IVF under 2014

Moolie: Grattis!! Håller tummarna på att det äntligen är guldägget! 

Nu är det inte alls roligt längre. Imorgon är min officiella TD. Hittills har tant röd hållit sig borta. Idag under dagen fick jag en liten förändring i färgen på flytningarna, något mörkare. Det brukar vara tecken på att mensen kommer inom ett par dagar. Jag tempade för en stund sedan, men den har knappt gått ner än, så kanske är det falskt alarm. 

Tänk om det är minus imorgon? Efter allt vi gått igenom, hur ska man ta det då? Och som man börjat hoppas då mensen blivit försenad... Kommer det någonsin bli vår tur? Kommer vi någonsin att få bli föräldrar? 

Ibland förstår jag inte hur vi står ut, tjejer. Den här barnlöshetsbubblan är så jävla tung och deprimerande. Hur andas man? Hur fortsätter man att fungera? Varför fortsätter man ens att kämpa sig igenom alla dagar? 

Och så alla dessa människor som inte ens förstår en bråkdel av vad vi går igenom. Tänker på din/dina chef/-er, Starshaped. De som inte anser att det ska vara något större problem. De är så lyckligt lottade, de som inte behöver förstå hur skör tråden som håller en vid liv är. 

Förlåt gnället men... just nu mår jag verkligen jättedåligt och är så fruktansvärt rädd. Jag hatar gravtester. Jag hatar det. Jag hatar det där strecket som aldrig kommer, eller det där ordet "inte" som dyker upp (Inte gravid)... Behöver lite pepp just nu :'(

Tack Speck <3Hatar det verkligen. Jag tror att jag ser det lite som Shrödingers katt: man både är gravid och inte gravid tills det är bevisat. På något sätt tror min hjärna att själva testet gör mig ogravid. Helt puckat, men hjärnan är väl inte alltid så resonlig som man tror. Faktum är ju att det varken gör till eller från. Man får bara ett besked som kroppen egentligen vetat om under en tid. Det gör i alla fall inte mig gladare... ;)

Det finns nog ingen som kan förstå ens toppen av isberget utan att ha varit i samma sits tror jag. Ingen kan förstå rädslan över att aldrig lyckas och alla misslyckanden man har i bagaget. Det är så härligt självklart för folk att det går, medan samma självklarhet för oss känns som en omöjlighet. 

Helt. Sjukt. Att de kan resonera så! Jag svär högt åt det. Hycklare!!! Vill inte späda på din situation, men jag blir så upprörd! Skulle kunna skriva ett långt inlägg med svordomar över det hela. Jag hoppas att du förstår att det är dina arbetsgivare som är galna, inte du. Tack <3

Jag vill först och främst tacka er, tjejer. Att ni finns med mig och förstår gör mig alldeles rörd. Tack för att ni finns <3

Idag var alltså min TD. Inget blod alls när jag gick upp. Så fort jag ens tog i testet slog all gammal, jobbig erfarenhet emot mig. Jag visste att det inte skulle bli positivt. Det har det inte blivit på alla de andra 25 försöken liksom... Varför skulle det bli vår tur nu? 

Jag hade alldeles för rätt. Det blev inte ens tillstymmelse till skugga eller missfärgning. Ett enda streck var allt som blev. Inte ens en prick på fel ställe. RD15 och Nada. Ingenting. Ingenting... 

Efter allt vi behövt gå igenom... Jag vet att det är optimistiskt att ens hoppas på första försöket, jag vet det så väl. Men... efter den superjobbiga behandlingen, efter alla biverkningar, efter överstimulering, sjukskrivning och elaka Fragminsprutor... ingenting. 

Vi köpte CB-digital idag för att testa imorrn också. Inte för att någon av oss tror att något skulle förändrats (mer än att jag förhoppningsvis börjat blöda), men det känns bäst att ha ett dagsfärskt test när vi ska ringa och rapportera resultatet. 

Trots att det var så väntat resultat är jag så himla ledsen och besviken. Det kommer liksom aldrig att bli vår tur... Jag kommer aldrig att få uppleva graviditet eller föräldraskap. Vad har jag att leva för då? Vad är så viktigt i livet som att bilda familj? Hur kan något kännas meningsfullt alls när det här aldrig kommer att fungera? 

Jag längtar efter att få ringa in imorgon. Jag hoppas på att få en ny tid att komma in så vi kan börja göra upp planer för nästa försök. Jag vill komma igång så fort kroppen är redo, och jag hoppas så att det blir redan nästa cykel. Jag vill inte stå still och börja ladda upp förväntningar igen. Nu vill jag vara inne i karusellen ett tag och inte reflektera så mycket över det, utan bara göra. 

Ursäkta längden på inlägget, det är bara väldigt mycket som snurrar runt i huvudet och hjärtat just nu. Jag ska snart samla mig. Först ska jag bara bryta ihop en stund... 

Jag håller tummarna SÅ mycket för er som fortfarande ruvar eller som gör det snart. Var det inte min tur måste det ju vara någon annans. Tack, och massor av kärlek till er <3

Tack hörrni <3

Meddelade nyss chefen om läget. Skrev ett sms om att jag förmodligen kommer bli bättre väldigt snart pga misslyckat försök men att jag ska prata med kliniken imorrn om att förlänga min sjukskrivning något då jag fortfarande är rätt kass. Fick tillbaka svaret att hon var ledsen för vår skull och att jag skulle ta den tid jag behöver innan jag kommer tillbaka till jobbet. Känner ännu mer med dig, Starshaped, som har en så besvärlig arbetsgivare. Det underlättar så mycket när chefen är förstående och bryr sig om hur man mår. Det tycker jag borde vara deras skyldighet. 

Starshaped: Ja, nu blir det ordentlig vila så vi snart har en ny chans. Min kropp är det enda vi kan påverka, så den måste må bra. Chefen är underbar, vi kommer jättebra överens och jag känner mig lyckligt lottad som har henne som chef. Det är Sahlgrenska som vi går till och som fixar sjukskrivning. Låter jättemärkligt om inte din klinik kan göra det? Det är ju ändå läkare, och läkare får väl sjukskriva oavsett var de jobbar? 

Speck: Jag blir alldeles varm av att du tror på oss <3 Tack! Jag skulle ha börjat blöda i fredags, men idag kom det. Herregud vad ni måtte ha försökt, blivit besvikna och tröttnat så man spyr på allt det här :S Hur går det för dig nu? 

Så, uppdatering på var jag är nu: 

Har testat igen imorse - supernegativt igen. Dock har mensen börjat komma igång, vilket känns underbart. Det hade knäckt mig att vänta i tid och evighet på den... Kliniken är underrättad. Ny sjukskrivning kommer förhoppningsvis, och har jag tur slipper jag snart Fragminsprutorna ;) Den här cykeln får jag inte göra nytt försök, utan jag ska höra av mig till kliniken vid nästa mens. Vi kommer då att köra en naturlig cykel - woho! Ingen Suprecur, Gonal-f eller Ovitrelle för mig! 

Preliminärt FET under v. 42. Jag passade på att dubbelkolla hur det ser ut i frysen, och barnmorskan intygade att vi har 6 fina små eskimåer <3 

Det känns surt att det dröjer så länge innan vi är på banan igen, men det är väl vettigt när jag inte ens har någon ork i dagsläget. Nu blir det vila ett tag, sedan ska jag försöka komma tillbaka i kondition och orka med jobbet igen. Förhoppningsvis blir denna gång mycket trevligare än första försöket. 

Tack alla hejare och peppare, ni är bäst! Nu kan jag snart fokusera på att stötta och peppa er mycket mer <3 Kram! 

OJ vad mycket som händer när man är däckad för en dag! :)

Lokattis och Knaestoot: Åh vad härligt! Vad glad jag blir för er skull att det ÄNTLIGEN är på G! Det ska bli jättekul att följa er resa, våga inte sluta uppdatera om detta nu ;) 

Kaestoot: Åh vad tråkigt att de inte klarade sig :( Jag tar nästan för givet att vi inte kommer få tillbaka alla våra 6, men tänker att oddsen borde vara bra för att få tillbaka minst 1 :) Beklagar verkligen missfallet :( <3

Primolut88: Kul att se dig igen, det var ett tag sedan! Skönt också att höra att allt fortfarande är bra :) Hoppas att allt fortsätter som det ska och att du mår så bra som bara möjligt <3

Nickidocka: HÄRLIGT!!! Visst är det rätt underbart i den fasen, när man är så nära :) 

Tintinigbg: Kul att höra att det händer saker för dig också :) Hur länge har du hållit på med Gonal? Det tog nämligen ett gäng dagar för mig också innan Gonalen minskade Suprecurens biverkningar, kanske gör det det för dig också :) Hoppas att du snart mår bättre. Om inte annat tror jag att det kommer avta efter ÄP :)

Starshaped: Vad skönt att du fått din sjukskrivning nu. Se till att sköta om dig ordentligt och gör bara sånt som gör dig gott <3

Speck: Ni har verkligen gjort en enorm resa. Jag är sjukt imponerad av att ni fortfarande orkar kämpa. Respekt :) Vad underbart att ni lyckats få en son <3 Det inger massor av hopp att ni lyckats, och att det var på FET. Härligt att du är igång igen, hoppas att det kommer gå vägen en gång till! 

Välkommen till gruppen, maka011 :) Jag beklagar att du blivit "en av oss", men förhoppningsvis kommer det snart kännas bättre. Usch, tråkigt att du verkar så deppig. Personligen kände jag lättnad när vi väl började med IVF, för att det kändes som att vi äntligen fick en riktig chans att bli föräldrar. Vår klinik (Sahlgrenska) tar jätteväl hand om sina patienter, vilket är en enorm trygghet när allt är kaos. Hoppas att ni kommer att känna så också :)Välkommen Muliin :) Vad spännande att ni är på G! Håller tummarna för att allt kommer att gå bra. Välkommen plopp76! Spännande med första mötet! Alla kliniker gör inte likadant. På Sahlgrenska började vi CD22 (där mesens första dag var CD1) med nässpray, så det är inte säkert att det behöver dröja. Håller tummarna för att ni kommer bli nöjda med första mötet :)

Här börjar det dyka upp frågetecken igen... Pratade med kliniken imorse igen. Då passade jag på att dubbelkolla om min mens. Jag brukar vara en störtblödare och hade väntat mig att halvt om förblöda nu efter IVF. Än så länge är mensen väldigt sparsam. Jag hade läst här på FL att man kan ha skum mens efter IVF. Hon svarade att det absolut är så att mensen kan bli skum, men då tvärtom, alltså att man blöder extra mycket. Därför ska jag gravtesta igen i slutet av veckan om det inte ökat i mängd. 

Jag tror personligen inte på ett sent plus, och skulle jag få det är det något mycket skumt, men jag var inte riktigt beredd på den vändningen ;)