Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

Tack tjejer för era råd och kloka kommentarer! Väldigt svårt hur man ska tackla detta på rätt sätt och en del av mig vill bara säga upp bekantskapen då jag känner att jag inte får ut ngt av det förutom skuldkänslor.

MiWe - visst är jag tacksam som har en mamma som bryr sig och vill överösa bebisen med saker men det sker alltid med ett visst förbehåll som art hon minsann sprungit runt i 10 affärer för att leta efter den grejen eller att dessa filtar var bättre än det som jag behövde därför att.. Och att hon minsann är så god och gör allt så bra! Förstår att det kan låta konstigt och säkert är det gravidhormonerna som gör sitt men hon utgår alltid från att hon vet bäst och lyssnar aldrig riktigt på mig. Vi har aldrig varit direkt nära men hon är ändå väldigt krävande som mamma. Inser att det finns mycket annat bakom än vad som hände idag och får försöka hålla henne lite på avstånd.

Bell - tack för dina ord. Så befriande att du känner så då jag känner likadant men även har ett visst dåligt samvete över det också. Har det påverkat dig i din egen roll som mamma?

Lillebrorsfaster - ska försöka att hålla mig borta men hon ringer 2 ggr om dagen och svarar jag inte då blir hon sååå orolig vilket hon låter mig veta när jag ringer upp. Så allt handlar om henne som alltid och precis som du skriver jag ska vara henne till lags för att hon vill vara eller ha det på ett visst sätt

sätt. Tex ringde hon igår och sa vi kommer upp imorgon och det var liksom inte läge att säga nej och skulle jag säga nej blir hon sårad och tycker att hon aldrig får komma hit..

Känns "skönt" att läsa att fler har problem med föräldrar och svärföräldrar som gärna vill komma på besök, helst på BB, att man inte är ensam om detta problem. Problemet vi har är att ingen riktigt vågar säga att vi gärna vill vara själva första tiden, när vi nämnde ngt om det så fick vi höra att förr i tiden kom man minsann till sjukhuset och tittade på barnen genom en fönsterruta. De där äldre har så förbaskat svårt att förstå att mycket ändras genom tiderna. Jag tänkte mig att det blir lagom till jul att få besök men får ångest av tanken att behöva säga det, man kan ju också förstå hur de så gärna vill träffa deras barnbarn, så som de har längtat. Det får helt enkelt bli en senare fråga som jag får fundera på.

Har börjat känna molvärk redan nu, i vilken vecka är det normalt att molvärk kommer? Detta var ju ngt som jag bara kände i början av graviditeten. Kan det betyda att man föder för tidigt om molvärk börjar tidigare eller kan det bero på att barnet fixerat sig, ngn som vet?