kännas lättare, det kommer gå över! Han är fortfarande liten. Föräldrar är snabba på att skryta om hur bra deras barn sover men det är verkligen inte så att alla 11 månaders sover hela nätter! Ju tryggare han känner sig med att ni är lyhörda för honom och finns där när han behöver er ju lugnare kommer han bli. Han vaknar inte flera gånger på natten för att utstuderat vara elak mot er vilket jag tror att du egentligen vet också, något gör att han mått och mår dåligt/oroligt och han behöver er mer än någonsin nu. Varje gång han vaknar och gråter på natten försök att tänka "Något gör att han mår dåligt, han gör inte detta för att vara elak mot mig. Han är ledsen och gråter". Vad du än gör försök inte att "ta striden" och "lära honom"! Hur skulle du känna om du var stum och helt plötsligt fick väldigt ont eller fick svår ångest, du börjar gråta för att förmedla att något är fel, trösta mig, hjälp mig! Men istället för att bli tröstat och hjälpt blir du undanstött och instäng i ett annat rum. Det kan vara bra att tänka på saker från andra perspektiv ibland.

    Jag håller med dig! Men vad är det som besvärar honom? Jag skulle vilja veta så jag kan hjälpa honom. Det är nog därför jag provat allt jag kan komma på, jag mår dåligt av att han är ledsen så mkt nattetid...😔
Svar på tråden Vad gör vi för fel med vår 11-månaders?