frucgsvensson skrev 2015-01-21 18:16:13 följande:
O ja! Mååånga gånger! Jag hamnar i detta ofta, det djupa mörka hålet. Många gånger räddar jobbet upp det för då får man lite annat att tänka på. Sen har jag ljugit så mycket för de nära runt omkring (vi vill inte berätta för någon om vårat problem) att jag nästan börjat trott på mig själv... Typ som "nä, vi vill inte ha barn än. Det blir kanske inga heller" osv.
Men vi ska börja med ivf nu snart. Läskigt!
Ja, jag ljuger också om vår situation. Jag har den här gången berättat för några få. Men de förstår verkligen inte. En av dem är min mamma som har fött 4 barn, fertil som bara den. Hon hade inte ens koll på att man har ägglossning en gång i månaden. Hon har bara blivit gravid. Hon är i vanliga fall världens bästa, hon är bäst på att lyssna och ge råd. men när det kommer till det här, så blir jag bara arg på henne. Hon kommer med de klassiska dumma råden "om ni slappnar av" "jag hörde talats om en som blev gravid när de adopterat" etc. Men för det mesta beter hon sig som att vi inte har detta problemet.
Jag sa ju att jag mådde bättre. Men det är svårt att klättra uppåt nu. Vi ska ju göra en vanlig hormonbehandling till, men bara för att kliniken vi ska göra IVF på inte hade tid för ett möte fören slutet av februari iallafall. Men det känns så långt bort. Sen efter mötet dröjer det säkert minst en månad till vi kan påbörja försöket.... Jag mår dåligt av denna väntan....
frugsvensson, när ska ni påbörja ert försök?