IVF under 2014
Välkommen Poison :D
Spännande med äggplock snart igen! Tråkigt att det inte gick vägen förra gången. Håller tummarna för att tiden kommer gå fort och att det blir resultat den här gången :)
Välkommen Poison :D
Spännande med äggplock snart igen! Tråkigt att det inte gick vägen förra gången. Håller tummarna för att tiden kommer gå fort och att det blir resultat den här gången :)
Vet så väl hur det känns. Jag har inte heller någon på jobbet att anförtro mig till. Har bara varit anställd i tre månader nu. Vill ju inte direkt börja med att berätta att vi kämpar med att bli gravida...
Det är svårt för omgivningen att förstå. Min mamma skulle stötta mig med orden "Men det är inte hela världen om det inte blir något". Tack för den liksom.
Hoppas humöret vänt till det bättre för dig!
Hej på er!
Gårdagen var vidrig och natten ännu värre. Grät så jag nästan kräktes, var så fruktansvärt olycklig. All sorg liksom kommer i klump ibland… Stackars min man och vår inneboende… Sov knappt alls.
Imorse gjorde jag det förbannade testet, och gissa vad? Negativt. Det var ju… otippat. Inte alls.
Det känns som ett sånt slag i magen. Varför, varför, varför blir det aldrig vår tur? Varför kan det aldrig funka?
Nu har jag ingen aning om någonting. När kommer kroppen att börja funka igen? Kommer den börja funka igen, eller har de råkat sabba min fertilitet? Usch… Ångest är rätt ord för detta.
Ska försöka muntra upp mig med vänner, schlager och massor av choklad ikväll :) Hoppas ni andra har en trevligare helg :)
Nickidocka: Du behöver absolut inte svara om du inte vill… Vilket landsting är detta?! Två - TVÅ!!! - försök?!?! I Göteborg får man tre. Det är ju jättestor skillnad!
Åh, hjärtat, känner så väl igen alla de där spökena, men det är också vad det är - hjärnspöken. Det känns som att du verkligen tar på dig skulden för er situation, och varför skulle det vara så? (Ursäkta att följande låter extremt feministiskt ;) ) Jag tippar på att större delen forskare inom medicin är män (jag har läst otroligt mycket forskning i min utbildning). Större delen av studierna kring fertilitet är gjorda på kvinnor, alltså med utgångspunkt att det är kvinnan som har svårigheten. Forskningen har alltså tagit ett "beslut" att om det inte uppenbart är fel på sperman är det alltid kvinnans "fel". Som biolog ser jag många fler faktorer. Det kan bero på att själva sädesvätskan inte är tillräckligt bra (det finns det inget mått för), eller helt enkelt att spermiernas yttre hölje inte är kompatibelt med ägget, med mera med mera. Som resultat får ca 30% (om jag inte missminner mig) inget svar på varför det inte fungerar. Kort och gott - det är stor sannolikhet att det inte alls beror på dig.
Visst känns det lite förolämpande att få höra det, "fortsätt försöka på egen hand"… som att man inte gjort det. Många gånger. Låt det inte sabba din självkänsla att du blir arg och irriterad, det är så himla förståeligt i din/er situation. Det är ok. Var arg, var ledsen, var bitter, håll inte allt på insidan. Känner du att folk ifrågasätter, svara bara att det är något fruktansvärt jobbigt som händer i ditt privatliv och svara inte mer än så. Det är all förklaring andra behöver för att förstå och stötta.
Folk är korkade, det är så det måste vara. Men du vet bättre. Du vet vilken gåva det är att bli förälder, och du kommer alltid att uppskatta det mer än de där som "bara lyckas på en gång", det vet du väl? Ert barn kommer vara så efterlängtat, så älskat när det kommer. Du kommer att vara så mycket mer förberedd på allt som föräldraskap medför än de flesta andra.
Det kanske inte är något att rekommendera, men… Jag blev vansinnig av liknande frågor som du beskriver. Jag tänkte "Äh, vad fan, jag ger upp tystnaden, jag står inte ut" och var beredd att komma ut med sanningen. Jag svarade "Vet du vad, det är inte alla människor som kan få barn". Det blev helt knäpptyst, och tjejen som varit klumpig höll på att dö av skam. Samtalet bytte genast riktning, och ärligt talat var det ingen som kopplade att det faktiskt var så det låg till.
Sorry att det blev långt, känner bara verkligen med dig. Önskar att det fanns något jag kunde göra för att lätta din börda något.
Välkommen Cice!
Barnlängtan är tuff, så är det. Hur länge har ni gjort syskonförsök? Hoppas hoppas att det snart går för er :)