Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

Här vill jag vara med. Hittade denna tråd nu. TD imorgon men plussat sen i fredags. Starkare för varje dag (det är väl ett bra tecken?).

Första IVF, 38 år, försökt bli gravid i 2,5 år. Har förmodligen endometrios. ÄP 27/1 och ET 29/1 på Sahlgrenska.

Först superglad och fortfarande glad, men börjar också tvivla. Jag har så länge identifierat mig med att vara den som inte blir gravid. Den som inte har barn. Ska jag verkligen få vara gravid, bli mamma? Kännt mig oerhört lättad, peppad och glad under IVF. Skönt att ha kommit igång och att ha en del moment att koncentrera sig på. Och sen har det ju hitintills gått bra också :) Kanske är så att jag kommer sakna IVF? Känner en slags sorg (hur fan är det möjligt med tanke på att jag mått dåligt av all medicin?) Gud så knäpp jag är!

Är orolig för allt som drar i livmodern. Ibland känns det som mensvärk, ibland som hugg och ibland som växtvärk. Tycker också magen svullnat upp igen efter plusset (blev rätt svullen av gonal-f). Sista dagarna kollar jag konstant i toan om det kommer blod. Har ringt kliniken men känns som de tycker att jag pjåkar mig. Men ska ringa imorgon igen och berätta att det stämmer att jag är gravid.

Andra symptom:

Ömma bröst

Lågt blodsocker och lite yr ibland, men blir bra igen när jag äter.

Ingen bitch, men kanske lite lättrörd ;)

Lätt andfådd vid fysisk aktivitet

De har inte hittat något på oss heller förutom att de misstänker endometrios. Men det ser inte ut som det ändå skulle påverka för jag har inte så mycket. Många av mina jämnåriga kompisar har barn som är runt tio till och med. En har en dotter som är 17 i år. Men det var såklart väldigt tidigt hon blev med barn. Nu har till och med vänner och bekanta som är tio år yngre börjat få barn. Och det har nog varit det jobbigaste egentligen.

Träffade "mannen i mitt liv" sent och vi började ändå försöka ganska snabbt (efter cirka 8-9 månader ihop).

Sedan var det så att när jag ringde en barnmorska efter vi hade försökt i 10 månader ungefär och inget hände, så skrattade hon bara i telefonen och sa att jag bara skulle slappna av och att det var vanligt att inte lyckas direkt. Försökte säga att jag ju var över 35. Men det skulle inte vara någon fara tyckte hon, och i övrigt så visste hon inte vart jag skulle vända mig. Grrrrr....

Det samtalet gjorde att jag liksom inte orkade ta tag i det igen. På ett år ungefär. I samma veva ungefär fick min mamma diagnosen Alzheimers och det hjälpte inte direkt. Det var istället en kompis som tipsade och låg i för att vi skulle skicka in en egenremiss. Har varit lite bitter över att ha tappat ett år med tanke på min ålder. Och sen hade vi otur att hamna mitt i sommarledighet och julledighet på kliniken. Det beslutades nämligen redan i maj 2013 att vi skulle göra IVF, men startade först i december med behandling.

Meeeeen kanske det bara var bra? Vem vet, det kanske var meningen att det skulle ta lite tid, för att vi ska lyckas vid första försöket ? Det kanske verkligen är vår tur att för en gångs skull lyckas?

Vilken ruvardag är du på? Eller det kanske inte kallas så efter man plussat?

Så det går ej att kombinera och säga att man ruvar samtidigt som man är 4+2. Inte för att det är jätteviktigt men tycker det e lite roligt med alla termer....:)

Vad jobbigt! Jag fick tid till extrakoll imorn när jag ringde idag. Har haft ont i magen och mår allmänt konstigt. (Antagligen bara gravidsymptom men skönt att kolla upp. Vilken tur jag har att de tar emot så fort här. :)

Jag tar Progesteron vagitorier, men det är väl typ samma? Jag ska trappa ner från idag. 2 om dan ist för 3. Har 10 vagitorier kvar. Känns som jag skulle vilja fortsätta. Tänk om jag inte producerar hormonet själv ännu? Jobbigt att klinikerna väljer olika. Vad ska man tro är bäst?

Det verkade som kliniken inte vill skriva ut mer till mig :( men ska dit nu på extrakoll pga en del ont i livmodern/magen samt svullen. Får fråga igen. Annars kanske man kan köpa progesteronkräm så man får i sig lite? Fast jag vågar samtidigt inte trixa....

Inte överstimulerad, ingen infektion och bra blodtryck. Antagligen bara grav symptom då :)

Hoppas det går bra med blödningen. Och ta hand om dig! Testa nån mindfulness app och kom ihåg att andas! Jag har själv dragit på mig käkproblem som är relaterat till stress. Inte att det måste vara samma. Krya på dig! Kram

Japp och så tog det ett blodprov. :)