Tack!! Det känns väldigt delat - supernervöst och jag brottas mycket med tankarna. Är ju så himla tidigt än så länge! Men jag försöker att tänka positivt!!
Åh, jag håller tummarna för dig Moolie. Kram på dig.
lisodan: jag kör med vanliga kuddar (många!) och ett par filtar som jag liksom bullar upp runt omkring mig. Jag ligger ganska högt med huvudet, och sedan vill jag ha en kudde under magen när jag ligger på sidan och jag har även ett par kuddar mellan knäna.
By the way: idag går jag in i vecka 38!!! Känns så overkligt, vi har ju väntat så länge... Försöker ställa in mig på att gå över tiden, det verkar ju vanligast, men jag kommer väl antagligen bli deppig och frustrerad när det händer. Jag mår i alla fall bra än så länge.
På torsdag! Såååå nära, 75 timmar!Välkommen till den lååååånga mållinjen på fyra veckor!
Lokattis: Grattis till vecka 38
Nu är det spännande, inget säger att du måste gå över tiden. Bebis kan ju välja komma tidigare eller helt punktligt på BF lika väl som efter BF .
För mig när jag väntade på dottern var jag inte redo för förlossning innan BF så det var skönt att hon inte valde komma tidigare.
Den här gången är jag så less på att må illa så jag är nästan redo för bebis att komma ut redan nu även om jag bara är i vecka 35+5 idag. Kommer att bli ytterst upprörd om jag behöver gå över tiden, räcker med illamående och inaktivitet för mig
Jag förstår att du är less, så fruktansvärt att må så illa som du har gjort hela tiden...
Är nästan övertygad om att gå över tiden bara för att jag är så less på eländet nu
Igår kände vi första riktiga sparken! Samtidigt, jag och min man, för vi hade våra händer på samma punkt eftersom det kommit lite buffar innan. Häftigt att få uppleva det ihop!
Och det fortsätter buffa i magen! Så himla skönt att få bekräftelse! Kärlek! <3
Ja, heja Moolie!!!
Jag får ont i höften på natten på den sidan som är ned mot sängen. Då vaknar jag och måste skifta ställning. En del får ju Ischias-liknande besvär, det kanske är nåt sånt som ni känner?
Håller tummarna för Moolie nu!!!
Idag v. 38+0 här!
Nu är vi fem i familjen! 150525! Fräckt datum! ;)
... och då är det jag som är näst på tur (enligt kalendern i varje fall). Gulp...
Lokattis: Visst är det spännande
Vi fick en "liten" flicka på 4,2 kg och 55cm! Hon är nog den största nyfödda bebis jag sett! ;)
Där kom en fantastisk BM bara ett par timmar innan hemfärd och frågade om jag ville ha en "besiktning" och övningar innan jag åkte hem. Så vi satt länge och väl, jag knep och hon beskrev hur det skulle kännas. Så nu har jag övat sedan dess och jag märker redan skillnad! På så kort tid! Helt otroligt! Och stygnen var jättefina!
Nu ligger vi här i sängen alla tre (bonusarna är hos mamma). Så otroligt mysigt och bara helt overkligt!
Och det är roligt att hitta saker hos Liv som vi hittar hos varandra. Min man får tex nysanfall och det får Liv också. Min man får ryckningar när han sover och det får liv också. Och likheten mellan de två yngsta barnen i familjen är helt slående. Och det är helt underbart! Att halvsyskon kan vara syskonlika!
Vilken bubbla jag lever i nu! Jag är så förbannat lycklig!!
Den 10 juni kl 11.09 tittade en liten flicka ut, 3680 g och 50 cm. Tyvärr blev det akutsnitt efter en sådär 14 timmars intensivt värkarbete men allt gick bra till slut. Jag låg med krystvärkar i 4-5 timmar men inget hände, och när de skulle ta ut henne via snittet så var det också svårt så hon måste ha trivts väldigt bra där inne... Själva förlossningen och operationen gick bra, sedan fick vi ligga på BB i 3 dygn. Jag fick en del smärtstillande och vi fick hjälp med amningen. Men jag fick även ganska svåra utsättningssymtom från morfinet tyvärr, vilket gav mig svår ångest och en fruktansvärd huvudvärk... Jag förstod ju inte vad det berodde på men som tur var är en av mina närmsta vänner läkare, och hon ringde mig dag 2 för att varna för baby blues. När jag sa att jag fått morfin så berättade hon att jag ev. skulle kunna få besvär av det också så att jag skulle förstå vad ¨ångesten i så fall kom ifrån. Och det var tur det, för det var väldigt jobbigt. Det känns som en evighet sedan förlossningen var, men det är ju faktiskt bara en vecka idag... Min man har fått ta över stafettpinnen här hemma, och igår fick jag sova nästan en hel natt.
Tack för alla gratulationer! Känns så overkligt hela situationen, men jag antar att vi kommer vänja oss.
Hur mår du Kelsson? Känner du om nåt är på gång?
Grattis Kelsson!!!
Hej! :) nu är det även min tur att meddela att vi fått en liten pojke. :) förvärkarna startade tidig morgon på midsommarafton, och söndag 21/6 kl 09.27 tittade en underbar liten grabb ut <3 allt har gått bra trots drygt 1,5 dygn med jobbiga förvärkar. Vi kom hem i tisdags och njuter nu i vår bebisbubbla med mycket amning och blöjbyten. :) hoppas allt är bra med er andra.
Är det någon som har tid och lust att uppdatera listan i andra tråden vore jag väldigt tacksam :)
Stor kram.
Tack för gratulationerna. Han var 50 cm lång och vägde 3460g. Han är så himla fin <3 det blir många vakna timmar om nätterna då han inte riktigt vill komma till ro då. Han vill mest ligga vid bröstet hela tiden, så jag får bädda upp bäst jag kan i soffan och sitta upp på nätterna. Det är tufft, men vi försöker se det som något som övergår.
Det är tufft emellanåt, det ska jag inte sticka under stolen med, man vill ju inget hellre än att lillkillen ska vara nöjd, och på nätterna känns det inte riktigt som att han är det.
Hur har ni andra nyblivna mammor det?
Kram