Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

Oj... Så går det nör man försöker skriva å hålla telefonen med samma hand Skulle skriva att han börjar bli lite tryggare å modigare så ibland kan han ligga själv vaken kortare stunder å sova själv på dagen har han också gjort någon stund här å där de sista dagarna. Är Adam också orolig när du försvinner?

Det låter som Olle. Inte ens pappa duger. Om han har somnat på mig å jag lämnar över till hans pappa blir han helt förkrossad. Det sliter på pappas hjärta å mammas ork. Men det kommer ju inte vara så här för alltid. Inte långt kvar tills de tycker vi är pinsamma å inte vill kramas å gosa så det är bäst att njuta av varje sekund.

Bara slå dövörat till. Jag ger Olle bröstet när han vill ha det. Ibland ammar han bra och effektivt ca 10-20 min per bröst å är nöjd. Ibland ligger han å snuttar i flera timmar med små korta pauser, fast tutten är kvar i munnen. I natt har han haft magkör å inte kommit till ro i nestet utan vi har sammsovit å han ligger på sidan tätt in till mig å med ansiktet vid tutten. Jag strävar mot att han ska sova i nestet å jublar när han gör det men ibland går det bara inte å då måste det få vara ok. Min BVC sköterska sa att ni får sova hur ni vill bara du försöker ha honom på rygg när han har somnat och inte lägger täcket på honom. Du verkar göra det du kan för att Adam ska ha det bra å mer kan man aldrig göra. Det är bara försöka gilla läget å inte sträva efter perfektion för det kommer ingen av oss uppnå. Det är bättre å försöka vara nöjd med livet å acceptera att det inte blir som man tänkt sig. Kram

Var på BVC idag och Olle har gått upp till 3700. Vägde 3475 när han föddes å var nere på 3190 å vände. Är sådär larvigt mammastolt över att han går upp i vikt även om det egentligen inte beror på någon medveten prestation av varken honom eller mig, hihi

Någon skrev för ett par dagar sedan att deras son lyckats kissa så det blev blött på ryggen. Tänkte bara inflika att Olle lyckades med det idag. Helt torr på framsidan å dyngsur på hela ryggen,hihi. Det enda som är jobbigt när han pinkar eller bajsar ner sig är att han hatar blöjbyten å att bli torkad. Ibland går det utan att han blir ledsen men oftast tycker han att det är rena tortyren å framför allt om man måste torka på kroppen också... Stackars lilla unge. Jaja, nu ligger han nöjt å ammar å verkar ha glömt oförrätten för 5 min sedan. Ha en bra natt allihopa å hoppas ni får sova å vakna utvilade. Kram

Men du... Inte ska du ha ångest för det. Du har gjort ett riktigt försök och mår inte bra av det. Det är viktigare att du är pigg, glad och så smärtfri som det är möjligt att vara så att du kan vara mamma å till din lilla. Att vara en bra mamma/förälder handlat om så mycket mer än att amma och hon kan få lika mycket närhet genom flaskmatning också. Är det själva grejen att sitta å amma som är tungt för lederna eller kan den hormonella och fysiska processen i kroppen påverka reumatismen inifrån också? Tänker om du skulle kunna pumpa å slippa ersättning? Hur som: Du ska inte ha ångest för någon ting!!! Kram

Jag har själv köpt en pump idag för jag känner att vi behöver hjälp att dela upp ansvaret lite. Olle har väldigt svårt att vara nöjd å glad längre stunder (mer än 10 min) hos sin pappa och vi vill båda att de stunderna ska bli längre. Har prövat ned napp eftersom jag tror att det till stor del handlar om att han vill snutta för att känna sig trygg, men dem ratar han. Så nu gör vi ett försök å ser om pappa kan ge något mål mat då och då (och kanske någon natt i veckan om allt går som det ska, hehe)

Ni som ger ersättning eller pumpar: Är det något man ska tänka på när man börjar ge i flaska?

Styrkekramar till dig Danisen.

Jag jobbar som arbetsterapeut och har haft många patienter med fibro så jag förstår att du måste ha det jätte tufft. Det är ju svårt att hitta en vettig aktivitetsbalans när man har barn vilket såklart förvärrar dina symptom. Du är fantastisk som kämpar på. Kram

Tack!!! Prövade att pumpa, men det kom ju nästan ingenting!?... Inte ens upp till första sträcket på pumpflaskan efter 10-15min... Helt slut i underarmsmusklerna. Pappan prövade att ge men det gick inte. Dock gick det bra nör jag ammat en liten stund först och sen kunde jag ge honom. Jaja, träning träning träning. Tycker så synd om min man som alltid blir ratad. Känns som om vi är på väg in i en ond cirkel där han har tappat självförtroendet. Måste försöka hitta något bra väg.

Tack glader och VSG. "Skönt" att det är fler som har samma problem. Det är ju självklart att det inte är samma med mamma och pappa i början men det har liksom blivit sett här på någe vis. Min mamma var här och Lillkorven sov hos henne i flera timmar. Gnällde och protesterade lite i början men det gick snabbt över, vilket tyvärr aldrig har hänt när min man försökt. Ska Se om han vill försöka med bärsjalen i morgon. Låta Olle äta riktigt ordentligt först å kanske min man gå runt med honom i sjalen och få vara nära och knyta band. Det behövs. Nu ska jag gå å lägga mig. Har inte sovit mer än ett par timmar varje natt de senaste dagarna så jag är riktigt trött. Kram på er allihopa och tack för att ni finns.

VSG: tror också att det handlar om osäkerhet och ovana till viss del och att Olle har varit/är så himla mammig. Det dom är segt är att vi hamnat i en ond cirkel och han att jag tror att han gett upp lite och jag känner att jag blir stressad av det både för hans, Olles å min skull. Vill så gärna att alla ska må bra. Hur som, i natt har jag fått sova riktigt mycket. Först sov Olle mellan 22-02 och sen amma jag igen vid k 4 och 6:30 cirka och så vakna vi nu vid 8:30. Lövly! Hoppas ni får en härlig 1:a advent allihopa.