• johjen

    Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

    Danisen skrev 2014-07-03 07:00:33 följande:

    Någon som vet när det räknas som att vara nyrökt fisk? Står att man kan äta nyrökt lax t.ex men Vad räknas som nyrökt då? Hittar inte något om det ?! Såklart undviker jag det ist för att riskera något. Är mest nyfiken om någon vet


    Jag har bara ätit helt nyrökt, varmrökt lax, hos vänner som gjort det själv och då var det ju helt färskt. Skulle inte äta vakumförpackad rökt lax i butik då man inte vet när den är rökt utan bara bäst före datum (tror jag).
  • johjen
    Mandelmumsa skrev 2014-07-03 12:39:45 följande:

    Var på vul idag och allt såg perfekt ut!! Tar nog ett tag att sjunka in! Exakt längd och hjärtat pickade på så fint! Fantastiskt! :) Mitt första lyckade vul.


    Grattis!!
  • johjen
    Danisen skrev 2014-07-03 23:18:44 följande:

    Hur är ni med den dära "listan" med vad man ska undvika att äta under sin graviditet? Jag är en riktig paragrafryttare kan jag säga. Men en vän till mig gav mig en känga precis och tyckte att Vad gör det om hon unnar sig lufttorkat salami och parmaskinka och lite mögelost en dag på 9 månader?! Antagligen ingenting men jag hade aldrig ätit det. Är alldeles för rädd för att äta något på listan man inte bör äta. Är där fler som jag här i denna tråden? Kanske prioriterar olika vid ivf/äd o.s.v är vanlig befruktning kanske?!


    Jag är precis likadan som du..
  • johjen
    Danisen skrev 2014-07-04 09:46:33 följande:

    Nu ska jag snart till vårdcentralen. Pratade med min bm igår om att jag har ont under högra bröstet och runt bak på ryggen. Både ont och väldigt obehagligt känns det. Kan inte ens ha bygelbh på mig, kan bara ha sån bandau. Så bm sa att jag skulle ringa vc direkt på morgonen idag och få en akuttid och bli undersökt av en läkare. Skulle absolut inte vänta mer. Har haft detta i några veckor nu. Trodde först att det var en sträckning. Men det är det inte eftersom det inte försvinner. Man blir lite nojjig minst sagt.


    Hoppas att allt är bra och det bara är en muskelsträckning!

    Ang mat så är det alltid någon som blir provocerad över hur man gör. Jag har en kollega som åt i stort sätt som vanligt under graviditeten, dock äter hon inte fisk alls, så undvek en del på "listan". När jag inte tackade nej till parmaskinka och salami mm när vi var ute ooch åt med jobbet blev hon lite stött och sa att hon minsann ätit det när hon var gravid och allt gått bra. Min mamma berättade för mig att hon t o m drack vin när hon var gravid med mig och min bror, enligt henne något glas till maten var ju ingen fara. Mamma fyllde år i helgen och tyckte jag var lite löjlig som inte ville ta en mun champange trots att hon vet att vi kämpat för att bli gravida och att jag är lite nojig överlag. Att hon dessutom rökte när hon var med mig var något som jag visste sedan innan..

    Folk kommer alltid tycka och tänka om graviditet och barn har jag märkt. En äldre kollega till mig blev provocerad över att vi hade tagit reda på könet och utbrast -Men då blir det ju ingen överraskning! Det är ju det som är hela grejen!! Kan tillägga att han är man och inte för sitt liv kunde förstå att vi ville veta det innan. Då sa jag att jag respekterar att han inte ville veta det innan och att man det upp till alla att välja och att det inte finns något rätt och fel här. Lite mutter blev det allt efter det.. En del vill gärna att deras sätt ska vara det rätta och kan bli stötta över att man gör annorlunda. Jag tycker man ska få göra som man vill, dock undvika alkhol och rökning under gravidtet!
  • johjen

    En helt annan sak som jag funderar på..

    Sedan några dagar tillbaka känner jag mig nedstämd och som om tiden bara rinner i väg från mig. Visst det är underbart att redan vara i vecka 27 och hitills har allt verkat bra med bebis och detta är ju en efterlängtad graviditet men ändå känner jag mig låg på något vis. Vi bor på landet, vackert vid havet och nu på sommaren vill många komma på besök. Min sambo är egenföretagare med högsäsong april till september så jobbar ca 12 h om dagen 6 dagar i veckan under sommaren. Hans styvfar gick bort i mars och han är enda barnet och får hjälpa sin mamma mycket. Hon har precis sålt sitt hus och behöver givetvis massor av hjäp och stöd och den enda lediga dagen i veckan behöver han hjälpa henne, vilket jag förstår. Jag får helt planera min semester själv men efter mkt om och men ska vi ändå iväg på en weekend i Europa under semstern ihop med min svärmor då min sambo och hon fyller jämt. Jag är en stöttande och förstånde sambo och visste när jag gick in denna relationen att min sambo var egenföretagare och han och hans mamma är mkt tighta (tycker dock väldigt mkt om min svärmor!). Dock känner jag att vi som par knapp kommer få någon egentid innan bebis föds och ska vi har folk på besök i sommar kommer (sista sommaren som det bara är vi) jag få fixa allt och tog upp detta med min sambo igår och då blev han offensiv och vi småtjafsatde och tycker att han gör så gott han kan för att hålla alla nöjda. Han upplever att han får rucka på sina fritidsintressen och vad han vill göra på sin lilla fritid men känner ändå inte att han räcker till. Förstår honom också men blev provocerad över att han helst av allt vill utföra sina intressen som oftast inte inbegriper mig och att det är det som ger honom energi, inte att vara med mig! Min sambo är verkligen världens bästa och älskar honom högt och förstår att han inte har det lätt nu med 12 h långa arbetsdagar, gravid sambo, mamma som nyligen blivit änka och precis sålt sitt hus mm men jag måste ju få reagera och få ut mina känslor med!

    Känner också en oro inför förlossning och hur det kommer bli efter det. Hur blir jag som mamma? Kommer jag gilla att vara mamma? Här sitter jag föräldrarledig på landet medan alla mina vänner bor i stan, kommer jag bli mycket ensam? Vad händer med vår relation? Kommer jag någonsin få någon egentid? Inser när jag läser vad jag skrivit att allt egentligen bottnar i min egna rädsla och att jag genomgår någon slags identitetkris från vanlig vuxen till bliviande mamma och att dessa funderingar påverkar relationen. Kommer jag duga, kommer jag fixa detta?

    Ursäkta för långt och kanske förvirrande inlägg men ville mest bara få ur mig vad jag känner och höra mig för om jag är gnällig och orättvis mot min sambo..

    Kram

  • johjen
    Judda skrev 2014-07-04 11:13:13 följande:

    Hej allihop!

    Vi var på inskrivning igår! Fick se Kostas igen och det var helt underbart! Har varit så himla orolig sen sist och att se hen sprattla runt där inne var verkligen fantastiskt! Så här långt har vi aldrig kommit tidigare. Vågar börja tro att det kan gå nu faktiskt.

    Är dock lite förvirrad över det här med räkningen på dagar.
    Innan vi var på vul på Carlanderska så räknade jag ÄP som ÄL och fick då här på FL att BF skulle vara 29/1. Fick därmed att jag skulle vara på dag 7+4 dagen för vul. När vi väl var där så sa dock läkaren att BF var 30/1, men ändå att det var dag 7+4. Det fick jag inte ihop alls och så räknar inte FL och inte heller min gravidapp som jag har. Igår blev jag ännu mer förvirrad. Då var jag enligt mig (och enligt läkaren ju) på 9+6, men bm sa att jag var på 10+0 men ändå med BF 30/1 (enligt henne så flyttar man inte datum när man gjort IVF, apropå diskussionen som varit i tråden tidigare.) Får ni ihop det? Det gör inte jag. Om jag skriver in BF 30/1 här på FL eller på appen så säger den att igår var 9+5, hur kan det då vara 9+6 enligt IVF-läkaren och 10+0 enligt bm? Kan tyckas oviktigt, men ni vet ju hur petig man är med allt när man kämpat så här länge. Hur har ni räknat?


    Usch, förstår att det känns obehagligt. Hoppas det går bra och inte är något allvarligt! Uppdatera oss när du varit där.

    Apropå matdiskussionen. Jag är superpetig! Nu är jag dock sådan som person och hade definitivt varit det även om vi lyckats på nolltid. Ser inte varför man ska göra något som kan vara en risk, det är det inte värt för mig. Jag kan dricka vin när jag inte är gravid, skulle aldrig dricka en droppe nu. Ost gillar jag inte, så det är inget problem men jag älskar salamai, parmaskinka etc och den äter jag efter frys minst 3 dagar så det är ju inget problem. Visst, vi kanske är överförsiktiga här i Sverige, men det finns ju faktiskt ett antal fall av både listeria och toxoplasma hos gravida även här varje år. OM något händer vårt barn så vill JAG i alla fall kunna vara helt säker på att det inte var något JAG gjorde. Så tänker jag.
    Ang räkning på dagar, beror inte det ockå lite på hur lång menscykel man har? Jag har något kortare cykel än normalt och fick inte heller ihop det ibörjan tills jag kom på detta.
  • johjen
    villsågärna38 skrev 2014-07-04 12:33:00 följande:
    Tror dina tankar är högst normala och något de flesta funderar på när man kommit en bit in i graviditeten. Speciellt med första barnet. Vanligt att bli lite deppig och grubblande också. Jag hade känt absolut samma farhågor om jag var i dina skor och tycker nog att din sambo är ganska ego (även om han är världens snällaste och du älskar honom). Kanske en period han behöver gå igenom för att bli mer mogen för papparollen? Finns ju inte en chans att han kan prioritera så när bebisen kommer, det kommer inte att funka, så känner du farhågor nu är det inte konstigt alls. Kanske förstår han det innerst inne också och vill ha en sista sommar i frihet, med sina intressen osv. Männen ligger ju ofta lite efter när det gäller att ta in vad som ska ske, det är du som är gravid och lever med detta 24/7, inte han. Så lite förståelse för man ändå ha. Förmodligen kommer han att drabbas av samma underbara förälskelse när han får träffa sitt barn och har han inte fattat hur man måste prioritera om innan så lär han göra det när bebben väl är där om inte annat av ren abstinens!! Sen måste jag säga att du verkar ha ett stort mått tålamod för det hade nog varit många i din sits som flippat ur om enda semestern sommaren innan första barnet spenderas med svärmor. Hur mycket man än tycker om henne... Å andra sidan, en bra relation till svärmor gör chanserna stora till barnvakt och egentid längre fram Sen vet jag inte om ni har en eller två bilar? Kan sambon åka kommunalt till jobbet? Kan ni turas om att ha bilen om ni bara har en? Bor du på landet och vännerna inne i stan så tror jag att du kommer att känna dig ensam om du inte lätt kommer iväg med bebisen när de första veckorna av nytt har lagt sig. Har du bil så kommer du att bli mobil och då tror jag det löser sig på ett bra sätt men det är en stor omställning att gå från karriärkvinna till att vara hemma med barn. Men den är underbar och ger en perspektiv på vad som är viktigast i livet, tyckte iaf jag Kram vännen!!
    Tack söta du får dina kloka ord!

    Det går inte att åka komunalt från där jag bor men har egen bil och sambon har tre stycken så mobil kommer jag vara under min f-ledighet. Dock är det 8 mil till Gbg där mina flesta vänner och min familj bor men kanske kommer jag lära känna någon trevlig via mammagruppen.

    Ja jag tycker faktiskt att jag har stort tålamod och om jag någon gång påpekar det jag skrivit om ovan tycker jag att han ska ta det och möta mig istället för att försvara sig. Han ringde mig för en stund sedan och föreslog att vi skulle åka en lördag-söndag till Smögen, bara han och jag, här i sommar då han vet att jag varit mkt på Smögen som barn och försöker åka dit varje sommar. Så han försöker väl på sitt sätt. När bebis kommer har hans mamma flyttat från sitt hus och högsäsongen över och han planerar att vara hemma så mycket han kan med mig och bebisen i höst/vinter. Men jag känner att jag behöver honom nu och behöver ventilera mina känslor med honom. Nämde för honom om min tankar om det som komma skall och att bli mamma mm och det var lite som du sa, han är inte riktigt där ännu. Kommer blir en rejäl omställning det förstår jag både ekonomiskt och hur man lever sitt liv, kanske därför jag har ett sådant behov att "leva ut" nu i sommar?

    Stor kram till dig!
  • johjen
    Irma01 skrev 2014-07-04 13:24:52 följande:
    Nej, att ha sådana tankar är inte alls konstigt! Jag märker också en viss skillnad i "hur långt vi tänker" mellan mig och min man, och tro mig han är överlycklig över att att vi äntligen ska få barn, så det är inte där skon klämmer.
    För några veckor sedan kände jag likadan, då när min man mest hjälpte sin pappa på landet med en massa saker och det tog från vår tid tillsammans, samtidigt som jag kände mig hemsk eftersom hans styvmamma ligger på hospice med en obotlig cancer, och jag tycker mycket om henne. Men jag kände mig ruvad på glädjen. Allt runt omkring handlade bara om sorg, och jag behövde komma ifrån detta också. Det blir vår enda graviditet och det kändes inte kul att inte kunna njutaav den fullt ut.

    Vi satt och pratade och det hjälpte. Jaf förkalrade också hur otroligt viktig vår bilresa ner till Frankrike känns för mig, och jag insåg att det var braatt vi pratade då han hade nog inte riktigt insett detta.

    Så nej, att känna på det viset är inte märkligt. Jag skulle förmodligen reagera på precis samma sätt. Det är bra att ni pratar, att du förklarar för honom att tid tillsammans är viktigt för dig, även om du förstår att han gör sitt bästa för att göra alla nöjda.
    Precis som vsg svarade är det en fördel om du har bil och möjlighet attta dig till stan och till dina vänner om du känner dig ensam.

    Iaf, du ska absolut inte behöva ha skuldkänslor för att du känner som du gör, det låter högst normalt! Och funderingar om hur man kommer att bli som mamma är väl mer än normalt. Jag funderar också jättemycket!

    Kram vännen!
    villsågärna38 skrev 2014-07-04 13:01:00 följande:

    Ang det där med mat så gör alla naturligtvis som de vill men det är ju inte konstigt om vi är många här i tråden som inte tar minsta risk oavsett vad det är! Tog sex år, som bitvis ärligt talat var ett rent h-vete, för oss att få dottern så att hoppa över lite mat som gravid var en piss i Missisippi tyckte jag. Likaså denna gång då chansen att det någonsin skulle bli ett syskon om den här graviditeten inte går vägen är ytterst minimal. Likaså tar jag regelbundet uvi-prov och tömmer inte kattlådor. Tycker nån (har också fått kommentarer både då och nu) att jag är nojjig eller hispig så får de helt enkelt göra det


    Ja, som sagt jag skulle aldrig säga till någon "du är hispig" för alla får väl göra som de vill.
    För oss tog det också 6 år som du vet, så jag förstår precis din känsla och dina argument.
    Tror att jag har blivit lite lätt skadad efter min diagnos, då jag verkligen insåg att det spelar ingen roll hur väl man tar hand om sig själv,äter rätt, tränar, röker inte, dricker måttligt osv när det visade sig att jag ändå fick en potentiell dödlig sjukdom. Man ska helt enkelt göra det som känns bäst för en! Trevlig helg!

    Tack snälla du för att du delade med dig! Känns ibland som att när man kämpat för att blir gravid så får man inte riktigt känna så här utan ska vara lycklig och tacksam mest hela tiden. Ska försöka prata med min sambo lite mer lugnt när jag inte är i affekt och man har en tendes att att bli extra känslig och inte så nyanserad.

    Hoppas det går så bra det bara kan med din mans styvmor och att ni får en härlig bilsemester till Frankrike! Kram till dig!
  • johjen

    Tack alla fina ni som kommenterar mitt inlägg om mina tankar och känslor just nu. Jag bara älskar den här tråden, man kan verkligen ta upp vad som helst och får kloka synpunkter tillbaka. Ni är bäst!

    Min sambo och jag pratade lite igen igår kväll och jag försökte förklara vad jag känner och hur viktigt det är för mig att vi får tid tillsammans innan bebisen kommer. Han å andra sidan känner en press att få klart allt innan bebis kommer, planera jobbet och jobba så mkt som möjligt så han kan vara ledig och hjälpa sin mamma med hennes flytt och allt där till nu så han inte behöver göra det sen. Så vi har synsätt i våra förberedelser och känns bättre nu när vi pratat igenom detta. Vi ska försöka hitta ett sätt som gör att vi båda känner att det känns bra och planera lite mer så saker blir av och att inte tiden bara rinner iväg..

    Vilket underbart väder vi har idag! Har dock märkt att jag svettas mer som gravid och efter morgonens hundpromenad vid 9 var jag genomblöt . Sitter nu i soffan med korsdrag i huset, för varmt för att sitta på altanen. Kanske blir det årets först bad i havet idag?

    Ha en skön helg allihopa!

Svar på tråden Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015