Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015
Hjärtat brast lite idag och jag känner mig så ledsen för lisodans skull. Tänker på allt som kan gå fel, å på allt som av ett mirakel ibland fungerar som det ska. Hur självklart saker är för vissa å hur ohyggligt orättvist det kan vara för andra.
Tänker på känslan jag haft/har av att vara misslyckad som kvinna, eftersom jag inte klarat av att få barn. Att inte kunna känna mig delaktig i gemenskapen på något sätt. Har ibland haft lust å bara ta mitt pick o pack å dra, göra slut med mannen, säga upp mig får jobbet å tömma alla bankkonton. Vet liksom inte varför jag ska leva enligt normen när jag ändå inte kan leva upp till Svenson rollen. Ursch så ur jävligt det kan vara, livet.
Försöker känna tacksamhet över att det verkar gå bra så här långt, det är längre än jag kommit någonsin. Jag håller tummarna å hoppas att vi allihopa lyckas å i framtiden får våra efterlängtade barn.